Allemansrätten

Motion 1991/92:Jo614 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c)

Allemansrätten är en urgammal rätt i Sverige. Den ger
oss medborgare -- och även utlänningar -- rätt att vistas i den
svenska naturen. Vi får ströva i skog och mark, plocka
svamp och vilda bär eller blommor, åka båt eller kanot på
sjöar och vattendrag, bada, sola och göra upp eld.

När Du går i Din nästas vingård så må Du äta av vinbären
så mycket Dig täckes tills Du bliver mätt, men Du får intet
taga med Dig i Dina kärl!'' (5:e Mosebok)

Allemansrätten har en säregen ställning i
rättsordningen. Den innebär rätt till naturprodukter och
rätt att färdas och vistas på annans mark. Båda dessa rätter
bygger på ålderdomliga stadganden i brottsbalken (12 kap).

Dessa stadganden är skrivna för ett helt annat samhälle
än dagens. Vägarna var få och det var långt mellan gårdar
och rastställen. Därför föll det sig naturligt att ta väg över
annans mark, övernatta i skogen och finna sin tillfälliga föda
i den.

Allemansrätten ger frihet och generös tillgång till den
svenska naturen. All denna frihet innebär emellertid
påfrestningar i en ofta känslig natur -- -- -- ''Envar ska visa
hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen -- -- --''
(Naturvårdslagens §1 från 1974). Denna paragraf efterlevs
mycket dåligt.

Från Kalmar län finns många exempel på detta. På
Öland förekommer jakt efter fossiler i den öländska
kalkstenen. Att samla stenar och fossiler har blivit en
populär hobby både i Sverige och utlandet. Från andra håll
i länet, t.ex. från Tjustbygden, beskrivs hur man utnyttjat
den fina naturen som sin egen utan att ta någon hänsyn.
Nedskräpning utmed vägar och kring rastplatser visar på
missbruk av allemansrätten.

Ofta handlar det om att informationen är bristfällig.
Sveriges Turistråd och våra ambassader bör förstärka sina
informationsinsatser. Naturvårdsverket måste ges i uppdrag
att sprida kunskap om allemansrätten, framför allt till
utländska turister.

Allemansrätten innebär så grundläggande fri- och
rättigheter samt skyldigheter att en lagstiftning bör
övervägas. Detta är inte minst viktigt med tanke på den
ökade internationaliseringen och närmandet till EG.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om allemansrätten.

Stockholm den 21 januari 1992

Marianne Jönsson (c)

Agne Hansson (c)