Alternativ till socialbidrag 1988/89

Motion 1988/89:Sf351 av Hans Göran Franck m.fl. (s) Mot

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Sf351

av Hans Göran Franck m.fl. (s) Mot

Alternativ till socialbidrag 1988/89

Sf351-357

Antalet socialbidragstagare ökade årligen under perioden 1980-1986.

Socialbidragen är inte jämnt fördelade över hela landet. Hårdast drabbade
är vissa kommuner i storstadsområdena. I Malmö kommun var hela 12 % av
befolkningen socialbidragstagare under år 1987. I Botkyrka och Södertälje
var motsvarande nivå 11 %.

Från SCB:s redovisning om socialbidragen under 1987 kan bl.a. följande
uppgifter utläsas: Knappt en tredjedel av bidragstagarna var barn. Två
tredjedelar av bidragshushållen saknade barn. Flerbarnsfamiljer - tre eller
flera - utgjorde 6 % av bidragshushållen. Det genomsnittliga socialbidragshushållet
var förhållandevis ungt - i 48 % av bidragshushållen var den person
i hushållet på vilken socialbidraget förs under 30 år. Endast i 13 % av
bidragshushållen var registerledaren 50 år eller äldre. 6 % av bidragshushållen
fick bidrag varje månad under hela året.

Det är mer än 10 år sedan socialutredningen föreslog att det kommunala
socialbidraget till stora delar skulle ersättas med ett socialförsäkringstillägg
(SOFT) som betalas ut av de allmänna försäkringskassorna. Denna reformtanke
vann stor anslutning inom riksdagspartierna men har ännu inte
genomförts.

Skälen till detta var tidigare främst ekonomiska. Man befarade att statens
kostnader för SOFT skulle blir betydligt större än dem som kommunerna
hade för socialbidraget. Hade kostnaderna varit mera lika, hade de kunnat
regleras vid de förhandlingar om statsbidrag till olika delar av det sociala
området som har förts regelbundet med kommunerna.

På senare år har emellertid ett nytt argument kommit till som vunnit
terräng alltmer. Det sägs att många av dem som uppbär socialbidrag - ca en
femtedel - har svårigheter att få arbete av psykosociala eller socialmedicinska
skäl och att socialtjänsten behöver kontakter med dem för att kunna
hjälpa dem med också andra stödåtgärder än ekonomiska. Ett statligt
socialförsäkringstillägg skulle mot den bakgrunden vara mindre ändamålsenligt.

Det bör slås fast att ett sådant argument är orimligt. En i sig önskvärd
utbyggnad av socialförsäkringssystemet får inte hindras av ängslan för att
socialtjänsten inte skulle ha tillräckliga möjligheter att nå människor som
också har andra svårigheter än ekonomiska. Om man jämför med en annan
del av socialförsäkringen framstår det som helt verklighetsfrämmande. Att
man från statens sida exempelvis skulle möta krav på höjda pensioner med

argumentet att bland dem som bäst behöver en pensionshöjning finns det 1

grupper som socialtjänsten vill komma i kontakt med och att det därför vore
1 Riksdagen 1988189.3 sami. NrSf351-357

bättre att låta dem få ansöka om socialbidrag! Till detta kommer att Mot. 1988/89

undersökningar som gjorts av socialhögskolan vid Stockholms universitet Sf351

tyder på att socialbidragssökande som också har behov av annat, socialt stöd
nästan alltid redan är väl kända av socialtjänsten från andra sammanhang.

Under de år som har gått sedan SOFT-förslaget presenterades har
ytterligare utredningar gjorts och skälen för en reform har mejslats ut allt
tydligare. SOFT-reformen framstår därmed som en av de bäst utredda och
förberedda. Både försäkringskasseförbundet och Försäkringsanställdas förbund
hör dessutom till de varmaste förespråkarna av en SOFT-reform och
medverkar säkert med det utvecklingsarbete som kan behövas. Det har sagts
att utvecklingen under senare år har medfört att socialbidragssystemet har
närmat sig tankarna bakom förslaget om SOFT. På en punkt kan detta vara
riktigt. I många kommuner arbetar man med en förenklad ansökan av
SOFT-modell som har minskat en del av belastningen på socialsekreterarna.

Det system med bruttonormer som också brukar åberopas var däremot
genomfört i flertalet kommuner redan när socialutredningen presenterade
sitt SOFT-förslag. Det är också ett faktum att socialbidragshanteringen
alltjämt utgör en stark belastning på socialtjänsten till förfång för andra
angelägna sociala uppgifter.

Behovet av socialbidrag steg brant under första delen av 1980-talet och
nådde en sådan omfattning att regeringen såg sig föranlåten att sätta till en
särskild analysgrupp för att undersöka vad det ökade socialbidragsbehovet
berodde på. Analysgruppen gjorde en förtjänstfull utredning men på
åtgärdssidan blev resultatet magert: det blev en utredning om hur samarbetet
mellan socialtjänst och arbetsförmedling kan byggas ut.

