Äldre som en resurs på arbetsmarknaden

Motion 2004/05:A220 av Jörgen Johansson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fler arbetade timmar för att säkra framtidens välfärd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att höja utbytesgraden för arbete för att stimulera personer att gå från deltids- till heltidsarbete.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att löneskatt och ålderspensionsavgift slopas för arbetstagare över 65 år.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inkomstskatten för arbetstagare över 65 år reduceras.1

1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till SkU.

Motivering

Sverige står inför en gigantisk utmaning. Den åldrande befolkningen ökar samtidigt som de som arbetar blir färre. Behovet av allt fler arbetade timmar blir allt mer framträdande om Sverige skall klara kravet på en bibehållen välfärd. Detta bör ges regeringen till känna.

Enligt SCB är 17 procent av befolkningen över 65 år 2003. Om 30 år beräknas samma siffra vara 25 procent. Till problembilden hör att den faktiska pensionsåldern idag inte är 65 utan 60 år beroende på den ökande andelen förtidspensioneringar. Andelen människor utanför arbetsmarknaden ökar därmed. I den parlamentariska utredningen "Senior 2005" var budskapet att riva den gängse ålderstrappan och behovet av många på arbetsmarknaden fram till 79 års ålder förutspåddes. Allt fler är vid god hälsa långt upp i åren vilket innebär att allt fler vill ha ett mer aktivt liv än vad pensionärslivet erbjuder vid uppnådda 65 år. Behovet av fler som arbetar såväl fram till gängse pensionsålder som ett antal år därutöver framstår därför som direkt nödvändigt men kräver aktiva stimulansåtgärder från statens sida.

Utbytesgraden av arbete är idag för låg. Incitament måste därför tillföras för att få människor i aktiv ålder att från deltidsarbetet gå upp till heltid. Detta bör ges regeringen till känna.

Incitamenten för människor att arbeta efter uppnådda 65 år saknas idag. Det samma gäller för företag att bibehålla dessa människor som otvivelaktigt utgör en kunskapsreserv i samhället. För arbetstagare under 65 år utgår socialavgifter och allmän löneavgift på totalt 32,70 procent. För löntagare över 65 år utgår en total avgift om 26,37 procent. I den inkluderas en ålderspensionsavgift om 10,21 procent trots att den här gruppen redan är ålderspensionärer. Som skäl för uttagandet av dessa avgifter sägs förmåner för värnpliktiga, föräldralediga, studerande som inte förvärvsarbetar osv. vara. Utifrån synsättet att detta är människor som ger några år extra av sitt liv till arbetsmarknaden är dessa avgifter att se som extra ordinära, vilket innebär att företagen inte skall erlägga löneskatt och ålderspensionsavgift för arbetstagare över 65 år. Detta bör ges regeringen till känna.

Incitamenten för den enskilde måste också stärkas. Dessa människor är ofta nyckelpersoner i samhället och kan göra en stor samhällsinsats bl.a. som mentor för yngre medarbetare. Detta är en möjlighet för de små och medelstora företagen att i större utsträckning kunna anställa unga välutbildade människor som snabbt kan komma in i produktionen med hjälp av dessa mentorer. Då dessa företag representerar 99,2 procent av landets företag och är de företag som främst kommer att stå för tillväxten i framtiden är en satsning på den här gruppen en framtidssatsning. Mot den bakgrunden är en reduktion av inkomstskatten för den här gruppen såväl motiverad som att se som en investering. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 19 september 2004

Jörgen Johansson (c)