Äganderätten

Motion 2001/02:K314 av Per Unckel m.fl. (m)

1 Sammanfattning

Människors frihet och inflytande kan stärkas genom privat ägande. För att förbättra möjligheterna att påverka sin livssituation genom t.ex. arbete och sparande vill vi stärka äganderättens ställning. Detta åstadkoms genom att grundlagsskyddet för äganderätten stärks på så sätt att äganderätten jämställs med övriga fri- och rättigheter som skyddas i regeringsformens andra kapitel. Vidare skall grundlagsskyddet för äganderätten utökas till att omfatta också immateriella tillgångar. Även skyddet för näringsfriheten måste förbättras så att näringsidkare får ett tydligare och mer adekvat skydd i lagstiftningen bl.a. i form av bättre ersättningsregler vid t.ex. skadegörelse och plundring.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 25

2 Innehållsförteckning 26

3 Förslag till riksdagsbeslut 27

4 Bakgrund 27

5 Gällande rätt 28

5.1 Äganderätten 28

5.2 Immateriella rättigheter 28

5.3 Näringsfriheten 29

5.4 Ytterligare äganderättsfrågor 29

6 Stärkt grundlagsskydd för alla typer av äganderätt. 29

7 Stärkt skydd för näringsfriheten 30

7.1 Näringsidkares rätt 30

7.2 Ökad rättssäkerhet 31

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om stärkt grundlagsskydd för äganderätten i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om stärkt grundlagsskydd för immateriella rättigheter i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om stärkt skydd för näringsfriheten i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen låter utreda hur rättssäkerheten kan förbättras för företagare och enskilda i enlighet med vad som anförs i motionen.

4 Bakgrund

Ägande är en fråga om frihet och inflytande. På samma sätt som var och en har rätt till sina tankar och ord, skall varje människa också ha rätten att äga.

Äganderätten innebär frihet att råda över viss egendom, t.ex. ge bort den. Utmärkande för enskilt ägande är bl.a. ägarens möjlighet att utesluta andra från förfogande över denna egendom. Det innebär också att den som har äganderätten till egendomen har kompetensen att ändra rättsliga förhållanden kring egendomen, t.ex. genom avtal eller testamente. Med äganderätten följer också att ägaren kan ställa krav på ersättning vid skadegörelse eller annat intrång i egendomen samt rätten till avkastning från denna. Dessutom tillkommer plikten att bära de kostnader som är förknippade med egendomen i fråga.

Äganderätten innebär att den enskilde skyddas mot intrång från staten, men även från andra enskilda. Egendomsskyddet grundas i att de förfoganden som staten inte uttryckligen förbjuder är tillåtna.

Privat ägande är nyckeln till välstånd, bl.a. eftersom privatägd egendom som regel blir bättre omhändertagen. Förvaltningen av gemensamt ägd egendom är sällan lika bra som förvaltningen av privat egendom eftersom alla förlitar sig på att någon annan än de själva skall sköta om egendomen. Vidare innebär privat ägande att utbyte av olika resurser stimuleras och att tillgångar därigenom kan fördelas. Förekomsten av privatägd egendom medför att man kan agera fritt och självständigt.

Synen på privat ägande är en värderingsfråga som bottnar i synen på individuell frihet. Vi menar att ägandet handlar om att ge människor frihet och inflytande. Privat ägande decentraliserar makten över egendomen till individnivå. Genom ägande ges människor möjligheter att påverka sin livssituation genom egna insatser såsom arbete, sparande och företagande. De ges ett incitament till ett effektivt utnyttjande av resurserna. Människor som känner att de själva har möjlighet att påverka sin livssituation blir självständiga och handlingskraftiga, vilket är en förutsättning för tillväxt och välstånd. Ägandet är således en premiss för att människor, oberoende av andra, skall kunna skapa sig en trygg tillvaro. Äganderätten är därför lika viktig och skyddsvärd som andra individuella fri- och rättigheter.

Trots att de flesta människor ogärna får sina ägodelar bestulna, utsätts äganderätten ständigt för hot. Vänsterdebattörer talar öppet om att konfiskera företag och banker, och aktivister krossar kapitalismen genom att slå sönder kvartersbutiker och restauranger, klottra ned husfasader och demolera bilar. Detta försvårar och fördyrar tillvaron för många människor och småföretag.

