Ädellövskogarna

Motion 1988/89:Jo744 av Siw Persson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo744

av Siw Persson (fp)
Ädellövskogarna

Ädellövskogslagen kom till år 1984 för att skydda de krympande arealer av
ädellövskog, som ännu finns i landet. Tyvärr är inte skyddet så effektivt. Det
finns markanta svagheter i lagen, som gör att den inte fungerar väl.

Den yta som var täckt med ädellövskog 1984 avsåg man att behålla. Men
ytan krymper fortfarande och därför är ädellövskogen en försvinnande resurs
än idag.

Lövträd, och i synnerhet ädellövträd, är de naturliga träden i södra
Sverige. De bildar skogar, där de föryngrar sig själva. Lövskogar, framför allt
de av ek och bok men också av alm och ask, täckte bl.a. Skåne, Halland och
Blekinge, när människan började sin bosättning där för 6 000-8 000 år
sedan.

Efterhand höggs skogarna ner för att ge åkrar och glesades ut för att ge
djuren betesmarker. Under 1800-talets maximala uppodling blev den största
delen av skogarna nedhuggen och förvandlades till åker. Det blev nästan
bara på de sämre markerna som skogen lämnades kvar. Ännu fanns
emellertid ganska stora sammanhängande skogar, framför allt på åsarna som
Linderödsåsen, Söderåsen, Hallandsåsen och Ryssberget.

På 1950-talet kom ett nytt hot. Ädellövskogarna, framför allt bokskogarna,
höggs ner och ersattes med gran. I början av 1970-talet inventerades
bokskogen och det för bokskogens utbredning nedslående resultatet ledde
till bokskogslagen år 1974, som skyddade bokskogen.

Men de ädla lövträden fortsatte att ersättas med gran. I Halland var på
1920-talet nästan hälften av skogsarealen täckt av lövskog. Sextio år senare
fanns det knappt en fjärdedel, varav endast ca tio procent är ädellövskog. I
och med ädellövskogslagen 1984 blev det stopp för en sådan omvandling. Det
vi har kvar idag av ädellövskog är således bara små rester av en förut
dominerande naturtyp. Och det är viktigt att denna areal inte krymper
ytterligare.

Problemet är att man inte vet var ädellövskogar finns och inte heller riktigt
hur mycket skog det finns. Enligt lagen är det inte heller självklart vad som är
ädellövskog.

I Skåne, Halland och Blekinge är skogen ädellövskog, om de ädla
lövträden upptar 70 procent eller mer av grundytan. I övriga län gäller 50
procent ädellövträd och då ska minst 70 procent av skogen vara lövträd.

Detta innebär att en lövskog som har 60 procent ädellövträd klassas som
ädellövskog i Småland och måste återplanteras med ädellövträd. Exakt
samma bestånd som fortsätter på andra sidan länsgränsen till Halland,

klassas där inte som ädellövskog utan kan huggas ner och ersättas med
barrträd.

Inget län har heltäckande, översiktlig inventering av ädellövskogen. I
några län finns en del kommuner inventerade.

Inom skogsbruket baseras skötseln på bestånden. Beståndet är den
basenhet man indelar skogen i, och bestånden bör därför vara homogena
med avseende på olika faktorer som trädslag, ålder, bonitet m.m. Kriterierna
för vad som är ett bestånd kan variera hos olika skogsbolag och skogsvårdsstyrelser.
Det finns inga enhetliga kriterier för vad som utgör ett bestånd
ädellövträd. Sättet att göra beståndsavgränsningar kommer därför att bli helt
avgörande för vad som räknas som ädellövskog eller inte, särskilt för de
mindre bestånden.

Ett antal förbättringar måste genomföras för att ädellövskogslagen
verkligen ska bli vad den var avsedd att vara. När det gäller beståndsavgränsning
i övergångszoner måste metoden anpassas och ändras. Definitionen
måste ändras så att 50 % ädellövträd gäller som ädellövskog i alla län. Även
preskriptionstiden måste ökas. Åklagarna måste också utbildas så att det är
entydigt från vilken tidpunkt ev. brott ska räknas, nedhuggning eller
granplantering.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn och förbättring av ädellövskogslagen.

Stockholm den 20 januari 1989

Siw Persson (fp)

Mot. 1988/89
Jo744

14