Alkoholmissbruket

Motion 1989/90:So310 av Alf Wennerfors (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So310

av Alf Wennerfors (m)
Alkoholmissbruket

Under de senaste decennierna har alkoholpolitiken diskuterats. Utredningar
har producerat tjocka betänkanden och förslag. Massor av remissyttranden
och debattartiklar har utarbetats. Återkommande har regeringen kommit
med förslag till riksmöte efter riksmöte. Varje beslut i riksdagens kammare
har fattats i förhoppningen om att "...nu äntligen har vi väl löst vårt lands
alkoholpolitiska problem...".

Hur ser det ut i dag? Har vi löst problemet?

Mellan 300 000 och 400 000 svenskar är missbrukare. De har alkoholproblem
som hotar deras hälsa och sociala liv. Kring dessa människor lever mer
än en miljon människor - hustrur, män, barn, släktingar, vänner, grannar i
oro, ångest, otrygghet och ringa tillfredsställelse med tillvaron. Mest allvarlig
är situationen för de barn som växer upp i utpräglade missbrukarmiljöer.

Vad kostar dessutom alkoholskadorna i pengar? Vad kostar utslagningen,
sjukdomarna, olyckorna eller våldsbrotten där alkoholen är en av orsakerna?
"50 miljarder kostar supen" var titeln på en debattbok för några år
sedan. I dag är kanske de samhällsekonomiska kostnaderna ännu större.

Den svenska alkoholpolitiken har alltså misslyckats. Detta konstaterande
leder fram till de förslag som socialstyrelsen i dagarna framlagt för att nå
WHO:s (Världshälsoorganisationen) mål att alkoholkonsumtionen bör
minska med 25 % fram till sekelskiftet eller med andra ord rätta till det som
misslyckats. Vad föreslås? En mer restriktiv alkoholpolitik, inköpsbegränsningar,
ja, socialstyrelsen kan t.o.m. tänka sig att ett motbokssystem införs.
Priserna på alkoholdryckerna bör höjas osv.

En sådan alkoholpolitik skulle bli ännu mer misslyckad. Den skulle inte
minst leda till ökad hembränning och ökat smuggel. Den skulle också i viss
mån göra visst drickande till en protesthandling mot samhällets förmyndarmentalitet,
mot krångel, förbud, ofrihet och kontroll.

En satirisk beskrivning av livet i Sverige av Poul Ströyer kan ge en tankeställare
om det löje och den irritation som kan möta nya förbud och ytterligare
kontrollåtgärder:

"Socialstyrelsens förslag att matpriserna chockhöjs och svenska folket avstår
från var fjärde måltid därför att 10 % av svenska folket väger för mycket,
behandlades i dag i riksdagen. Socialdemokraterna tyckte det var rätt att de
smala visade solidaritet med de tjocka och åt mindre. Folkpartiet ville ha
matförbud. Centern ansåg att bönderna borde kompenseras för ett even

tuellt inkomstbortfall. Moderaterna sade som vanligt nej. Vpk bjöd över och
miljöpartiet föreslog matmotbok tillverkad av miljövänligt papper".

I en motion om alkoholpolitik och mot bakgrund av vad jag hittills anfört
måste frågan ställas: Är det över huvud taget möjligt att minska alkoholkonsumtionen
i Sverige med 25 % till år 2000? Svenska folket konsumerar i dag
ca 40 000 liter starksprit, ca 106 000 liter vin och ca 160 000 liter starköl. Det
låter mycket. Men omräknat till ren alkohol i liter per person är siffran drygt
5 liter. I jämförelse med en mängd jämförbara länder är detta faktiskt en låg
konsumtion. Självfallet bör alkoholpolitiken syfta till att minska den totala
konsumtionen. Det bör ständigt vara vår ambition. Men att minska konsumtionen
med 25% under 1015 år är omöjligt. Dessutom borde vi mer inrikta
alkoholpolitiken på att minska storförbrukarnas (1015 % av den vuxna befolkningen)
konsumtion och därmed lösa många av storförbrukarnas problem.

Till detta kommer frågan varför vi har så osäkra mått på hur mycket alkohol
som egentligen dricks. Den bortgångne professorn Kettil Bruun sa 1975:
"En diskussion kring sambanden mellan den genomsnittliga konsumtionen
av alkoholdrycker och det allmänna hälsotillståndet kan inte föras utan ett
ordentligt faktaunderlag".

