Alternativmedicinen

Motion 1990/91:So524 av Görel Thurdin (c)

Diskussionen kring den växande alternativmedicinen
minskar inte i takt med utvecklingen i sjukvården, snarare
tvärtom. Det finns naturliga orsaker till detta, orsaker
andra än talet om tron som verkar. När den etablerade
vården stänger sina öron och ögon, för att man inte vill
befatta sig med alternativmedicinen, då visar man redan där
att det är något fel. Då visar man att dessa sinnen också är
stängda för patienten. Det finns läkare som samarbetar
mycket nära främst med naprapater och kiropraktiker. Det
finns läkare som själva skaffar sig kunskaper från
alternativmedicinen, för att vidga sin egen bas.

Jag har själv upplevt vid besök hos läkare med mina
barn, hur läkaren negligerar de signaler som sänds ut, för
att själv diktera villkoren. Inte ens en diagnos ställd utifrån
sunt förnuft har tolererats, trots att den senare visade sig
vara riktig. Detta i sin tur har lett till en mängd onödiga
läkarbesök. Jag har också upplevt läkare med ''inbyggd
radar'' med förmåga att fånga upp varje nyans. Diagnostik
måste, vad jag förstår, innebära en undersökning med alla
sinnen förutom eventuella tekniska hjälpmedel. Vad
alternativmedicinen har som många gånger patienterna
saknar i sjukvården, är tid med människan. Den tiden
kanske är nödvändig, för att kunna ställa en riktig diagnos.

Samhället idag innebär stora psykiska påfrestningar för
människorna. Psyket påverkar allt som sker rent fysiskt i
kroppen. Därför kan man inte avfärda någon med
argumentet ''i psykisk obalans''. Stressade männniskor
behöver manuella behandlingar, som ger både fysisk och
psykisk avspänning. Det är ett behov som kan iakttagas
redan hos barnen. Det har också visat sig finnas ett
omättligt behov av psykoterapeutiska behandlingar. Sådana
metoder efterfrågas också alltmer av en sönderstressad
befolkning. Alternativmedicinen har bidragit till en ny syn
på människan och hennes problem. Därför är den också
efterfrågad.

Samhället kan inte nonchalera betydelsen som
alternativmedicinen har i vårt land. Då nonchalerar man
också felaktiga behandlingar både i sjukvården och i
alternativmedicinen. Det räcker inte med att ge en grupp
legitimationsmöjligheter. Hela området måste studeras.
Hur ska annars någon kontroll kunna fungera? Det är
många människor som utnyttjar alternativmedicinen,
främst de manuella behandlingsformerna, men även
homeopatin med dess mediciner. Liksom det finns bra och
dåliga läkare, så finns det bra och dåliga
alternativmedicinare.

Enbart naprapaterna utför årligen ca 1 miljon
behandlingar, vilket motsvarar ungefär 200 000
patienter. Om man till dessa siffror lägger
behandlingar hos kiropraktorer, zonterapeuter, osteopater,
ortopedmedicinare, så förstår vi att det handlar om en stor
andel av befolkningen. Det betyder ett stort antal mindre
sjukskrivningsdagar, fler människor i arbete och bättre
ekonomi för landet. Jag anser att det måste göras en
utredning som visar vilka samhällsekonomiska
konsekvenser alternativmedicinen har. Vi måste få fram
ordentlig statistik, som visar på utveckling och vilken
avlastning den innebär för en redan tidigare ansträngd
sjukvård. Vi måste klara ut vilket förhållningssätt samhället
ska ha till alternativmedicinen i framtiden. Det finns andra
länder som har en helt annan syn på denna. För
människornas skull måste vi få en seriösare debatt kring de
här frågorna, en debatt, där läkarna deltar utifrån att man
skaffat sig kunskaper om alternativmedicinen.

När det gäller ryggskador och ryggbesvär är frågan om
adekvata behandlingsmetoder i viss mån en kontroversiell
fråga, där man kommer in på motsättningar mellan olika
medicinska discipliner och även motsättningar mellan
företrädare för traditionell medicinsk vetenskap och
företrädare för alternativa behandlingsmetoder.

Ortopedkirurgin har dominerat inom ryggforskningen.
''Ortopedisk medicin'' är ett begrepp som numera har
vunnit inträde även bland läkare. Med tanke på den stora
efterfrågan på ryggbehandlingar är det av allra största vikt
att forskningen inriktas även på området ''ortopedisk
medicin''. Det räcker emellertid inte med enbart forskning.
Det måste också införas mer kunskaper om ryggont och
möjligheter till behandling även i läkarutbildningen.
Socialstyrelsen måste ta ett större ansvar för detta. En
utveckling av läkarutbildningen på det här området kan
också bidraga till en större förståelse för och en mer
nyanserad debatt om alternativa behandlingsmetoder.

Jag har tidigare motionerat om naprapaternas
legitimering. Jag anser fortfarande att deras utbildning är av
den kvaliteten att rätt till legitimering är befogad. Det har
gjorts utredningar på detta. Det har också vid
socialmedicinska institutionen vid Umeå universitet i en
vetenskaplig utvärdering av manipulationsbehandling
konstaterats att denna behandlingsform har effekt vid akuta
bröst- och ländryggssmärtor. Tilläggas kan att utredarna i
det här fallet också betonade likheterna mellan de manuella
behandlingsformerna mer än olikheterna.

Naprapatin är redan idag etablerad inom
företagshälsovård, idrottsrörelse och fackföreningsrörelse.
Den är den största och vanligaste behandlingsformen inom
manuell medicin i Sverige. Verksamheten har fått en sådan
omfattning att den bör föras in under samhällets tillsyn. Jag
anser att det nu är dags att besluta om legitimering även
inom naprapatin.

Det finns många som arbetar med olika metoder och
med olika utbildningar. Många etablerar samarbete med
läkare, som rekommenderar dessa behandlare även om de
inte har någon form av legitimation. Det kanske inte alltid
räcker med uppvisad utbildning för att legitimering ska
kunna ske. Det kan ju gå till så att länsläkaren får till uppgift
att bedöma huruvida någon med godkänd utbildning ska få
legitimation. Socialstyrelsen borde få till uppgift att se över
en sådan möjlighet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning av
alternativmedicinens betydelse för samhällsekonomin och
samhällets framtida förhållningssätt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrad läkarutbildning inom
området ''ortopedisk medicin'',

3. att riksdagen som sin mening beslutar att även
naprapater skall ges möjlighet till legitimering,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om socialstyrelsens uppgift att
utreda huruvida länsläkare kan vara inkopplade i
legitimeringsprocessen.

Stockholm den 25 januari 1991

Görel Thurdin (c)