Allemansrätten

Motion 1998/99:MJ775 av Inger Strömbom (kd)

Allemansrätten ger den enskilde rätt att vistas i skog och mark, en frihet
under ansvar, en frihet att nyttja naturen men inte att utnyttja den. Denna
sedvanerätt är unik för Sverige och den måste värnas.

Allemansrätten kan dock missbrukas. Skador och olägenheter kan uppstå
som följd av allmänhetens vistelse i naturen.

Konsekvenserna för markägare och andra brukare har fått ökad upp-
märksamhet under de senaste åren. Ridning och motorfordonstrafik i naturen
är exempel på aktiviteter som kan medföra skador och olägenheter för jord-
och skogsägare.

Kommersiell verksamhet på annans mark har varit föremål för rättslig
prövning, det s k forsränningsfallet. Högsta Domstolen avgjorde målet till
markägarens fördel, men uttalade samtidigt att det inte föreligger hinder mot
att allemansrätten utnyttjas kommersiellt. Detta uttalande innebär att rätts-
läget endast kan ändras genom lagstiftning.

Naturvårdsverket fick i uppdrag att redovisa praktiska åtgärder för att
komma till rätta med problemen med kommersialiseringen av allemansrätten.
Något konkret förslag presenterades inte. Inte heller i Miljöbalken finns
skydd mot att allemansrätten utnyttjas på detta sätt. Markägarens rätt är här
närmast försvagad.

Det kommersiella missbruket av allemansrätten är en äganderättslig fråga
av stor principiell betydelse. Den berör alla markägare. Kommersiell verk-
samhet på annans mark med åberopande av allemansrätten bör inte vara
tillåten utan tillstånd av och avtal med markägaren. Detta bör tillgodoses
genom ändring i lagstiftningen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till kompletteringar av
lagstiftningen om allemansrätten i enlighet med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 27 oktober 1998

Inger Strömbom (kd)