Ådalsbanan mellan Sundsvall och Härnösand

Motion 2009/10:T219 av Lena Asplund (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Ådalsbanan mellan Sundsvall och Härnösand.

Motivering

Den järnväg som idag är känd som Ådalsbanan består historiskt sett av tre olika delar: Sundsvall–Härnösand var ursprungligen en del av Ostkustbanan, järnvägen Härnösand och Sollefteå har en egen bakgrund som enskild järnväg och Sollefteå–Långsele, slutligen, kom till som statsbana.

Ådalsbanan är idag en gammal och sliten järnväg. När riksdagen beslutade att bygga Botniabanan stod det tidigt klart att Ådalsbanan behövde uppgraderas för att klara den ökade trafikeringen och de nya tyngre och snabbare tågen. Vissa delar av Ådalsbanan rustas medan andra byggs om helt.

Den nya Ådalsbanan byggs i en tid när näringslivet i norra Norrland gör mångmiljardinvesteringar. Det gäller såväl gruvindustrin som förädlingsindustrin. Tillsammans med Botniabanan får Ådalsbanan därför stor betydelse för hela Sverige. Största delen av produktionen i norr exporteras söderut i Sverige och vidare ned i Europa. Det handlar om betydande siffror i både vikt och pengar.

En järnväg som motsvarar vår tids krav på snabba, säkra och miljövänliga transporter betyder goda förutsättningar att lyfta hela regioner. Det bekräftas av de senaste årens investeringar på järnväg i södra Sverige. Ådalsbanan förväntas på samma vis medverka till en landsdel som kan utvecklas ekonomiskt, socialt och kulturellt. Järnvägen betyder bland annat att universitet och högskolor blir mer lättillgängliga för fler invånare i norra Sverige och att företagen får tillgång till effektiva godstransporter.

Det är dessutom av största vikt för regionens utveckling att människor har möjligheter att pendla till arbeten även utanför regionen på ett snabbt och pålitligt sett. Om människor ser möjligheten att arbeta på annan ort men fortfarande bo kvar i regionen som en reell möjlighet kommer detta att påverka regionen positivt i form av mindre avflyttning och ökade skatteintäkter till kommuner och landsting.

Den mer än 100 år gamla banan mellan Sundsvall och Härnösand är upprustad med bland annat nya betongsliprar, helsvetsad räls och utbytta kontaktledningar, och dessutom byggs fem mötesstationer, i Birsta, Stavreviken, Hussjöby, Häggsjön och Hällenyland. Men sträckan har snäva kurvor och branta backar, och jämfört med de övriga delsträckorna håller den inte samma nivå. Högsta tillåtna hastighet är 100 km/tim och järnvägen är 13 kilometer längre än biltrafikens E4.

Regeringen bör därför överväga att bygga om och rusta upp Ådalsbanan mellan Sundsvall och Härnösand.

Stockholm den 30 september 2009

Lena Asplund (m)