Aktiefonder

Motion 2001/02:Fi244 av Lennart Värmby m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att frågan om mer aktiva aktiefonder och möjlighet för fondsparare att utöva inflytande i enlighet med vad i motionen anförs skall utredas.

2 Motivering

I Sverige äger i dag en majoritet av medborgarna aktier direkt eller indirekt. Aktiefrämjandet uppskattade 1998 att cirka 4,8 miljoner svenskar äger aktier, enskilt eller genom fonder. I dag har siffran stigit till över 5 miljoner på grund av det nya pensionssystemet. På 30 år har fondsparandet ökat från 300 miljoner till 890 miljarder sommaren 2001.

Aktiefonderna står för en allt större andel av ägandet på aktiebörsen, och denna utveckling är internationell. Institutioner, försäkringsbolag och fonder har gemensamt förändrat ägarbilden i företagen. De klassiska kapitalisterna – mycket mäktiga och rika män som behärskade storföretagen – har minskat sin ägarandel. I stället har anonyma och ansiktslösa fonder och institutioner tagit över allt större andelar av ägandet. Ändå behåller kapitalisterna makten via graderad rösträtt och ask-i-ask-ägande samt genom att fonderna i huvudsak är passiva ägare bara inriktade på kortsiktig avkastning.

Det betyder att samtidigt som fler än någonsin äger aktier så har den direktägda andelen minskat och därmed det personliga engagemanget i företagen. Frågan om vem som styr företagen och hur dessa styrs har därför blivit aktuell. Fondernas placeringar skall ge fondspararna största möjliga avkastning. Det har lett till en allt större koncentration på att slå index – dvs. vara bättre än snittet. Möjligheterna att göra extra vinster genom snabba affärer har bidragit till en allt högre omsättning på börserna världen över. Aktiehandeln är i dag helt globaliserad. Kortsiktig möjlighet till snabba vinster har gjort att dagens kapitalmarknad kallats kvartalskapitalism. En marknad där den korta och snabba vinsten med att stycka och sälja en koncern kan gå ut över den långsiktiga men långsammare tillväxten och stabiliteten.

Denna oberäkneliga marknad består alltså till en allt större och dominerande del av våra egna spar- och pensionspengar. Anonyma fonder med stor ägarandel agerar fördolt och oftast genom att sälja och köpa. Ett aktivt, engagerat ägande som tar ansvar för vilka som väljs till styrelsen, långsiktiga affärsstrategier som omfattar socialt ansvarstagande, miljöhänsyn, jämställdhet, rättvis relation till tredje världen och goda relationer med närsamhället lyser med sin frånvaro. Men allt detta är intressen som vi som medborgare och fondsparare har, vilket gör att kvartalskapitalismens mål – att ständigt slå index – slår tillbaka på alla oss som sparar för att till exempel säkra en anständig pension.

Att ta ansvar för det egna sparandet kombinerat med att ägandet av näringslivet sprids är positivt, men får som synes mycket negativa konsekvenser med en stark maktkoncentration och kortsiktighet, om inte motåtgärder sätts in. I Storbritannien utreds nu möjligheterna att införa en lag för att fonderna skall vara aktiva aktieägare. Bakgrunden är att i Storbritannien äger pensionsfonder, institutioner och fonder 80 % av aktierna i ett genomsnittligt börsbolag. I Sverige är situationen liknande. Av de femton största ägarna på börsen i Stockholm vid årskiftet var sex fondbolag knutna till banker och försäkringsbolag. Nordea fonder hör till exempel till de tio största ägarna i ett femtiotal börsbolag.

Det är fondbolagen som äger aktierna och därmed har möjlighet att rösta. Tidigare fanns andelsägarstämmor i fonderna, men de är i dag borta, vilket gör att den enskilde spararen inte har möjlighet att påverka sin fond.

För att råda bot på det passiva ägandet och skapa ökad insyn och därmed ge underlag för en öppen redovisning borde fonderna kunna åläggas att redovisa hur de ser på styrelsens sammansättning i de bolag de investerar i. Fonderna borde också öppet kunna ta ställning i viktiga frågor i de företag som de har större placeringar i. Det rör sig till exempel om fusioner, uppköp av andra företag eller strategisk och långsiktig inriktning.

Fondsparare bör också ges rätt att ställa förslag till sin fond vad gäller inriktning och ställningstaganden i de av fonden ägda företagen, samt ges rätt att föreslå ledamöter till fondens styrelse.

Stockholm den 3 oktober 2001
Lennart Värmby (v)
Lennart Beijer (v)	Johan Lönnroth (v)