Äganderätten

Motion 1997/98:K320 av Bengt Hurtig m.fl. (v)

1 Bakgrund

Hösten 1994 antog riksdagen ett förslag till ändring av regeringsformen 2:18. Förändringen syftade till att förstärka egendomsskyddet. Vänsterpartiet var kritiskt till denna förändring och vi anser att ett grundlagfästande av äganderätten kan ifrågasättas. Vi har till förra riksmötet riktat en motion med det förslaget. Den vann inte bifall.

Vi har inte ändrat uppfattning men måste också konstatera att, oavsett vad man anser om det förstärkta egendomsskyddet, regeln har fått en mindre lyckad utformning.

Den nya skrivningen, som bygger på en kompromiss mellan de fyra största riksdagspartierna i den s k Fri- och rättighetskommittén, har blivit oklar och ger ett längre gående skydd för äganderätten än vad man kan utläsa av lagens förarbeten.

2 Nuvarande grundlagstext

Regeringsformen 2:18:

Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå från sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Sådan ersättning skall också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är betydande i förhållandet till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen skall bestämmas enligt de grunder som anges i lag.

Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som föreskrivits ovan.

Ändringen av grundlagen har medfört en utvidgning av egendomsskyddet genom att ett skydd infördes även för inskränkningar i ägarens egen användning av mark och byggnader (RF 2:18 stycke 2).

3 Europakonventionen

En av motiveringarna för det utökade skyddet var att detta utgjorde en införlivning av Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det argumentet kan starkt ifrågasättas eftersom konventionen ger stater rätt till

att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse.

Konventionen nämner inte rätten till ersättning. I stället har Europadomstolen anlagt ett för den enskilde synnerligen strängt synsätt och funnit att även mycket tyngande begränsningar av den enskilde ägarens rättigheter måste accepteras, om det vägs mot ett starkt allmänt intresse. Detta är ett argument för att RF 2:18 måste ändras.

4 Förorenaren skall betala

Ett annat argument är att lagparagrafen till sin ordalydelse strider mot polluter pays principle, dvs principen att förorenaren själv skall betala de åtgärder som myndigheterna kräver till skydd för miljön. Denna princip finns för övrigt även inskriven i EU:s grundfördrag. Den proposition om Miljöbalk som regeringen avser att lägga fram senare kommer ytterligare att aktualisera frågan om RF 2: 18.

Utan att vi ändrat vår kritik mot att äganderätt – grunden för olika makt- och klasskillnader i samhället – ges grundlagsskydd i nuvarande utformning, vill vi i detta sammanhang framföra som ett minimikrav att riksdagen uppdrar åt regeringen att snarast utarbeta ett förslag om att miljökrav som innebär ett intrång i pågående markanvändning kan undantas från den aktuella paragrafen.

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
2 kap. 18 § RF som förordas i motionen.

Stockholm den 6 oktober 1997
Bengt Hurtig (v)
Jan Jennehag (v)	Kenneth Kvist (v)
Eva Zetterberg (v)	Charlotta L Bjälkebring (v)
Maggi Mikaelsson (v)