Älvskyddet

Motion 1989/90:Bo503 av Siw Persson m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Bo503

av Siw Persson m.fl. (fp)
Älvskyddet

1. Inledning

Vattenkraften har gett oss tillgång till avsevärda mängder billig elenergi som
varit av stor betydelse för Sveriges utveckling till en modern industrination.
Men otyglade älvar och fria forsar får inte bara betraktas som terawattreservoarer.
Vi måste också värna och vårda deras artrikedom och skönhetsvärden.
Vi måste ta vara på allt de betyder för naturvård och kulturhistoria. Vi
måste inse och värdesätta deras betydelse för samer och fritidsfiskare.

Under lång tid har exploateringsintressena fått väga tyngst i besluten om
älvarnas framtid. Vi har i dag använt 70 % av våra större vattendrag för
kraftproduktion. Därför är det nu både rimligt och nödvändigt att ge bevarandeintressena
en helt annan tyngd än tidigare. De orörda älvarna är inga
förbrukningsartiklar som vi kan ha eller mista. De är inte vår egendom utan
en nationell tillgång som det är vårt uppdrag att förvalta - för oss själva och
för kommande generationer.

Nu finns det bara fyra stora, outbyggda älvar kvar: Torne, Kalix, Pite älvar
samt Vindelälven. De är unika. Varje älv har t.ex. speciella vegetationsmiljöer.
Vidare är det bara Kalix och Torne älvar som är helt opåverkade.

Fortsatta kraftbyggen hotar stora miljömässiga och vetenskapliga värden.
Det gäller, för att citera Vetenskapsakademien, unika ekosystem utan full
motsvarighet någon annanstans i världen.

Vissa säger att vattenkraften är miljövänlig. Det är fel. Kraftutbyggnad
medför en rad oåterkalleliga skador. Älvsträckor torrläggs. Stora landområden
blir överdämda. Strandvegetationen förstörs. Sällsynta och hotade växtarter
försvinner. Djurlivet skadas. Rennäringen trängs tillbaka ytterligare.
Fisket tar skada och tidigare omfattande fiskbestånd försvinner. Fornlämningar
såsom gamla fångstplatser förstörs.

Naturvård är en fråga om solidaritet med kommande generationer. När
krav framförs om att älvarna skall byggas ut ökar hoten mot några av Europas
sista vildmarker. De tillhör inte bara vår nation och vår generation. Vår
orörda natur är alla människors och generationers egendom.

Därför arbetar folkpartiet för en ny vattenkraftspolitik där bevarandeintressena
skall väga tyngst.

2. Framgångar - och hot

På senare tid har folkpartiets arbete för att rädda de orörda älvarna gett en
del viktiga resultat. Riksdagsmajoriteten avvisade 1985 regeringens förslag
om att genomföra s.k. förstudier beträffande de fyra orörda huvudälvarna i
Norrland. Fem år efter Birgit Friggebos första förslag om lagskydd har några
av våra värdefullaste vattendrag skrivits in i naturresurslagen - däribland
omstridda vattendrag som Råneälven och Edängeforsen.

Men hoten mot älvarna kvarstår i olika former.

En rad värdefulla älvar och älvsträckor är fria för prövning i vattendomstolen
och ingår i den av riksdagsmajoriteten beslutade planen för vattenkraftsutbyggnad.
Det gäller bl.a. Emån i Småland, Ammerån och Hårkan.
En majoritet av socialdemokrater och moderater i riksdagen har avvisat
folkparti-förslag om att dessa vattendrag skall skyddas i naturresurslagen.
Våren 1989 beslutade regeringen ge tillstånd till utbyggnad av Klippen i Ume
älv - ett projekt som tidigare stoppades av folkpartiregeringen.

Utbyggnaden av s.k. minikraftverk har de senaste åren medfört ett kraftigt
ökat exploateringstryck mot en rad skyddsvärda bäckar och åar. Regeringens
proposition våren 1989 om dammsäkerhet och vattenkraft var på
denna punkt uttryck för både lojhet och handlingsförlamning.

Industriförbundet driver på för en omfattande kraftutbyggnad. Boliden
har begärt att få göra ett ingrepp i Laisälven som påverkar Vindelälven.

Starka krafter inom socialdemokratin, framför allt LO, arbetar dessutom
för att en eller flera orörda huvudälvar skall offras.

