Ädellövskogarna

Motion 1988/89:Jo306 av Roland Larsson och Anna Wohlin-Andersson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89: Jo306

av Roland Larsson och Anna Wohlin-Andersson
(båda c)

Ädellövskogarna

I Östergötland söder om Linköping i anslutning till Stångåns sjösystem
finns Sveriges största samlade areal av ekskog och ekhagmarker. Omådet
är av riksintresse för naturvården och till stora delar också för friluftslivet
genom att också Kinda kanal ligger här. I anslutning till Åtvidaberg finns
också betydande ekområden som står i förbindelse med ekområdet söder
om Linköping.

1 samband med den nedläggning av åkermark inom ramen för omställning
90 som nu pågår lägges även i dessa områden en hel del åker ner. I
flera fall har det blivit aktuellt med skogsplantering på de nedlagda arealerna.
Utifrån den enskilde markägarens synpunkt är det då med nuvarande
bidragssystem betydligt mer ekonomiskt fördelaktigt att plantera granskog
än att plantera ädellövskog.

Även med bidraget för ädellövskog inräknat kan den ekonomiska förlusten
jämfört med att plantera gran beräknas till ca 6000 kr per ha.
Därtill kommer den likviditetsmässiga belastning som följer av den betydligt
längre tid det tar innan ekskogen kan avverkas. Då förutsättes i den
beräkningen att ekplanteingen skall blandas med annat trädslag t. ex.
björk. En sådan blandning har inte enbart ekonomisk betydelse utan har
också vissa fördelar ur växtsynpunkt.

Hittills har möjligheterna att få bidrag till nyplantering av ekskog på
nedlagd åkermark dock varit närmast obefintlig på grund av att de begränsade
anslagen inte räckt mer än till återplantering och skötsel av befintlig
ekskog. I en annan centermotion föreslås därför ökade anslag för plantering
av lövskog i odlingslandskapet med 15 milj. kr. utöver vad regeringen
föreslagit. Utan bidrag är förlusten i förhållande till gran av lantbruksnämnden
beräknad till ca 15 000 kr. per ha.

Från länsstyrelsen i Östergötland har man ställt starka krav på att den
skog som planteras i eklandskapet också skall vara ekskog.

Det är heller inte svårt att ur naturvårdssynpunkt inse det rimliga i det
kravet. Ett stort inslag av jämnårig granskog i detta område skulle vara
förödande för naturvården och landskapsbilden.

En annan aspekt är att befintligt ekskogsbestånd till den dominerande
delen är tämligen jämnårig varför en föryngring är mycket önskvärd.

Två olika intressen står här mot varandra. Intresset att kunna bedriva ett
rationellt och ekonomiskt skogsbruk och naturvårdsintresset. Flera bruka

re har i denna avvägning låtit naturvårdsintresset gå före trots de ekonomiska
förluster det fört med sig. Känslan för det landskap man i vissa fall
sedan generationer förvaltat har fällt avgörandet.

I sina handläggningsrutiner 1988 för omställning 90 säger lantbruksstyrelsen
att det i södra Sverige från naturvårdssynpunkt är önskvärt att åkerplantering,
där så är lämpligt, bör ske med ädellövskog, främst ek och bok.
Det är därför enligt vår mening mycket olyckligt att nuvarande bidragsregler
för ädellövskog är så konstruerade att de missgynnar naturvårdsintressena
genom att bidragen i den mån det överhuvudtaget finns några pengar,
inte täcker den faktiska mellanskillnaden i förhållande till granplantering.
Det är därför nödvändigt att bidragsnivån höjs så att det ekonomiska
utfallet för den enskilde brukaren inte blir sämre om han av lantbruksnämnden
föreskrivs att plantera ekskog eller annan ädellövskog på sin
nedlagda åkermark. Blir de ekonomiska villkoren för brukaren alltför
orimliga återstår ändå till sist möjligheten för honom att avstå från att
lägga ner den aktuella åkermarken.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär ändring av nuvarande bidragsregler
för plantering av ädellövskog i enlighet med vad som framförts
i motionen.

Stockholm den 23 januari 1989

Roland Larsson (c) Anna Wohlin-Andersson (c)

Mot. 1988/89
Jo306

14