Hur stor är den icke-registrerade konsumtionen? CAN (Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning) framhåller att "förändringarna i den
icke-registrerade konsumtionen inte är mer omfattande än att Systembolagets
försäljningssiffror kan användas som en indikator på de faktiska konsumtionsförändringarna
från ett år till ett annat". Mot detta står den ofta
citerade avhandlingen "Alkohol och våldsbrottslighet av Leif Lenke i vilken
han framför att en ökning av den icke-registrerade konsumtionen måste antagas
ske. Socialstyrelsen utgår från CAN:s uppfattning vilket innebär att de
anser att resandefrekvensen till och från Sverige icke nämnvärt ökat sedan
1979. Antalet trafikanter från och till Syd- och Västsverige och Danmark och
Tyskland har under dessa 10 år ökat från 2 700 000 till 3 900 000. Viking
Line uppger att på deras linjer har trafikanterna ökat från 2 890 000 till
4 695 000. Silja Line siffror visar en ökning från 1 200 000 till 2 200 000.

Självfallet måste de s.k. mörkertalen vara stora. Hembränningen ökar.
Tillverkningen av bär- och fruktviner ökar. Smugglingen ökar. Säkerligen
ligger den oregistrerade konsumtionen på 25-30%.

Vi kommer aldrig till rätta med alkoholproblemen förrän vi tar ett rejält
grepp om frågan om kunskaperna om alkoholdryckerna, om dess glädjeämnen
men icke minst om dess faror och skadeverkningar. Man kan här göra
en jämförelse med rökandet. Hur kommer det sig att vi lyckats minska den
totala tobakskonsumtionen? Jag tror att de omfattande opinionsbildande
kampanjerna och ofta skickligt gjorda kampanjerna har medverkat till det
goda resultatet.

Vi måste göra en jättesatsning på de förebyggande åtgärderna, på kunskaper
och information. Har de hittills genomförda kampanjerna misslyckats
mer eller mindre? Svaret är ja. Dels har anslagen varit alltför små och dels
har insatserna varit för splittrade och sinsemellan utan samordning.

Det måste vara föräldrarna som bär ansvaret för sina barns fostran, tillsyn

Mot. 1989/90

So310

11

och uppväxtvillkor. Det måste vara varje förälders uppgift att vara sitt barns
första lärare och handledare i alkoholkunskap och om hur man umgås med
en dryck som både kan utgöra en njutning och avkoppling i den grå tillvaron
och vara ett farligt gift med risk för allvarliga skadeverkningar. Visst skall
skolan och andra institutioner ha ansvar för att barn- och ungdomsgenerationen
helst säger nej till alkoholdrycker men om den bejakar dem gör det på
återhållsamt sätt. Men det aktiva yttersta ansvaret måste varje mor och far
ta.

Skatteinkomsterna på alkoholdryckerna uppgår till 8-9 miljarder. Samtidigt
beräknas alkoholskadorna motsvara 50-60 miljarder i samhällsekonomiska
kostnader. Jag föreslår att av dessa skatteinkomster anslås ett mycket
stort belopp för att genomföra den genom tiderna största nationalkampanjen
mot alkoholmissbruk. Den skall icke genomföras av nykterhetsorganisationerna,
CAN eller Systembolaget. Det bör tillsättas en kampanjkommitté
på riksnivå sammansatt av kloka representanter för regering och riksdag och
organisations-Sverige, samt representanter för all den expertis som finns på
opinionsbildning.

Hur stort skall anslaget vara för att budskapet skall nå varenda svensk och
alldeles särskilt varje mor och far och andra som har ansvar för barn- och
ungdomsgenerationens fostran? Räcker 200 milj. kr. för nästa budgetår eller
ska man avsätta 600 milj. kr. för en 2-årsperiod? Denna fråga bör besvaras
av experterna på opinionsbildning men jag har angivit några siffror för att
understryka vikten av att landets allvarligaste sociala problem nu måste mötas
med omfattande, kraftfulla och även kostnadskrävande förebyggande
positiva och informerande åtgärder.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en omfattande positiv och förebyggande nationalkampanj
om bruket av alkohol.

Stockholm den 25 januari 1990

Alf Wennerfors (m)

Mot. 1989/90

So310

12