Kommunernas kostnader för socialbidrag har åter börjat sjunka. Men
fortfarande är socialbidraget en tung börda att bära för kommunerna ekonomiskt
och administrativt. Det kanske tyngsta argumentet för SOFT är
fortfarande att de som tvingas söka socialbidrag finner detta förödmjukande
och integritetskränkande - fattigvårdstänkandet är ännu en realitet på många
håll. I en del fall leder detta säkerligen till att man hellre avstår från det
socialbidrag som man skulle ha rätt till för att slippa gå till socialbyrån.

Flertalet av dem som behöver socialbidrag - som angetts inledningsvis
oftast unga, ensamstående arbetslösa med eller utan barn - har också svårt
att förstå varför de ibland skall kunna få ersättning från den allmänna
försäkringskassan eller den erkända arbetslöshetskassan men ibland tvingas
söka hjälp av socialtjänsten. Det är sant att vi totalt sett har en liten
arbetslöshet men det kommer alltid att finnas människor som av arbetsmarknadsskäl,
medicinska, socialmedicinska eller familjesociala skäl tidvis har
svårt att få ett förvärvsarbete som passar dem. Därtill kommer att konsumentverkets
nyligen presenterade undersökning visar att stora grupper har
fått en försämrad levnadsstandard.

Generella ersättningar från socialförsäkringen och anslutande bidragssystem
kränker inte integriteten på samma sätt som individuella. Det allmänna
pensionssystemet, den allmänna sjukförsäkringen och barnbidragen har
historiskt betytt oerhört mycket för att minska fattigdomen och göra
människor självständiga. Det har också medverkat till en rättvis ersättning åt

alla oberoende av var i landet de är bosatta. Ännu i dag är skillnaderna 2

mellan de socialbidragsnormer som socialtjänsten följer betydande mellan Mot. 1988/89
olika kommuner. Sf351

Det finns all anledning att gå vidare och med hjälp av en form av
behovsprövat ekonomiskt bistånd försöka täppa till de luckor i socialförsäkringssystemet
som tyvärr alltid kommer att finnas. Välfärden i Sverige gäller
inte alla. Och till skillnad från många i sig angelägna reformer och
påbyggnader på socialförsäkringen måste ett sådant bistånd riktas direkt till
dem som har det sämst ställt. Den behovsprövning som görs inom ramen för
ett sådant generellt ersättningssystem garanterar att pengarna bara går till
dem som bäst behöver dem. I en tid när ekonomiska argument gärna
åberopas som absoluta hinder mot att fylla aldrig så angelägna samhälleliga
behov är det viktigt att kunna konstatera att vi här har en social reform där
snart sagt varje krona är direkt ekonomiskt motiverad.

De administrativa skälen för en reform är oförändrat starka. De människor
som nödgas söka socialbidrag uppbär ofta någon ersättning från det
generella bidragssystemet. Att samla alla prövningar och utbetalningar till de
allmänna försäkringskassorna hindrar dubbelarbete. Tjänstemännen på
kassorna är experter på denna sorts arbete. De har sannolikt större
möjligheter att stoppa de förmodligen rätt få fallen på socialbidragsfusk än
vad socialarbetarna har. Socialarbetarna har en annan utbildning för att
kunna lösa svåra uppgifter. Deras arbetsinsatser behövs bättre för att stödja
människor med olika former av sociala svårigheter. Den tid är förbi när det
sociala arbetet huvudsakligen bestod i att socialarbetaren betalade ut pengar
till människor som sökte hjälp. Det kontrollarbete som socialbidragsutbetalningarna
för med sig kan också komma i konflikt med socialarbetarens arbete
på att förebygga sociala svårigheter och rehabilitera dem som behöver stöd
och hjälp för att leva ett meningsfyllt och självständigt liv.

En övergripande reform skulle även medverka till att utjämna de
ekonomiska skillnader som finns mellan olika kommuner och som beror på
socialbidragskostnaderna. Något förenklat kan man säga att de kommuner
som har lägst skattekraft också har flest människor som behöver socialbidrag.
Rika kommuner har å andra sidan i allmänhet låga kostnader för
socialbidrag. En reform som finansieras av staten innebär därför inte bara en
ökad rättvisa både för människor som har det ekonomiskt svårt utan även i
förhållandet kommunerna emellan.

Det sociala reformverket är ingalunda färdigt. Behoven av stöd och hjälp
till människor som har det socialt svårt är stora. Inte minst missbruksproblemen
kräver stora insatser av socialarbetarna och av hela samhället. Det är
viktigt att söka skilja socialt behandlingsarbete helt från prövningar av
ekonomiska bidrag till den enskildes försörjning. Det har man gjort i en del
andra länder. Det är möjligt att man på det sättet kan koncentrera
socialtjänstens resurser till att utveckla ett långt framgångsrikare missbruksarbete
än det vi har i dag.

3

Hemställan Mot. 1988/89

Sf351

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en utvärdering av socialbidragssystemet
och av en översyn av alternativa lösningar på utbetalning av
ekonomiskt bistånd.

Stockholm den 25 januari 1989

Hans Göran Franck (s)

Anita Johansson (s) Ulla-Britt Åbark (s)

Karl-Erik Svartberg (s)

4