om amalgam

Motion 1987/88:So506 av Jan Hyttring och Marianne Andersson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:So506

av Jan Hyttring och Marianne Andersson (c)
om amalgam

Mångå människor drabbas av störningar och sjukdomstillstånd där kvicksilver
i amalgam misstänks vara orsaken. Att fastställa orsakerna till sjukdom
om man misstänker kvicksilverförgiftning är en svår, dyr och lång
process för den drabbade. Vi vill därför föreslå några åtgärder som skulle
innebära klara förbättringar för patienten.

Undersökningar visar att 50 % av alla vuxna vill ha annat tandlagningsmaterial
än amalgam och lika stor grupp som nu har amalgamfyllningar är
oroliga för att drabbas eller tror att de har kvicksilverförgiftning. Det finns
ingen övervikt för kvinnor i denna stora grupp vilket ibland har framskymtat
i debatten skulle förklaras med att kvinnor över 50 år skulle känna större
oro än andra.

Tandvårdstaxan

Tandvårdstaxan bör ändras så att patientersättningen för besök och utredningar
hos hänvisningstandläkare jämställs med besök och utredning inom
sjukvården. Ett besök hos hänvisningstandläkare kan enligt nuvarande
taxa kosta patienten flera hundra kronor. Vid sanering av amalgam stadgas
att behandlingsperioden inte får överstiga ett år annat än i speciella fall av
hinder. Enligt erfarenhet mår patienten inte bra av en allt för snabb sanering
och risker för livslånga men föreliger. Vi anser att detta kända förhållande
skall räknas som hinder vid tillämpningen av tandvårdstaxan.

En orsak till att vissa tandläkare inte vill använda andra fyllnadsmaterial
än amalgam kan vara att kompositer är mer trögarbetade och behandlingen
tar längre tid. Tandvårdstaxan bör därför ses över även i detta hänseende.

Patientlagen

I patientlagen bör införas bestämmelser om rätt att avböja viss behandling
och att denna rätt innefattar utbyte av amalgam mot annat material och en
skyldighet för tandläkaren att upplysa patienten om de ersättningsmaterial
som finns att tillgå.

Hänvisningstandläkare

Utvecklingen mot allt fler människor med besvär som sannolikt orsakas av
amalgamfyllningar leder till längre väntetider för ett besök hos hänvisningstandläkare.
Vi föreslår därför att antalet hänvisningstandläkare utökas
så att väntetiderna kan förkortas avsevärt.

Hänvisningsläkare

En vanlig följd av kvicksilverförgiftning är att patienten får neruo-fysiologiska
besvär som inte kan lindras på annat sätt än besök inom sjukvården.
En klar förbättring i patientomhändertagande skulle vara fallet om hänvisningsläkare
med speciellt ansvar för denna grupp patienter vore tillgängliga.
Vi föreslår därför att tjänster som hänvisningsläkare inrättas hos sjukvårdshuvudmännen.
Genom inrättande av sådana tjänster skulle en klarare
ansvarsfördelning erhållas genom att hänvisningstandläkarna då skulle få
ansvaret för patienter med primärt allergiska reaktioner.

Forskning

Vid olika institutioner forskas det på skadeverkningar av kvicksilver och
forskningen för ersättningsmaterial för amalgam pågår. Med hänsyn till det
växande problemet som kvicksilver utgör är det mycket angeläget att denna
typ av forskning får utökade resurser. Vi föreslår därför att regeringen får i
uppdrag att inför riksdagen redovisa dels pågående projekt och dels beviljade
forskningsanslag för detta ändamål. Regeringen bör efter en sådan
redovisning lämna förslag till prioriteringar för utökad forskning om amalgamets
skadeverkningar och möjliga ersättningsmaterial.

På en punkt vill vi dock redan nu föreslå utökat forskningsanslag. Gustaf
Wernerinstitutet vid Uppsala Universitet har fått utrustning för forskning
inom ovan angivet område men är i avsaknad av driftsanslag som gör det
möjligt att använda utrustningen till dess fulla kapacitet. Vi föreslår därför
att institutet får ett årligt bidrag till drift på 1 miljon kronor.

Tandläkarutbildning

Utbildningen av tandläkare bör förmedla ökade kunskaper om tungmetaller
och spårelement. Undervisningen bör också på ett bättre sätt ta in de
kunskaper som nu finns om kvicksilverförgiftning och människors oro för
att drabbas av sjukdom förorsakad av amalgam.

Uttalande om förbud att använda amalgam som
tandlagningsmedel efter 1989 års utgång

För att förhindra tillkommande patienter att få besvär med amalgam som
tandlagningsmedel och för att stimulera till ökad forskning om ersättningsmedel
för amalgam föreslår vi att riksdagen uttalar att amalgam inte skall
användas som tandlagningsmedel efter 1989 års utgång.

Mot. 1987/88

So506

7

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående föreslås

[att riksdagen begär att regeringen i enlighet med motionen gör
förändringar i tandvårdstaxan1],

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hänvisningstandläkare och hänvisningsläkare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om redovisning av pågående forskningsprojekt
och beviljade forskningsmedel angående amalgamets skadeverkningar,

[att riksdagen beslutar bevilja Gustaf Wernerinstitutet i Uppsala
ett årligt anslag av 1 miljon kronor för drift2],

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anföres om tandläkarutbildningens innehåll2],

3. att riksdagen uttalar sig för att amalgam inte skall användas
som tandlagningsmedel efter 1989 års utgång.

Stockholm den 26 januari 1988

Jan Hyttring (c) Marianne Andersson (c)

Mot. 1987/88

So506

1 1987/88:Sf343

2 1987/88:Ub739

8