Allemansrätten

Motion 1991/92:Jo627 av John Andersson och Björn Samuelson (v)

Allemansrätten i vårt land är unik. Här kan man fritt
ströva i skog och mark, slå upp sitt tält över natten, grilla
sin korv över öppen eld om brandrisken det tillåter, ja, ha
känslan att det är ens egen skog man vistas i. Den rätten
skall vi värna och slå vakt om.

Detta gör man nog säkrast genom att denna rätt nyttjas
på ett sätt så att ingen part eller intressent börjar ifrågasätta
den. För att detta skall vara möjligt måste man så fort några
problem uppstår försöka lösa dessa i akt och mening att den
allemansrätt vi har skall förbli oantastlig.

Nu är ju vår unika allemansrätt inte lagreglerad, det är
en under århundraden hävdvunnen rätt som utvecklats till
sedvanerätt. Det innebär också att vissa skillnader kan
finnas beroende på var i landet man befinner sig,
omfattningen och vidden av denna rätt har påverkats
regionalt, vilket även fortsättningsvis torde bli fallet.

De är problemställningar som delvis berör frågan om
allemansrätten som vi vill aktualisera i den här motionen
och som vi av olika skäl vill få en acceptabel lösning på.

I allemansrätten ingår att man fritt får plocka bär och
svamp, utom i inhägnade områden eller i trädgårdar. Det är
en rättighet som också utnyttjats. Många människor i
skogsbygderna har här sett och tagit vara på en möjlighet
att dryga ut sin kassa med att plocka bär. Hur viktigt detta är
framgick med tydlighet när man i samband med den senaste
skattereformen ville ta bort den skattefria beloppsgränsen
på 5 000 kr vid försäljning av bär. En enorm opinionsstorm
såg till att det blev politiskt omöjligt att ta bort detta
fribelopp.

Nu är det även andra som upptäckt möjligheten att tjäna
pengar på bärplockning, nämligen utländska bärplockare.
Det är här problematiken finns och det är en rad
frågeställningar som söker sitt svar och sin lösning om vi inte
ska få en utveckling som vi inte från något håll vill ha.

När det gäller besök av bärplockare från andra länder
har vi under lång tid haft besök från Norge, vilket oss
veterligt inte medfört några större kontroverser. Men för
några år sedan kom de första besökarna från Polen och nu
börjar även folk från Tyskland att komma. Nu har besöken
av utländska bärplockare ökat kraftigt och det är i det
sammanhanget problemen börjar dyka upp. Här vill vi
understryka att människorna i skogsbygderna varit mycket
hjälpsamma och förstående när det gällt de utländska
bärplockarna, exempelvis har man på sina ställen samlat in
både kläder och pengar när de besökande inte lyckats i sina
förväntningar om att tjäna pengar på bärplockning. Vad det
hela handlar om är att behålla denna positiva attityd till
människor från andra länder.

När vi nu går igenom problemställningar väljer vi att
redovisa dessa punktvis.

1. Odiskutabelt är att på grund av den växande
strömmen av utländska bärplockare så har betalningen för
bären sjunkit kraftigt, i en del fall handlar det nog om en
halvering. Detta torde vi nog få leva med, det är
marknadskrafterna som råder även här, men man bör nog
ha detta i minnet för att förstå problemställningarna i
övrigt.

2. Trots våra stora skogsmarker börjar det bli
konkurrens om bären, alla vill ju av förklarliga skäl plocka
sina bär så nära vägar som möjligt. Det kanske går bra med
det senaste årets antal, men vad händer så småningom om
antalet besökare fortsätter att öka kraftigt?

3. De utländska bärplockarna utnyttjas även på vissa
håll. Senaste sommaren kom polacker till Västerbotten som
hade köpt visitkort i tron att det var någon form av
''bärlicens''. Här kommer polska resebyråer och
bussföretag in i bilden.

4. Det har blivit allt vanligare att besökarna stannar en
längre tid för att plocka bär. Man kommer i slutet av juli för
att plocka hjortron, fortsätter sedan med blåbär för att sluta
med lingon. Det innebär att vistelsen varar ca 2,5 månader.
Under den tiden har man upprättat tältläger, ofta vid
vattendrag, detta utan att några som helst sanitära
anordningar gjorts. Det kan på sina håll röra sig om ganska
så stora tältläger.

5. Ortsbefolkningen som har rätten att plocka bär för
sammanlagt 5 000 kr skattefritt börjar alltmer undra över
hur utländska bärplockare kan få plocka så mycket man
hinner utan att betala skatt.

Vad vi kan förstå så är sådan bärplockning som det här
handlar om, inte i enlighet med allemansrätten, utan ren
näringsverksamhet. Att slå upp ett tält för en natt anses
höra till allemansrätten, däremot inte att slå upp tältläger i
månader. Detta och mera därtill är saker som ingen hitintills
velat påtala, t.ex. genom att kontakta polis, man är rädd för
att bli anklagad för rasism och utlänningsfientlighet. Skulle
emellertid den kraftiga ökningen fortsätta, allt talar för det,
så kommer denna hämsko att försvinna och vi kommer att
få uppleva mer eller mindre otrevliga kontroverser. Det är
för att undvika det senare som vi anser att den verksamhet
som det här är fråga om måste bli reglerad och kontrollerad.
En sådan reglerad utveckling skulle t.o.m. kunna bli något
positivt för våra glesbygder.

För det första måste det satsas på information om vad
vår allemansrätt innebär, men detta löser ju inte de problem
vi aktualiserat. Vi vill ju inte förbjuda all bärplockning för
utländska medborgare utöver vad som förtärs under
vistelsen i naturen. Anser vi att vi skall kunna ta emot
utländska bärplockare, då måste vi nog grundligt analysera
problemen och överväga vilka bestämmelser som
fortsättningsvis skall gälla.

Hur skulle man kunna tänka sig den här verksamheten
under ordnade former och utan att motsättningar framdeles
uppstår? Här finns säkert flera alternativ att välja mellan,
exempelvis skulle man i kommunerna och via
arbetsmarknadsmyndigheter kunna utveckla en form av
tillfälligt arbetstillstånd till utländska bärplockare. Sedan
måste information ges vad gäller förläggningar vid deras
vistelser. Här finns i många fall stora möjligheter att
utnyttja t.ex. campingplatser, till nytta för orten. Även
andra frågeställningar bör utredas, exempelvis om
inkomsterna skall beskattas eller inte och om skillnad
därvidlag skall göras mellan svenska och utländska
medborgare. För att undvika ytterligare byråkrati och
krångel föreslår vi att inkomster från bär, svamp och
kottplockning skattebefrias.

Vi anser således att hela problemkomplexet skyndsamt
bör utredas och att information och bestämmelser sedan på
ett lämpligt sätt offentliggörs.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utredning och
åtgärder angående till allemansrätten hörande frågor.

Stockholm den 24 januari 1992

John Andersson (v)

Björn Samuelson (v)