Ädellövskog

Motion 1989/90:Jo309 av Roland Larsson och Hugo Andersson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo309

av Roland Larsson och Hugo Andersson (båda c)
Ädellövskog

I Östergötland söder om Linköping i anslutning till Stångåns sjösystem finns
Sveriges största samlade areal av ekskog och ekhagmarker. Omådet är av
riksintresse för naturvården och till stora delar också för friluftslivet genom
att också Kinda kanal ligger här. 1 anslutning till Åtvidaberg finns också betydande
ekområden som står i förbindelse med ekområdet söder om Linköping.
Naturvårdsvärdet är mycket stort med en artrik flora och fauna.

I samband med den nedläggning av åkermark inom ramen för omställning
90 som nu pågår lägges även i dessa områden en hel del åker ner. I flera fall
har det blivit aktuellt med skogsplantering på de nedlagda arealerna. Utifrån
den enskilde markägarens synpunkt är det då trots nuvarande bidragssystem
med högre omställningsbidrag för lövplantering betydligt mer ekonomiskt
fördelaktigt att plantera granskog än att plantera ädellövskog.

Även med bidraget för ädellövskog inräknat kan den ekonomiska förlusten
jämfört med att plantera gran beräknas till ca 6 000 kr per ha. Därtill
kommer den likviditetsmässiga belastningen som följer av den betydligt
längre tid det tar innan ekskogen kan avverkas. Då förutsättes i den beräkningen
att ekplanteringen skall blandas med annat trädslag t ex björk. En
sådan blandning har inte enbart ekonomisk betydelse utan har också vissa
fördelar ur växtsynpunkt.

Hittills har möjligheterna att få bidrag till nyplantering av ekskog på nedlagd
åkermark dock varit otillräckliga på grund av att de begränsade anslagen
inte räckt mer än till återplantering och skötsel av befintlig ekskog.
Detta trots att anslaget räknades upp innevarande budgetår.

Från länsstyrelsen i Östergötland har man ställt starka krav på att den skog
som planteras i eklandskapet också skall vara ekskog.

Det är heller inte svårt att ur naturvårdssynpunkt inse det rimliga i det
kravet. Ett stort inslag av jämnårig granskog i detta område skulle vara förödande
för naturvården och landskapsbilden.

En annan aspekt är att befintligt ekskogsbestånd till den dominerande delen
är tämligen jämnårig varför en föryngring är mycket önskvärd.

Två olika intressen står här mot varandra. Intresset att kunna bedriva ett
rationellt och ekonomiskt skogsbruk och naturvårdsintresset. Flera brukare
har i denna avvägning låtit naturvårdsintresset gå före trots de ekonomiska
förluster det fört med sig. Känslan för det landskap man i vissa fall sedan
generationer förvaltat har fällt avgörandet. Genomförs En ny livsmedels

politik" kommer dock trycket på beskogningen av eklandskapet att öka än
mer.

I sina handläggningsrutiner för omställning 90 säger lantbruksstyrelsen att
det i södra Sverige från naturvårdssynpunkt är önskvärt att åkerplantering,
där så är lämpligt, bör ske med ädellövskog, främst ek och bok. Det är därför
enligt vår mening mycket olyckligt att nuvarande bidragsregler för ädellövskog
är så konstruerade att de missgynnar naturvårdsintressena genom att
bidragen i den mån det överhuvudtaget finns några pengar, inte täcker den
faktiska mellanskillnaden i förhållande till granplantering.

Det är därför nödvändigt att bidragsnivån höjs så att det ekonomiska utfallet
för den enskilde brukaren inte blir sämre om han av lantbruksnämnden
föreskrivs att plantera ekskog eller annan ädellövskog på sin nedlagda åkermark.
Blir de ekonomiska villkoren för brukaren alltför orimliga återstår
ändå till sist möjligheten för honom att avstå från att lägga ner den aktuella
åkermarken.

Vad gäller ädellövhagmarken så är det mycket viktigt att den kan få vara
kvar. Även om intilliggande åker planteras med ek så är det från naturvårdssynpunkt
viktigt med fortsatt betesdrift av hagmarken. Särskilda medel finns
som stöd för anläggning av stängsel m m i ädellövhagmarker. Länsstyrelsen
i Östergötland disponerar 1989/90 200 000 kr. Det är en alltför låg summa för
att räcka till alla angelägna objekt. Skogsstyrelsen och naturvårdsverket bör
komma överens inbördes om en fördelning av anslagen så att en del av dessa
också kan användas till ökade insatser för ersättning till stängsel m m i ädellövhagmarker.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av nuvarande
bidragsregler för plantering av ädellövskog i enlighet med vad
i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslagets användning för ökat stöd till stängsel m m
av ädellövhagmarker.

Stockholm den 23 januari 1990

Roland Larsson (c) Hugo Andersson (c)

Mot. 1989/90
Jo309

4