Debatten om amalgam som tandfyllningsmaterial har pågått sedan länge och kiinns igen från debatterna om PCB, DDT, hormoslyr m.fl. Myndigheterna har under lång tid förnekat problemet, förlöjligat kritiker och så småningom börjat glida i sin uppfattning.

Motion 1989/90:So410 av Claes Roxbergh m. fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So410

av Claes Roxbergh m. fl. (mp)
Amalgam

Debatten om amalgam som tandfyllningsmaterial har pågått sedan länge och
kiinns igen från debatterna om PCB, DDT, hormoslyr m.fl. Myndigheterna
har under lång tid förnekat problemet, förlöjligat kritiker och så småningom
börjat glida i sin uppfattning.

I Sverige har diskussionen om kvicksilver från amalgamfyllningar är farligt
eller ej pågått i över tio år. I allt fler forskningsrapporter påvisas att kvicksilverånga
frigörs från amalgamfyllningarna. Vi vet att människor är olika
känsliga för den kvicksilverånga som frigörs från amalgamet främst vid tuggning
och när det kommer i kontakt med t.ex. heta drycker. Det finns patienter
som blivit sjuka av sina amalgamfyllningar. Metallsyndromet, är ofta förorsakat
av kvicksilver från deras amalgamfyllningar.

Dessa patienter måste tas om hand på ett värdigt sätt. Det har inte alltid
varit fallet och är det inte ens i dagens sjuk- och tandvård. Patienternas problem
tas inte alltid på allvar. Detta är kränkande för den sjuke.

Vi måste avsätta tillräckliga resurser för att få fram tillförlitliga diagnosmetoder
och rätt behandling för att bota sjukdomar som kan vara förorsakade
av amalgam och vi måste se till att inte fler blir sjuka.

Miljöpartiet de gröna hävdar att amalgam skall förbjudas som tandfyllningsmaterial
och att en avvecklingstid skall fastställas till maximalt tre år.
Under denna tid skall tillräckliga resurser ställas till forskarnas förfogande
för att få fram ett ersättningsmaterial.

Ingen myndighet har idag anvaret för tandbehandlingsmaterial. Det innebär
att vem som helst kan sälja i stort sett vad som helst på den dentala marknaden.
Tandbehandlingsmaterial måste därför underkastas samma bestämmelser
som andra läkemedel och eventuella biverkningar skall klarläggas.

Socialstyrelsen tillsatte 1985 en expertutredning (LEK-utredningen) som
pekade på att amalgamfyllningar kontinuerligt avger kvicksilverånga. Amalgam
är ett ur toxikologisk synpunkt olämpligt tandfyllningsmaterial, som
skall avvecklas när lämpliga ersättningsmaterial tagits fram anser utredningen.

Socialstyrelsens tandvårdsbyrå säger att "Kvicksilverpåverkan från amalgam
kan tillsammans med andra negativa miljöfaktorer utgöra en extra belastning
för vissa individer....."Om man utrett en patient och inte kommit
fram till ett konkret resultat utvisande att ett visst annat ämne än amalgam

orsakar besvären kan det vara aktuellt att pröva ett utbyte av amalgamfyllningar
i tänderna.....

Det ligger alltså inte något orimligt i att en läkare kommer fram till att en
patients besvär är att hänföra till kvicksilver i amalgam även om laboratorievärdena
skulle vara normala.

Många läkare, tandläkare och patienter har märkt att kroniska sjukdomsbesvär
förbättrats eller att patienten tillfrisknat efter byte av fyllningar utförts
med speciell saneringsteknik och särskilda skyddsåtgärder men det har
varit svårt att få ersättning från försäkringskassan vid utbyte av amalgamfyllningar.

I dag kan en patient under vissa förhållanden få sina fyllningar utbytta
utan kostnad om dels en specialisttandläkare dels en specialistläkare gjort
bedömningen att så skall ske.

I en annan motion av miljöpartiet de gröna (Sfu ) Ersättning för vid amalgansanering
hemställes att socialstyrelsen får i uppdrag att via tandvårdstaxan
förenkla möjligheterna att byta ut amalgamfyllningar vid misstänkt
kvicksilverförgiftning.

Omhändertagandet av amalgampatienterna behöver förbättras över hela
landet. Aktuell forskning måste stödjas och samarbetet mellan olika vårdgivare
utvecklas. Information och utbildning måste också ske så att amalgampatienterna
får bästa möjliga vård. Tandläkarna skall också upplysa patienterna
om deras rättighet att avstå från amalgamfyllningar.

Forskningspengar måste till för att bl a starta ett fristående institut eller
någon form av centrumbildning där man kan forska tvärvetenskapligt på universitetsnivå
och samla både medicinsk och odontologisk forskning integrerat
med klinisk patientverksamhet ev. i Uppsala där sådan forskning redan
påbörjats.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att amalgam
bör förbjudas som tandfyllningsmaterial,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en avvecklingstid
för amalgam bör fastställas till maximalt tre år,

3. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag
att intensifiera utvecklingen av ofarliga alternativ som tandbehandlingsmaterial
och att 11 milj. kr. under en treårsperiod ställs till
förfogande,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tandbehandlingsmaterial
skall betraktas som läkemedel och därmed underställas
biverkningskontroll,

5. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag
att skärpa de allmänna råden till tandläkarna så att alla tandläkare
informerar alla patienter om de alternativ som finns för tandbehandling,

6. att riksdagen hos regeringen begär forskningspengar för att starta
någon form av institut eller centrumbildning där man kan forska tvär

Mot. 1989/90

So410

3

vetenskapligt på universitetsnivå och samla både medicinsk och odontologisk
forskning för att få fram tillförlitliga diagnosmetoder och behandlingsmetoder
för amalgamsjuka patienter.

Stockholm den 17 januari 1990

Claes Rox bergh (mp)

Inger Schörling (mp) Anita Stenberg (mp)

Paul Ciszuk (mp) Elisabet Franzén (mp)

Eva Goés (mp) Ragnhild Pohanka (mp)

Marianne Samelsson (mp)

Mot. 1989/90

So410

4