Den viktigaste förklaringen till socialdemokraternas hållning är partiets
band till stora intresseorganisationer såsom LO och Byggnadsarbetareförbundet.
I deras fall är det kortsiktiga hänsyn till sysselsättningen för bl.a.
Vattenfalls byggnadsarbetare som väger tyngst.

Men folkpartiet avvisar sysselsättningsargumentet för en fortsatt utbyggnad
av vattenkraften. För det första är sysselsättningseffekterna kortvariga.
När kraftverken är färdiga och vattenrallarna ger sig i väg har fasta jobb i
rennäring, turism, jord- och skogsbruk försvunnit. Erfarenheterna tyder på
att jobben på längre sikt bli färre, inte fler.

För det andra är priset för de kortsiktiga jobben för högt. Vår generation
har inte rätt att för all framtid offra oersättliga naturvärden för att tillfälligt
lösa kraftbolagens sysselsättningsproblem.

Alla avsteg från långsiktiga naturskyddsbeslut - antingen de gäller nationalparker
eller älvar - är allvarliga eftersom de ger exploatörer en signal om
att politikerna inte tar naturvården på allvar utan är beredda att rucka på
tidigare åtaganden om de kortsiktiga förtjänsterna ter sig tillräckligt lockande.

Det måste göras alldeles klart att några ytterligare ingrepp i de områden
som är unika och vilka vi beslutat skydda inte kan accepteras.

I det läge som nu har uppstått sedan en företrädare för LO, som hårt drivit
kravet på att älvskyddet skall rivas upp, tagit över ansvaret för energipolitiken
inom regeringen är det angeläget att riksdagen ger entydiga besked. Hotet
mot älvarna måste avvärjas.

Mot. 1989/90

Bo503

6

3. Skadeverkningar av vattenkraftutbyggnad

Vattenkraften är ingen miljö- och naturvänlig energikälla. Kraftutbyggnad
medför tvärtom stora skador på den omgivande naturen, på fisket, på rennäringen,
på jord- och skogsbruket och på kulturminnesvården.

I. Vattenkraftutbyggnad skadar naturen (växt- och djurlivet m.m.)

Vid kraftutbyggnad förändras landskapet kraftigt. Stora landområden blir
överdämda. En utbyggnad i Kalix älv skulle t.ex. innebära att 220 km2 skog
och renbetesland dränks.

På vintrarna torrläggs dessa sjöar, och då blottläggs stora döda bottenytor.
I konstgjorda vattenmagasin varierar vattennivån ofta kraftigt, i vissa fall
ända upp till 35 m. Den konstgjorda sjön Tjaktjajaure är som störst 85 km2
som minst 9 km2.

Stora delar av älvfåran torrläggs eftersom älven leds ner i berget långa
sträckor. Vid en fullständig utbyggnad av Kalix älv skulle 15 mil av älven
torrläggas. Detta skapar givetvis svåra sår i landskapet. Även erosionen
ökar.

Flera tidigare kraftprojekt har inneburit ingrepp i fyra nationalparker,
bl.a. Stora Sjöfallets nationalpark som skadats mycket svårt.

Den ständiga transporten av näringsämnen gör att den biologiska produktionen
i älvarna är stor. På en kvadratmeter i en fors finns tiotusentals djur
av ett hundratal olika arter. Den höga näringsproduktionen leder till att produktionen
av fisk i strömmande vatten är två-tre gånger högre än i sjöar.

Den näringsrika miljön längs älven leder också till att växtlighet och djurliv
vid stränderna är mycket rikare än i omkringliggande natur. Älvdalarna
har med rätta kallats ett slags långsmala oaser i det norrländska landskapet.
De utgör på flera sätt pulsådror i ett kargt fjäll- och skogslandskap.

Växt- och djurlivet tar skada redan vid små utbyggnader. När vattennivån
förändras förstörs strandvegetationen. Artrikedomen försvinner. Djurlivet
på botten av sjöarna påverkas kraftigt. I en insjö som reglerats 5 m minskade
djurlivet ner till 10 m djup med 80 %.

De skador som vattenkraftutbyggnaden medför kan inte repareras. Stora
områden lämnas biologiskt döda. Vattenkraftens utplåning av växt- och
djurliv i sjöar och vattendrag är enligt Naturskyddsföreningen än mer omfattande
än vad försurningen åstadkommit.

Till detta kommer att en exploatering av de återstående älvarna skulle innebära
att våra sista större vildmarker försvinner. Just vildmarken gör dessa
områden ovärderliga för naturvård och turism och helt unika i ett europeiskt
sammanhang.

