Allemansrätten

Motion 1992/93:Jo663 av John Andersson (-)

Allemansrätten i vårt land är unik. Här kan man fritt
ströva i skog och mark, slå upp sitt tält över natten, grilla
sin korv över öppen eld om brandrisken det tillåter, ja, ha
känslan att det är ens egen skog man vistas i.

Den rätten skall vi värna och slå vakt om. Detta gör man
nog säkrast genom att denna rätt nyttjas på ett sätt så att
ingen part eller intressent börjar ifrågasätta den.

I allemansrätten ingår att man fritt får plocka bär och
svamp, utom i inhägnade områden eller i trädgårdar. Det är
en rättighet som också utnyttjas. Många människor i
skogsbygderna har här sett och tagit vara på en möjlighet
att dryga ut sin kassa med att plocka bär. Hur viktigt detta är
framgick med tydlighet när man i samband med den senaste
skattereformen ville ta bort den skattefria beloppsgränsen
på 5.000 kronor vid försäljning av bär. En enorm
opinionsstorm såg till att det blev politiskt omöjligt att ta
bort detta fribelopp.

Nu är det även andra som upptäckt möjligheten att tjäna
pengar på bärplockning, nämligen utländska bärplockare.
Det är här problematiken finns och det är en rad
frågeställningar som söker sitt svar och sin lösning om vi inte
skall få en utveckling som vi inte från något håll vill ha.

För några år sedan kom de första besökarna från Polen,
sedan kom folk från Tyskland, nu det senaste året från
Ryssland. Besöken av utländska bärplockare har de senaste
två åren ökat kraftigt och det är i det sammanhanget
problemen börjar dyka upp.

Här vill jag understryka att människorna i
skogsbygderna hitintills varit mycket hjälpsamma och
förstående när det gällt de utländska bärplockarna;
exempelvis har man på sina ställen samlat in både kläder
och pengar när de besökande inte lyckats i sina
förväntningar om att tjäna pengar på bärplockning.

Trots våra stora skogsmarker börjar det bli konkurrens
om bären, alla vill ju av förklarliga skäl plocka sina bär så
nära vägar som möjligt. Ett förändrat skogsbruk med
mindre och färre hyggen kommer också att på ett drastiskt
sätt minska bärtillgången. Sammantaget, hur kommer det
att gå om antalet besökare fortsätter att öka kraftigt?

Det har blivit allt vanligare att besökarna stannar en
längre tid för att plocka bär. Man kommer i slutet av juli för
att plocka hjortron, fortsätter sedan med blåbär för att sluta
med lingon. Det innebär att vistelsen varar ca 2,5 månader.
Under den tiden har man upprättat tältläger, ofta vid
vattendrag, och detta utan att några som helst sanitära
anordningar gjorts. Det kan på sina håll röra sig om ganska
så stora tältläger.

En svensk medborgare har rätt att plocka bär för
sammanlagt 5.000 kronor skattefritt. Många ställer sig
undrande över hur utländska bärplockare kan få plocka så
mycket de hinner utan att betala skatt, och utöver detta är
det en rad frågor som kan ställas.

Finns det ett anställningsförhållande när svenska
bäruppköpare skriver kontrakt med utländska
bärplockare? Hur redovisas dessa affärer till
skattemyndigheten? I andra fall när utländsk arbetskraft
används i Sverige så behövs uppehållstillstånd eller
arbetstillstånd. Det finns alltså en rad frågeställningar som
behöver ett svar.

En annan form av utnyttjande av allemansrätten som
börjar ifrågasättas är att företag växer upp med olika former
av utbud, t ex kanotturism, där kanoter tillhandahålls men
att vissa avsnitt och områden kan bli väldigt nedslitna. Hur
länge kommer markägarna att acceptera en sådan
verksamhet som helt utövas enligt allemansrätten?

Frågan som ställs av allt fler är, om sådana verksamheter
som det här är frågan om är förenliga med allemansrätten.
Är detta inte en näringsverksamhet som sker i
allemansrättens namn?

Man kan måla upp olika scenarier inför framtiden. Ett
Europa med öppnare gränser, större rörlighet bland
människorna -- men en sådan allmän rättighet som Sverige
är ensamt om, kan utvecklas till en situation som ingen vill
ha eller är betjänt av. Resultatet av en sådan utveckling kan
i slutändan medföra att allemansrätten avskaffas.

En annan utvecklingsväg är att de verksamheter som det
här är frågan om blir reglerade och kontrollerade. En sådan
reglerad utveckling skulle t.o.m. kunna bli något positivt för
våra glesbygder. Det senare skulle innebära att
människorna i våra glesbygder skulle kunna sälja vissa
tjänster, såsom förläggningar och guidade
bärplockningsresor.

Bör inte vägen ''ordning och reda'' beträdas? Detta
kräver att hela frågekomplexet skyndsamt utreds -- det är
många frågetecken som måste uträtas. Det man måste ta
ställning till är om allemansrätten skall gälla enbart för
svenska medborgare och om särskilda tillstånd skall kunna
ges för utländska medborgares bärplockning. En fortsatt
okontrollerad utveckling kommer att medföra situationer
som blir svåra, för att inte säga omöjliga, att hantera.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utredning och
åtgärder angående till allemansrätten hörande frågor.

Stockholm den 25 januari 1993

John Andersson (-)