Advokatsamfundets disciplinnämnd

Motion 1990/91:Ju717 av Stig Gustafsson m.fl. (s)

Under hösten 1990 har en livlig debatt om verksamheten
inom advokatsamfundets disciplinnämnd förts i pressen
som klart belyst att vissa problem förekommer vad gäller
tillsynen av advokatkåren.

Sedan 1948 har advokatsamfundet stadgar som fastställs
av regeringen. Tillsynen över advokatväsendet utövas av
styrelsen. En väsentlig del av tillsynen hänför sig till den
disciplinära verksamheten.

När en anmälan mot en advokat görs hos
advokatsamfundet eller annars fråga om åtgärd mot en
advokat uppkommer, är det i första hand styrelsen som tar
upp ärendet. Om styrelsen finner att en disciplinär åtgärd --
uteslutning ur samfundet, varning, straffavgift och
erinran -- inte är påkallad, får styrelsen avgöra ärendet. I
annat fall skall ärendet hänskjutas till samfundets
disciplinnämnd. Även justitiekanslern (JK) har
befogenheter att hos styrelsen påkalla åtgärd mot en
advokat. Disciplinnämnden består av en ordförande, en
vice ordförande och sju andra ledamöter. Ordförande, vice
ordförande och fem av ledamöterna är advokater medan två
ledamöter sedan 1982 är offentliga representanter utsedda
av regeringen.

Rubriker i pressen som ''Kändisadvokat smugglar brev
ur häktet'', ''Advokaten skrev själv testamentet'', ''Advokat
åsidosätter sina plikter som boupptäckningsförrättare'' osv.
visar att det inte alltid står rätt till hos advokaterna.

Vi vill emellertid i detta sammanhang framhålla att det
stora flertalet advokater följer gällande regler och iakttar
god advokatsed. Den centrala ställning som advokaterna
har inom rättssystemet och det förhållandet att deras
betydelse på senare år har stärkts i olika avseenden, bl.a.
på rättshjälpsområdet och när det gäller konkursförvaltning
innebär dock att allmänheten har anledning att ställa
mycket höga krav på utövare av advokatyrket. Det är
symptomatiskt att advokatsamfundet i sitt
rättssäkerhetsprogram ägnar betydande utrymme åt ''det
minskade förtroendet'' för domstolarna och myndigheterna
men inte med en mening diskuterar förtroendet för
advokaterna.

Mot bakgrund av att titeln ''advokat'' är lagligt skyddad
och att advokater har en offentligrättslig ställning kan och
skall höga krav ställas på deras yrkesutövning. Det kan
därför inte accepteras att medlemmar av en av samhället på
detta sätt skyddad yrkesgrupp vid uppenbara övertramp
skall få behålla och använda sig av advokattiteln.

Mot bakgrund av bl.a. inträffade händelser och den
allmänna diskussion som har förts är det enligt vår mening
synnerligen angeläget att disciplinnämndens
sammansättning ändras för att allmänhetens och
myndigheternas tilltro till advokaternas yrkesutövning skall
bestå. Visserligen genomfördes 1982 den ändringen av
disciplinnämnden att till denna knöts två s.k. offentliga
representanter. Redan när denna ändring gjordes anförde
justitieminister Petri i prop. 1981/82:57 bl.a. följande:

Det torde inte råda någon tvekan om att den
organiserade och ekonomiska brottsligheten i viss
utsträckning bedrivs med hjälp av rådgivning och
vägledning av olika experter, däribland jurister.

Han anförde vidare:

Advokatkåren har en central ställning i samhället och det
är av stor vikt att både allmänheten och myndigheterna har
tilltro till advokaternas yrkesutövning. Som jag senare skall
återkomma till finns det visserligen all anledning att hysa
förtroende för det sätt på vilket advokatsamfundet utövar
tillsyn över sina medlemmar. Trots detta finns det bl.a. mot
bakgrund av den allmänna diskussion som har förts skäl att
överväga behovet av åtgärder för att ytterligare motverka
att advokater, som i sin yrkesutövning på olika sätt kan
komma i kontakt med organiserad och ekonomisk
brottslighet, medvetet eller omedvetet underlättar sådan
brottslighet.

Detta uttalande har alltjämt sin giltighet. Man kan bara
beklaga att den reform som 1982 företogs blev en
halvmesyr, dvs. advokatsamfundets stadgar ändrades
endast på det sättet att två offentliga representanter
tillfördes disciplinnämnden. Nämndens avgöranden
innefattar inte sällan etiska bedömningar där det kan ha ett
särskilt värde att lekmannasynpunkter förs fram.

Av nu anförda skäl anser vi att disciplinnämndens
sammansättning bör förändras på så sätt att majoriteten av
ledamöterna skall vara offentliga representanter samt att
som ordförande utses en högt kvalificerad domare.
Samhällsrepresentanterna och ordföranden skall utses av
regeringen.

Här kan även en jämförelse göras med förhållandena i
Danmark. Det danska advokatsamfundets disciplinnämnd
(advokatnämnden) består av en ordförande och två vice
ordföranden vilka samtliga skall vara domare samt av
ytterligare 15 ledamöter. Av dessa utses sex, som inte får
vara advokater, av justitieministern medan nio väljs bland
medlemmarna i det danska advokatsamfundet. De sex
lekmännen skall representera det allmänna och särskilt
säkra samfundets intressen i förbindelse med
handläggningen av advokatnämndens uppgifter bl.a.
fastläggandet av hur advokater skall uppfylla kravet på att
handla i överensstämmelse med god advokatsed.

Denna ordning existerar i Danmark sedan 1982 och det
kan framhållas att det danska advokatsamfundet från
början ställde sig bakom sammansättningen av nämnden.

Vi anser det naturligt att man ser över de regler som
gäller för advokater i detta hänseende på samma sätt som
redan har skett när det t.ex. gäller revisorer. Det kan också
nämnas att det finns andra yrkeskårer som har liknande
nämnder. Vi tänker här på hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd och pressens opinionsnämnd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av lagändringar vad
gäller advokatverksamhet.

Stockholm den 24 januari 1991

Stig Gustafsson (s)

Arne Andersson (s)
i Gamleby

Oskar Lindkvist (s)