II. Vattenkraftutbyggnad skadar fisket

De bottendjur som försvinner eller minskar vid kraftutbyggnad är viktig
föda för många fiskarter. Dessutom torrläggs eller överdäms fiskarnas lekplatser.
Laxens och laxöringens vandringar skärs av eller försvåras.

Det är därför självklart att fritidsfisket starkt påverkas av kraftutbyggnad.
Det finns nu omkring 2 miljoner fritidsfiskare i Sverige. 700000 av dessa har
fiske som sin vanligaste fritidsaktivitet.

Mot. 1989/90

Bo503

7

Närmare 70 % av fritidsfiskarna vill fiska i strömmande vatten, och fisket
är en av de vanligaste orsakerna till att människor turistar i Norrland.

Det kan visserligen finnas rikligt med fisk också i utbyggda älvar men
desssa arter är i allmänhet av mindre värde. Lax och öring får mycket svårt
att klara sig. Det har förekommit många försök att kompensera bortfallet av
strömfiske, t.ex. genom fiskodling, men ett av många problem är att odlingen
kan leda till att fiskbestånden drabbas av inavel och efter hand degenererar.
Det är därför viktigt att det finns kvar genetiskt opåverkade fiskstammar.
Reproduktion av lax i t.ex. Kalix älv omöjliggörs vid en utbyggnad.

De outbyggda älvarna har ovärderlig betydelse för fisket genom reproduktionen
av arter som fiskas i Östersjön och för att skydda fiskstammar med
bevarad genetisk variation. Den vildlekande laxen är en naturlig genbank
för avelsfisk, utan vilken odling av lax skulle bli omöjlig. Att på konstlad
väg - med enbart odlad lax - upprätthålla Östersjöns laxstam är omöjligt.

III. Vattenkraftutbyggnad skadar rennäringen

Älvdalarna har stor betydelse för renskötseln. På vintern kan en isbelagd älv
användas vid flyttning av renarna. Eftersom snötäcket är tunt i dalgångarna
smälter snön snabbare. Det gör älvdalarna lämpliga både som vårbetes- och
kalvningsland.

När vattnet däms upp är det ofta renbetemarker som blir översvämmade
eller omöjliga att använda. Det avgörande är inte hur stora markerna är utan
deras kvalitet och deras betydelse för samebyn.

Den vattenkraftutbyggnad som redan genomförts har medfört att samernas
möjligheter att bedriva renskötsel och därmed bevara sin kultur starkt
försvårats De flesta samebyar har redan i dag drabbats av svåra skador
enom kraftutbyggnad.

IV. Vattenkraftutbyggnad skadar våra kulturminnen

De äldsta daterade boplatsfynden i Norrland är 6 000-7 000 år gamla. Fångstkulturen
var framför allt knuten till älvdalar och sjösystem. Eftersom fornlämningar
och kulturmiljön befinner sig nära strandkanten tar de skada redan
av små ingrepp.

Särskilt värdefulla är de orörda fångstkulturmiljöerna vid Nedre Långan,
Byskeälven och Kalix älv.

Aven ängsområden och lämningar från jordbrukskultuen under senare århundranden
påverkas av kraftutbyggnad. Detsamma gäller självfallet alla
lämningar från den samiska kulturen i fjällområdena.

Många kulturminnen kräver stora skyddsområden för att kunna komma
till sin rätt. Det gäller t.ex. lämningar från fångstkulturen. Den Ekströmska
utredningen understryker starkt kulturminnesvårdens betydelse i dessa områden:
Från internationell synpunkt motsvarar dessa kulturlandsmiljöer naturvårdens
vildmarksområden. För vissa typer av förhistoriska miljöer kan
man här med fog tala om Europas sista orörda kulturlandskapsmiljöer.

Inte heller jord- och skogsbruket lämnas opåverkat av vattenkraften.

Mot. 1989/90

Bo503

8

4. De hotade älvarna

I detta avsnitt skall vi - utan anspråk på fullständighet - ge några exempel
på de värden som hotas om dessa energipolitiskt betydelselösa men miljömässigt
mycket värdefulla vattendrag förstörs. Listan på vattendrag som kan
skyddas har dess värre blivit kortare än förra året genom regeringens utbyggnadsbeslut
beträffande Klippen.

Emån

Emån är Sydsveriges enda i stort sett outbyggda vattendrag. Kraftverksprojektet
Fliseryd beräknas ge 39 GWh/år.