Mot bakgrund av vad vi här har framhållit menar vi att det är angeläget att äganderätten ges ett bättre skydd i lagstiftningen.

5 Gällande rätt

5.1 Äganderätten

I 2 kap. 18 § regeringsformen (RF) stadgas att varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon annan genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Det stadgas dessutom att den som genom expropriation e.dyl. tvingas avstå från sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten.

Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1995 genom att Europakonventionen inkorporerades i svensk rätt i samband med Sveriges inträde i Europeiska unionen. Genom bestämmelsen fick Sverige för första gången en grundlagsfäst principiell regel om att den enskildes rätt till sin egendom skall lämnas okränkt.

Den enskilda äganderätten skyddas även i Europakonventionen. Konventionen slår fast att envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt och att ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. Med egendom avses i konventionen inte bara äganderätt till fast och lös egendom utan även rättigheter som fordringar och immateriella rättigheter. Något sådant skydd för immateriella rättigheter ges emellertid inte i regeringsformen.

5.2 Immateriella rättigheter

Immateriella rättigheter, såsom upphovsrätter, patenträtter och varumärkesrätter etc., utgör inte äganderätter i juridisk mening i den svenska rättsordningen. Det föreligger dock ett nära samband mellan dem och traditionella äganderätter. I 2 kap. 19 § RF stadgas att vissa immateriella rättigheter skyddas. Författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt bestämmelser som meddelas i lag. Något egentligt skydd för immateriella rättigheter ger detta lagrum emellertid inte. För att bestämmelsen skall få något egentligt innehåll förutsätts att det finns lagregler om upphovsrätt. Dessutom innebär det faktum att skyddet för immateriella rättigheter regleras i vanlig lag och att detta också kan inskränkas genom vanlig lag.

5.3 Näringsfriheten

Även näringsfriheten har ett nära samband med äganderätten. Ägande är t.ex. en förutsättning för företagande. Enligt 2 kap. 20 § RF får begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och då aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag. Skyddet för näringsfriheten är också svagt, dock inte lika ofullständigt som skyddet för immateriella rättigheter.

5.4 Ytterligare äganderättsfrågor

Frågor om äganderätten aktualiseras inte bara i regeringsformen och bland näringsidkare. Ett område inom vilket äganderättsfrågor har stor betydelse är miljöområdet. På detta område behandlas t.ex. frågor om rätt att bedriva viss verksamhet ur miljöhänseende eller rätten att utnyttja marken. Sådana beslut kan få stora konsekvenser för markägare och kan även innebära stora inskränkningar i äganderätten, varför det är av stor vikt att skyddet för äganderätten inom miljölagstiftningen får en adekvat utformning och funktionella ersättningsregler. Eftersom frågor om äganderätten på miljöområdet är väldigt specifika behandlas de i en särskild motion.

6 Stärkt grundlagsskydd för alla typer av äganderätt

Grundlagsändringen 1995 medförde en väsentlig förstärkning av skyddet för äganderätten. Detta är också en uppfattning som framförts i den rättsvetenskapliga debatten. Noteras bör att beslutet om grundlagsändringen träffades i brett samförstånd mellan samtliga partier. Det är viktigt att denna typ av överenskommelser som rör grundlagsfrågor är av långsiktig karaktär. Författningsutredningens misslyckade försök att försämra äganderättsskyddet var därför löftesrikt.

Det nuvarande skyddet för äganderätten är emellertid inte tillräckligt. En förstärkning av grundlagsskyddet är nödvändigt. Stadgandet i grundlagen skall trygga äganderätten. Det bör hindra godtycke och rättslöshet, men får inte innebära begränsningar i ägandet, vilket kan medföra att skyddet blir verkningslöst.

Med nu gällande rättsläge skyddas den privata äganderätten främst genom Europakonventionen och EG-rättens regler härför. Vi anser att egendomsskyddet i första hand skall garanteras i svensk lag. Det är därför angeläget att det i regeringsformen införs en regel som står i samklang med Europakonventionen, en regel som slår fast att den enskilda äganderättens princip är okränkbar och att inskränkningar i äganderätten endast får ske under klart angivna förutsättningar och då med full ersättning till den enskilde. Vi anser att grundlagens skydd mot rättighetsinskränkande lagstiftning skall vara lika starkt, oavsett vilken fri- eller rättighet det gäller. En sådan förändring skulle innebära en betydelsefull förstärkning av äganderätten, bl.a. skulle de tre allmänna begränsningsgrunderna i 2 kap. 12 § RF bli tillämpliga vid begränsningar av äganderätten.

