Älvdalens skjutfält

Motion 2001/02:Fö203 av Rolf Gunnarsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Älvdalens skjutfält.

Motivering

Alla talar vänligt och positivt om Älvdalens skjutfält – norra Europas bästa skjutfält.

Men gång på gång kommer högkvarteret/militära ledningen med signaler som inte ger inriktningen att man vill värna och behålla skjutfältet, i varje fall tycks man inte vara villig att satsa de pengar som behövs för skjutfältet. Det kommer signaler om indragningar av vakttjänst och det har under det senaste året kommit andra negativa signaler. Efter att Socialdemokraterna, med Centerns hjälp, nästan halverat det svenska försvaret och skurit ned ekonomin kraftigt har också förbandens möjligheter/vilja att satsa på övnings- och skjutfältet minskat. Det här är inte bra. Det ger otydliga signaler.

Vi skall komma ihåg att Älvdalens skjutfält är tämligen unikt. Det invigdes 2 juni 1967. Men det var inte utan mycket besvär och utan protester som de 54 000 hektaren i Älvdalens kommun blev det stora och omfattande skjutfält som det i dag är. De boende i Älvdalens kommun hade då tidigare fått se många fastigheter läggas under vatten då Trängsletdammen anlades. Den 2 juni 1961 kunde så riksdagen fatta beslut om skjutfältet, som invigdes exakt sex år senare.

Den förändring som skedde, då det gäller skjutfältets lydnadsförhållande i samband med försvarsbeslutet den 13 december 1997, har skapat en del frågetecken då det gäller att driva fältets verksamhet och känna ansvar för dess utveckling.

Vi kan konstatera att det i dag knappast går att få till nya användbara skjutfält, särskilt i den storlek som Älvdalens skjutfält har. Förankringen i bygden är viktig och här har också skjutfältet i Älvdalen en mycket bra ställning. Annat var det då dåvarande landshövdingen i Gävleborgs län, John Lingman, ordföranden i dåvarande Skjutfältsutredningen, föreslog att ett skjutfält skulle passa i Älvdalen.

Det har många gånger diskuterats om inte vi borde ha ett samarbete med Norge då det gäller skjutfältet i Älvdalen. Självklart vore detta ett sätt att bättre utnyttja det stora och fina fältet. Men Sveriges riksdag kan och skall självklart inte försöka sig på att storebrorsmässigt styra Norges planer, men självklart skall vi vara öppna för ett samarbete – om Norge vill. Frågan har ju också tagits upp då försvarsutskottet besökte Oslo, men ett enhälligt nej är det besked som f.n. gäller och som självklart måste accepteras.

Det bör, enligt min mening, till en klarare inriktning vad vi vill med skjutfältet i Älvdalen. I bistra ekonomiska tider kommer många bra verksamheter i kläm, men här bör riksdagen ge klara besked att en klar prioritering sker av skjutfältet i Älvdalen.

Stockholm den 18 september 2001

Rolf Gunnarsson (m)