I ån och dess dalgång lever sex arter av i Sverige hotade eller sällsynta
ryggradsdjur. Det handlar bl.a. om utter, hasselmus och kungsfiskare. Emån
hyser det största av landets tre bestånd av den utrotningshotade fisken malen
- Sveriges största sötvattenfisk som är upptagen på Världsnaturfondens
lista över hotade djur.

Ån är klassad som riksintressant för naturvården med för landet unika naturområden
i form av förgrenade älvfåror s.k. kvillar med mycket rik växtlighet
och med en rad sällsynta växter.

I Emån finns också den mest growuxna havslaxöringstammen i Europa.
En betydande del av de reproduktionsområden som denna berömda laxöringsstam
har kommer att förstöras av den kraftverksutbyggnad som Sydkraft
planerar vid Fliseryd. Dessutom kommer en lång sträcka av ån att förlora
en stor del av sitt vatten och långa konstgjorda kanaler att grävas vid
sidan av ån där vattnet leds till kraftverket.

Ett annat hot mot Emån är de årensningar och invallningar som börjat
genomföras med mycket stora skador på naturen och på malens reproduktionsmöjligheter
som följd. Det är alldeles nödvändigt att dessa ingrepp
stoppas.

Voxnan uppströms Edsbyn

Voxnan är ett av de finaste vattendrag med vildmarkskaraktär vi har kvar i
Sverige. Den har ett utomordentligt fint fiske efter harr och är ett populärt
kanotvatten.

Tidigare har Hylströmmen i Voxnan förts till de vattendrag som är skyddade
i naturresurslagen men det är angeläget att hela den övre delen av Voxnan
skyddas.

Länsstyrelsen har föreslagit att hela älven uppströms Edsbyn skall göras
till naturreservat. Ett interimistiskt reservat föreligger redan.

Vid älven har man bl.a. hittat flera mycket sällsynta växter. Här finns
också en fast stam av den hotade uttern.

Voxnan har mycket stor betydelse för turismen. Den ligger bl.a. lättillgängligt
för många människor i Mellansverige. Förutom tidigare planer på
att bygga ut Hylströmmen finns också planer på minikraftverk bl.a. i Storlugnet
vilket skulle få stora konsekvenser för naturen och fisket på ett av de
finaste avsnitten i älven. Bl.a. skulle en lång sträcka på flera kilometer rensas
och flera kilometer dämmas upp.

Mot. 1989/90

Bo503

9

Hårkan

Hårkan är ett biflöde till Indalsälven. Utbyggnaden - de bägge projekten
Hotagsströmmen och Edsoxforsen - beräknades av vattenkraftberedningen
ge sammanlagt 113 GWh.

Utbyggnad avstyrktes inför behandlingen av vattenkraftsplanen bl.a. av
de berörda kommunerna, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, planverket och
vetenskapsakademien. Skäl som anfördes var älvsträckans läge nära Östersund,
dess lättillgänglighet, dess betydelse för fisket och för kulturminnesvården.

Området är rikt på fornlämningar bl.a. i form av fångstgropar och stenåldersboplatser.
Inom området finns nästan 500 registrerade fångstgropar. Älven
är vidare av riksintresse för fritidsfisket och är ett av de få kvarvarande
tillhållen för uttern.

Ammerån

Ammerån är den sista helt orörda älven i Mellannorrland. Planerna är att en
del av Ammeråns vatten skall ledas över till Indalsälven med hjälp av en tunnel.
I vattenkraftberedningens betänkande uppgavs projektet ge 158
GWh/år.

I utredningen Vattenkraft och miljö 1974 ansågs Ammerån ha mycket
höga bevarandevärden och placerades i näst högsta klassen. Ån är belägen i
landets mest kraftverkstäta kommun, Ragunda, och i det län, Jämtland, där
exploateringen av älvarna har gått längst. Den uppges vara landets kalkrikaste
älv och den som längst kan stå emot försurningen.

Projektet har avstyrkts bl.a. av riksantikvarieämbetet, fiskeristyrelsen,
naturvårdsverket, vetenskapsakademien och Ragunda kommun. Viktiga
skäl är att Ammerån är helt outbyggd och har mycket stor betydelse för fritidsfisket
och därmed för turismen.

Meåforsen

Meåforsen är den sista outbyggda forssträckan i Ångermanälven. Projektet
beräknades av vattenkraftberedningen ge 42 GWh per år.