Vidare bör all egendom skyddas på ett likvärdigt sätt. Det är nödvändigt att ta hänsyn till att samhällsutvecklingen i stort, men inte minst IT-utvecklingen, har lett till att en ökande andel av samhällets totala förmögenhetsmassa i dag består av immateriella tillgångar i form av utbildning, dataprogram och databaser, musik, varumärken, närings- och patenträtter m.m. Europadomstolen har vid tillämpningen av Europakonventionen betraktat immateriella rättigheter som egendom. Mot denna bakgrund framstår det som angeläget att grundlagsskyddet för den enskilda äganderätten anpassas till samhällsutvecklingen och att skyddet utökas så att det uttryckligen omfattar även annan egendom än mark och byggnader.

7 Stärkt skydd för näringsfriheten

7.1 Näringsidkares rätt

Ägandet är en förutsättning för att människor, oberoende av andra, skall kunna skapa sig en trygg tillvaro. Ägande är också en förutsättning för företagande.

Det är individen som ytterst ansvarar för sina handlingar. I en rättsstat är det emellertid staten som skall se till att människor kan känna sig trygga. Ett problem för många näringsidkare är den skadegörelse och plundring som de utsätts för när aktivister angriper dem i försök att krossa kapitalismen. För att kunna skydda människor från detta behöver polisen resurser. Drabbade näringsidkare och andra måste dessutom garanteras ersättning för de skador de åsamkas.

Näringsidkares äganderätt hotas även på andra sätt. I samband med större evenemang, som EU-möten och andra stora konferenser, spärras ofta stora områden av. Affärer innanför avspärrningar möter svårigheter eftersom kunderna befinner sig utanför avspärrningarna. Givetvis måste alla drabbade näringsidkare kompenseras för detta.

Mot denna bakgrund menar vi att näringsfriheten måste ges ett tydligare och mer adekvat skydd i lagstiftningen. Ersättningsreglerna måste också ses över så att dessa blir mer funktionella.

7.2 Ökad rättssäkerhet

Rättssäkerhet och äganderätt är två närbesläktade begrepp. Ägarens rätt att tillgodogöra sig avkastningen på gjorda investeringar är ett incitament att utnyttja resurserna på ett effektivt sätt. För att investeringar skall framstå som lönsamma krävs dock att man kan lita på att rättigheterna består, liksom skyddet för dem. Rättsosäkerhet i form av ovisshet om t.ex. framtida beskattning, intrång eller konfiskation minskar viljan att investera. Det är därför av stor vikt att det inte råder någon tveksamhet när det gäller omfattningen av skyddet för äganderätten.

Vi menar att ett välfärdssamhälle värt namnet också måste vara ett rättssamhälle som garanterar sina medborgare skydd mot kränkningar. I vårt samhälle verkar dock myndighetsoffer ha hamnat vid sidan om rättvisans skydd.

Myndigheter och myndighetspersoner kan naturligtvis inte vara ofelbara. Det begär ingen heller. Det borde likväl vara självklart att all felaktig myndighetsverksamhet skall föranleda ett rimligt skadeståndsbelopp till drabbade medborgare. Så sker inte alltid i dag, då myndigheters felaktiga behandling av småföretagare i vissa fall lett till konkurser, personliga tragedier och långdragna juridiska tvister. Exempel visar att människor och företag i Sverige måste skyddas mot stat och myndigheter.

Med anledning av de brister som uppenbarligen föreligger anser vi det vara berättigat att kräva att regeringen utreder hur företagare och andra bättre kan skyddas mot rättsövergrepp samt hur det kan skapas en situation där staten bättre än i dag tar sitt skadeståndsansvar vid rättsövergrepp.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 4 oktober 2001
Per Unckel (m)
Inger René (m)	Nils Fredrik Aurelius (m)
Per-Samuel Nisser (m)	Christel Anderberg (m)
Carl-Erik Skårman (m)	Ola Karlsson (m)
Anders Björck (m)	Margareta Nachmanson (m)