Alkoholpolitik efter EU-inträde

Motion 2003/04:So427 av Peter Pedersen (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen analyserar och utvärderar de sammantagna konsekvenser som EU-medlemskapet medfört för den svenska alkoholpolitiken sedan inträdesåret 1994.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsammans med berörda organisationer, myndigheter osv. föreslår åtgärder i syfte att minska risken för alkoholmissbruk och skador av alkohol.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om värdet av att återgå till en restriktiv alkoholpolitik.

4. Riksdagen begär att regeringen analyserar om de från årsskiftet gällande införselreglerna av alkohol från annat EU-land över huvud taget kan betraktas som en begränsning av alkoholens fria flöde värd att försöka kontrollera efterlevnaden av.

2 Motivering och bakgrund

Inför Sveriges inträde i EU år 1994 befarade många att Sverige skulle få svårt att i längden kunna bevara och utveckla den restriktiva alkoholpolitiken som i ett internationellt perspektiv varit förhållandevis framgångsrik. Ett synsätt har varit att en ökad totalkonsumtion av alkohol kommer att leda till fler alkoholmissbrukare och fler alkoholskador. Sverige har därför genom olika metoder försökt hålla tillbaka totalkonsumtionen av alkohol, t.ex. genom att endast tillåta försäljning av alkohol på Systembolaget, vilket tidigare endast var öppet på vardagar, och på näringsställen som innehar utskänkningstillstånd för alkoholhaltiga drycker.

Åldersgränsen för inköp av alkohol på Systembolaget är 20 år medan du måste vara 18 år för att köpa alkohol på restauranger m.m. Restaurangerna har tidigare haft begränsade öppettider, speciellt nattetid, och ofta tydliga begränsningar inom vilka tider alkohol får serveras. Vi har också bedrivit en ganska intensiv information mot olika droger och berusningsmedel, t.ex. alkoholen, i skolundervisningen. Vi har haft tydliga och begränsande införselregler av alkoholhaltiga drycker från annat land till Sverige, höga alkoholskatter osv.

Nu kan konstateras att den restriktiva alkoholpolitiken i mycket raserats, att tillgängligheten till alkohol ökat och att totalkonsumtionen ökat dramatiskt på bara några år. Trycket på att sänka den svenska alkoholskatten är hårt med motiveringen att den svensktillverkade alkoholen annars riskerar att konkurreras ut av grannländernas. Från och med årsskiftet 2003/2004 blir införselreglerna närmast parodiska om de skall betraktas som en begränsning: Varje vuxen person får då ta med sig 10 liter starksprit, 90 liter vin och 110 liter starköl när de kommer till Sverige från ett annat EU-land. Är sådana mängder verkligen värda att kontrollera? Är det värt att kontrollera om en person har med sig 9 eller 11 liter sprit eller om ölransonen hamnar på 120 liter, dvs. 10 liter för mycket? Ransonen överstiger i vilket fall som helst med hästlängder det som kan sägas vara en acceptabel årsförbrukning av alkohol för enskilda personer.

Alkoholskadorna kommer att öka drastiskt, liksom misshandel, våld mot kvinnor och barn och annat som följer i rusets spår, och samhällets kostnader för vård och behandling av alkoholskador kommer att öka dramatiskt.

3 Förslagen

Att söka motverka allt detta kräver analys, åtgärder och politiskt mod. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att utvärdera och analysera de sammantagna konsekvenser för den svenska alkoholpolitiken, som medlemskapet i EU inneburit sedan inträdet och riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att tillsammans med andra berörda organisationer och myndigheter osv. föreslå åtgärder i syfte att minska risken för alkoholmissbruk och skador av alkohol. Riksdagen bör dessutom ge regeringen till känna värdet av att återgå till en restriktiv alkoholpolitik. Avslutningsvis bör regeringen ges i uppdrag att analysera om de nya införselreglerna, som gäller från årsskiftet, överhuvudtaget kan betraktas som en begränsning av alkoholens fria flöde, som kan anses värd att försöka kontrollera efterlevnaden av.

Stockholm den 5 oktober 2003

Peter Pedersen (v)