På 1970-talet ansågs forsen ha låga bevarandevärden men har senare när
ytterligare fakta blivit kända kommit att värderas högre av naturvården. Det
avstyrktes när vattenkraftsplanen behandlades av den berörda kommunen
Sollefteå, länsstyrelsen, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket och vetenskapsakademien.

Älvsträckan anses framför allt ha stor betydelse för fisket och turismen i
regionen, eftersom den är den enda större sträcka i hela Ångermanland som
kan erbjuda fiske i strömmande vatten. Beståndet av harr anses t.ex. mycket
värdefullt.

Jaurekaska

Detta är den sista outbyggda sträckan av Stora Lule älv. Den ligger mellan
Vietas kraftverk och Stora Lulevattnet som är reglerat. Strömmen nedanför
sjön Langas heter Jaurekaska. Sjön Langas har mycket stor betydelse för

Mot. 1989/90

Bo503

10

bofasta yrkesfiskare och för samerna i området. Sjön ger nämligen ett
mycket gott fiske efter röding och sik. Här finns också en omfattande fisketurism.
Sjön ligger delvis inom Stora sjöfallets nationalpark. En utbyggnad
skulle totalförstöra fisket i sjön och torrlägga forsen.

5. Folkpartiets program för att rädda älvarna

I. Riksdagen bör uttala att den tidigare beslutade utbyggnadsnivån - 66
TWh - skall vara det slutliga riktvärdet för den svenska vattenkraftsproduktionen.
Det bör påpekas att ombyggnader och effektiviseringar självfallet
skall tillåtas, där det kan ske utan skador. Vattenkraftsberedningen visade
att ett högre utbyggnadsmål kommer att kräva ingrepp i skyddade älvar.
Men ett övre riktvärde innebär att regeringen inte längre skall släppa fram
kontroversiella utbyggnadsprojekt för att öka elproduktionen. Därmed
skulle trovärdigheten i olika skyddsbeslut öka.

II. Naturresurslagen skall kompletteras så att följande älvar och älvsträckor
skyddas.

- Emån

- Voxnan uppströms Edsbyn

- Hårkan i Indalsälven

- Ammerån i Indalsälven

- Meåforsen i Faxälven (biflod till Ångermanälven)

- Luleälven sträckan mellan Vietas och St Lulevattnet

Ansökan om att bygga ut Ammerån som nu skall behandlas av regeringen
bör givetvis omedelbart avslås.

III. De fyra huvudälvarna samt ytterligare några särskilt värdefulla mindre
älvar - bl.a. Byskeälven och Råneälven - bör få ett förstärkt skydd genom
att avsättas som nationalälvar.

De bör därigenom få ett skydd som motsvarar nationalparkerna. En utredning
om nationalälvar bör snarast genomföras.

IV. Beslutsordningen för minikraftverk bör förändras så att risken för omfattande
miljöskador till följd av en utökad exploatering undanröjs samtidigt
som vattenlagen även i övrigt justeras i mer miljövänlig riktning. Förslag om
detta framläggas i en särskild kommittémotion.

Enligt de ändringar som skedde i vattenlagen i samband med NRL har
regeringen inte längre obligatorisk prövning av vattenkraftutbyggnader i undantagna
älvar. Det innebär att domstolarna själva fäller avgörandet i dessa
fall. Mot bakgrund av de starka skyddsintressen som är knutna till de undantagna
älvarna bör man inte överlåta bedömningen enbart till vattendomstolarna.
Regeringen bör alltså ha det slutliga avgörandet i fall som rör de undantagna
älvarna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att någon ytterligare vattenkraftsutbyggnad utöver

Mot. 1989/90

Bo503

11

den produktionsnivå, ca 66 TWh, som riksdagen tidigare uttalat sig
för inte skall ske,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av lagen om hushållning
med naturresurser m.m. att Emån, Voxnan uppströms Edsbyn, Ammerån,
Meåforsen, Hårkan och Luleälven sträckan mellan Vietas och
St. Lulevattnet skyddas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om avsättande av de fyra orörda älvarna
och ytterligare några särskilt värdefulla älvar som nationalälvar,

[att riksdagen beslutar om en sådan lagändring att vattenkraftsprojekt
i undantagna älvar och älvsträckor alltid skall prövas av
regeringen1].

Stockholm den 19 januari 1990

Siw Persson (fp)

Erling Bager (fp) Ingrid Hasselström Nyvall (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp) Britta Bjelle (fp)

Ulla Orring (fp)

Mot. 1989/90

Bo503

'1989/90:Jo923