Äldre på arbetsmarknaden

Motion 2001/02:Sf242 av Kenneth Lantz och Sven Brus (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda hur regelförändringar skulle kunna leda till ökad valfrihet för äldre.

Bakgrund

En växande andel av Sveriges befolkning är vad vi kallar pensionärer, människor som efter ett långt arbetsliv drar sig tillbaka från förvärvsarbete för att ägna sig åt andra saker. Kanske har man fritidssysselsättningar som man längtar efter att ägna mer tid åt. Kanske vill man renovera och reparera bostaden eller förverkliga drömmar om längre resor. Det finns lika många tankar om vad som ska ske efter pensionen som det finns människor.

Några människor har en stor del av sin sociala gemenskap på arbetsplatsen. Man identifierar sig mycket starkt med sitt arbete. För dessa människor ter sig pensionen inte alls lika attraktiv. Kanske upplever man en viss tomhet inför att få så mycket fritid att spendera.

Det är viktigt att konstatera att ingen av dessa två typer av människor har fel. Alla åldras olika snabbt. En ålder av 65 år kan för en del människor vara mycket hög biologiskt sett medan andra 65-åringar har en mycket stark hälsa. Behoven är med andra ord mycket individuella. Att valmöjligheterna får förbli så många som möjligt är av yttersta vikt. Livskvalitén för äldre är helt beroende av det. Dessutom finns det en stor samhällsekonomisk vinst att göra om äldre personer som idag blir pensionärer tillåts att stanna kvar på arbetsmarknaden.

Problem

Hindren för äldre att arbeta är idag flera. Ett kollektivistiskt synsätt som växt fram går ut på att äldre personer bör lämna plats åt yngre. Det synsättet försvårar för de äldre då det tenderar att bortse ifrån den erfarenhet och rutin som många äldre personer besitter på sitt yrkesområde.

I Sverige har vi ett relativt föråldrat lönetrappssystem. Ju fler tjänsteår en person har bakom sig ju högre lön ska vederbörande också ha. Detta skapar konflikter när en äldre person kanske önskar att arbeta i ett lägre tempo men fortfarande erhåller en lön som inte motiverar en lägre arbetsinsats.

Vidare upphör i praktiken trygghetssystemet för arbetstagare efter att de fyllt 67 år. Detta är mycket olyckligt då människor vi den åldern i praktiken tvingas till pension.

Förslag

Kanske är det tid att ställa sig frågan om det överhuvudtaget ska finnas en fast pensionsålder i vårt socialförsäkringssystem. Med premiepensionssystemet sparar alla förvärvsarbetande numera till sin egen pension. Det borde vara möjligt att själv avgöra när man vill ta ut sin pension. Ju tidigare man börjar ta ut den ju lägre blir pensionen. I USA finns ett mycket flexibelt pensionssystem som har gjort att en betydligt större andel av människorna över 65 år förvärvsarbetar i USA än i Västeuropa.

Regeringen borde därför låta utreda hur regelförändringar skulle kunna ge valmöjlighet till äldre människor som önskar att stanna kvar på arbetsmarknaden.

Stockholm den 2 oktober 2001
Kenneth Lantz (kd)	Sven Brus (kd)