Allmänt lönestopp

Motion 1992/93:Fi204 av Bert Karlsson (nyd)

Det råder en allvarlig kris i landet. Företagen klarar inte
av några lönehöjningar. I stället kan det vara så att löner
måste sänkas på många håll för att företagen skall kunna
överleva och inte slås ut. Under normala förhållanden bör
staten inte blanda sig i löneavtalen, eftersom det är en sak
som av tradition sköts av arbetsmarknadens parter.

För nationen är det emellertid viktigt att staten i
extraordinära situationer kan medverka till en stabilisering
av löneläget eller om så erfordras skapar förutsättningar för
sänkningar av lönenivån.

I februari 1990 presenterade den dåvarande
socialdemokratiska regeringen för riksdagen ett förslag till
lag om allmänt lönestopp. Förslaget föll i riksdagen.

Förslaget hade emellertid granskats av lagrådet som inte
hade några principiella invändningar mot det. Några
rättsliga hinder torde därför inte föreligga mot en lag om
allmänt lönestopp.

Om ett par månader går tiden ut för många
kollektivavtal.

Enligt min mening är förhållandena nu sådana att det
behövs en lag om allmänt lönestopp. Det tidigare
lagförslaget kan tjäna som förebild. Ett lagförslag torde
kunna utarbetas inom det beredande riksdagsutskottet.
Dessutom måste det skapas förutsättningar så att
statsmakterna aktivt kan verka för en sänkning av
lönenivåerna om det befinnes oundgängligen nödvändigt.

Av rättviseskäl är det emellertid nödvändigt att
riksdagsledamöterna går före och visar sitt goda omdöme
genom att inte höja sina egna löner, när löntagarna i landet
inte har någon möjlighet att få några höjningar utan kanske
i många fall måste gå med på sänkningar för att få behålla
jobben. Vidare måste riksdagsledmöternas pensioner och
andra förmåner begränsas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen snarast inför en lag om allmänt
lönestopp,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det måste skapas
förutsättningar för statsmakternas aktiva medverkan i syfte
att få ned löneläget i landet om det befinns oundgängligen
nödvändigt,

3. att riksdagen beslutar att riksdagsledamöternas löner
inte får höjas i enlighet med vad som anförts i
motionen,1

4. att riksdagen beslutar utreda riksdagsledamöternas
pensioner och andra förmåner i syfte att minska
förmånerna.1

Stockholm den 25 januari 1993

Bert Karlsson (nyd)

1 Yrkandena 3, 4 hänvisade till KU