Alkoholkonsumtionen

Motion 1997/98:So643 av Tuve Skånberg och Fanny Rizell (kd)

1 Inledning

Utifrån regeringens proposition 84/85:181 beslutade riksdagen 1985 att anta det hälsopolitiska dokumentet Hälsa åt alla år 2000 som WHO utarbetat och som också 32 andra stater i Europa undertecknat 1984. I artikel 17 förband sig de undertecknande staterna att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % fram till år 2000, med konsumtionen 1980 som bastal.

Socialstyrelsen utarbetade 1988 ett idéprogram för att effektuera riksdagens beslut, som även togs in i socialutskottets betänkande 89/90:SoU2, att Sverige skulle minska sin alkoholkonsumtion som 1980 var 6,72 lit/inv. ren alkohol (alla invånare över 15 år) till 5,0 lit/inv. år 2000. 1992 följdes detta beslut upp av European Alcohol Action Plan, som utarbetats av WHO för de 33 europeiska staterna, och som antog dessa riktlinjer till följd av beslutet från 1984.

I september 1992 anordnade WHO en konferens för att följa upp beslutet från 1984. Då konstaterade man:

• att det finns en bestämd relation mellan en stats alkoholkonsumtion och skadeverkningarna,

• att det av tillgängliga data framgick att 21 av 40 stater hade fått en ökning av konsumtionen, antingen under hela perioden, eller i den senare delen av perioden, 1984–93,

• att en betydande del av befolkningen, 90 %, överskrider den konsumtion som är den lägsta gränsen för att få så få skador som möjligt, 2 liter per individ och år.

I december 1995 stod den franska regeringen som värd för en WHO-konferens med 179 officiella delegater från 46 länder, bl.a. dåvarande bitr. socialminister Anna Hedborg från Sverige, samt 92 observatörer i form av forskare, deltagare från folkrörelser, nykterhetsrörelser m.fl. Denna konferens antog enhälligt, i linje med det ursprungliga beslutet 1984, 5 mål och 10 strategiska punkter. Dessa punkter har inte med ett ord berörts i regeringens två senaste budgetpropositioner.

2 Europas länder arbetar med kraft mot 25-procentsmålet

Det har sedan decennier pågått en strävan från flera sydeuropeiska länder att minska alkoholkonsumtionen. Till grund för denna strävan ligger bl.a. den franske forskaren Sully Ledermanns banbrytande arbete med att relatera skadeutvecklingen till den totala konsumtionen av alkohol. Hans forskning har sedan den först presenterats granskats och kritiserats av flera välmeriterade forskare, bl.a. finländaren Kettil Bruun, som gav modellen en bättre teoretisk bas. Nyligen medverkade Bruun i boken Alcohol Policy and the Public Good, som redigerats av professor Griffith Edwards, Storbritannien, tillsammans med ytterligare 16 av världens mest meriterade alkoholforskare. Bokens budskap är att forskarna, efter att ha studerat praktiskt taget all seriös forskning i världen, kunde konstatera att de restriktiva instrument Sverige har använt sig av har varit framgångsrika även i andra länder, som t.ex. restriktiv hållning till serveringstillståndens antal och formerna för servering, reklam och rattfyllerilagstiftning.

Frankrike har under perioden 1971–1990 gått från en alkoholkonsumtion på 16,1 lit/inv och år till 12,1 lit/inv. Även Italien har minskat sin konsumtion med mer än 25 %. Danmark däremot, som under flera årtionden bedrivit en liberal alkoholpolitik, har fått en ökning från 7,2 lit/inv 1980 till 9,9 lit/inv 1990. Ökningen har fortsatt under 1990-talet. För Danmarks del innebär detta en tredubbling av levercirrosen för ungdomar och medelålders män. I levnadsstatistiken för OECD-länderna har Danmark sjunkit från 5:e plats till 21:a plats. Den danska regeringen har i egna undersökningar kunnat konstatera att konsumtionen av alkohol och tobak orsakat en betydande del av denna utveckling. Danmark håller sedan 1994 på att skärpa sin lagstiftning och stödet till primär prevention.

3 Sveriges utveckling

Sverige beslöt 1976 att fr.o.m. den 1 juli 1977 inte sälja mellanöl eller starkare alkoholhaltiga drycker på annat sätt än via Systembolaget. Därefter genomfördes i linje med APU-utredningens förslag en mängd restriktiva åtgärder, som kombinerades med aktiva insatser för primär prevention och hälsoupplysning. Det infördes lördagsstängning, som permanentades efter en vetenskaplig utvärdering som gett positiva resultat. I samverkan med folkrörelserna och myndigheterna har det genomförts en kampanj för att få bort svartspriten, som också gav gott resultat, och en mängd projekt startades upp, t.ex. Athena. Detta sammantaget gjorde att Sverige sänkte sin konsumtion från 7,7 lit/inv 1976 till 6,01 lit/inv 1984. Sedan dess har konsumtionen pendlat mellan 6,6 lit/inv och de 6,0 lit/inv som rapporterats från 1996. Räknat just mellan nuläget (1996) och 1980, som var utgångspunkten för WHO:s mål, har Sverige minskat den totala alkoholkonsumtionen med 10,7 % sedan 1980 då konsumtionen var 6,72 lit/inv. Det är alltså långt från 25-procentsmålet och de 5 liter/inv som uppsattes som mål 1985. Till den stagnation som rått sedan 1984 har en kraftig ökning av ölkonsumtionen bidragit, som i år överstiger nivån för sista mellanölsåret. 1976 drack svensken (över 15 år) starköl, mellanöl och folköl med en sammanlagd alkoholmängd av 2,43 liter. Motsvarande siffra för 1996 är 2,6 liter.

Den omfattande ölkonsumtionen är en internationell trend, till följd av en medveten marknadsföringskampanj från alkoholindustrin. Trenden har lett till att vindrickande länder som Italien och Frankrike nu kraftigt har höjt sin ölkonsumtion, inte minst bland ungdomar. De har också tillägnat sig den nordeuropeiska dryckesseden när det gäller att berusa sig, något som oroar ledande socialt ansvariga politiker i dessa länder.

4 Beslutsamhet och god vilja!

Sverige gjorde en god start i början av 1980-talet med en minskning av konsumtionen med 10,7 %, men har alltså stått och stampat sedan 1984. Sedan ett flertal restriktiva instrument har tagits bort – monopolet för export, import och grossisthandel, förbudet mot alkohol på hotellrum – har inga restriktiva åtgärder vidtagits. De många förslag som den parlamentariska alkoholkommissionen lämnade har regeringen lämnat utan åtgärd. Inga åtgärder överhuvudtaget är aviserade av regeringen.

Nu är det hög tid att ta krafttag för att sänka den totala alkoholkonsumtionen. Konsumtionen ligger f.n. farligt nära en tendens att återigen öka. Detta kan leda till samma destruktiva utveckling som i Danmark. Själva folkhälsan står på spel. Kunde Sverige med beslutsamhet och god vilja på några få år i början av 1980-talet minska konsumtionen med 10 %, kan vi också med beslutsamhet och god vilja utnyttja de sista åren av 1990-talet till att få en kraftigt sjunkande trend.

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fullfölja den restriktiva alkoholpolitiken för att minska alkoholkonsumtionen med 25 % från 1980 till 2000.

Stockholm den 5 oktober 1997
Tuve Skånberg (kd)	Fanny Rizell (kd)

Gotab, Stockholm 2002