Amalgam

Motion 1990/91:So411 av Anita Stenberg m.fl. (mp)

Debatten om amalgam som tandfyllningsmaterial har
pågått sedan länge och känns igen från debatterna om PCB,
DDT, hormoslyr m.fl. Myndigheterna har under lång tid
förnekat problemet, förlöjligat kritikerna och så
småningom börjat glida i sin uppfattning.

I Sverige har diskussionen om kvicksilver från
amalgamfyllningar är farligt eller ej pågått i över tio år. I allt
fler forskningsrapporter påvisas att kvicksilverånga frigörs
från amalgamfyllningarna. Vi vet att människor är olika
känsliga för den kvicksilverånga som frigörs från amalgamet
främst vid tuggning och när det kommer i kontakt med t.ex.
heta drycker.

Det finns patienter som känner sig svårt sjuka av sina
amalgamfyllningar. Sjukdomstillståndet förorsakas av det
så kallade metallsyndromet och anledningen förmodas vara
att kvicksilver frigörs från patientens amalgamfyllningar.
Dessa patienter är ofta i mycket dåligt skick och måste tas
om hand på ett värdigt sätt. Så har inte alltid varit fallet och
är det inte ens i dagens sjuk- och tandvård. Det beror på att
patienternas problem inte alltid tas på allvar. Det är
kränkande för den sjuke att inte bli trodd.

Vi måste avsätta tillräckliga resurser för att få fram
tillförlitliga diagnosmetoder och rätt behandling för att bota
sjukdomar som kan vara förorsakade av amalgamet. Vi
måste se till att inte fler blir sjuka.

Socialstyrelsen tillsatte 1985 en expertutredning (LEK-
utredningen) som pekade på att amalgamfyllningar
kontinuerligt avger kvicksilverånga. Amalgam är ett ur
toxikologisk synpunkt olämpligt tandfyllningsmaterial, som
skall avvecklas när lämpliga ersättningsmaterial tagits fram,
anser utredningen. Socialstyrelsens tandvårdsbyrå säger:

''Kvicksilverpåverkan från amalgam kan tillsammans
med andra negativa miljöfaktorer utgöra en extra
belastning för vissa individer''.

''Om man utrett en patient och inte kommit fram till ett
konkret resultat utvisande att ett visst annat ämne än
amalgam orsakar besvären kan det vara aktuellt att pröva
ett utbyte av amalgamfyllningar i tänderna.''

''Det ligger alltså inte något orimligt i att en läkare
kommer fram till att en patients besvär är att hänföra till
kvicksilver i amalgam även om laboratorievärdena skulle
vara normala.''

Miljöpartiet de gröna kräver att amalgam skall förbjudas
som tandfyllningsmaterial och att en avvecklingstid skall
fastställas till maximalt tre år. Under denna tid skall
tillräckliga resurser ställas till forskarnas förfogande för att
få fram ett biologiskt sett godtagbart ersättningsmaterial.

Ingen myndighet har i dag
ansvaret för tandbehandlingsmaterial. Det innebär
att vem som helst kan sälja i stort sett vad som helst på den
dentala marknaden. Tandbehandlingsmaterial måste därför
underkastas samma bestämmelser som andra läkemedel
och eventuella biverkningar skall klarläggas.

Många läkare, tandläkare och patienter har märkt att
kroniska sjukdomsbesvär förbättrats eller att patienten
tillfrisknat efter byte av fyllningar som utförts med speciell
saneringsteknik och särskilda skyddsåtgärder men det har
varit svårt att få ersättning från försäkringskassan vid utbyte
av amalgamfyllningar. I dag kan en patient under vissa
förhållanden få sina fyllningar utbytta utan kostnad om dels
en specialisttandläkare, dels en specialistläkare gjort
bedömningen att så skall ske.

Omhändertagandet av amalgampatienterna behöver
förbättras över hela landet. Information och utbildning
måste också ske så att amalgampatienterna får bästa
möjliga vård. Tandläkarna skall också upplysa patienterna
om deras rättighet att avstå från amalgamfyllningar.

Aktuell forskning måste stödjas och samarbetet mellan
olika vårdgivare utvecklas. Forskningspengar måste till för
att bl.a. starta ett fristående institut eller någon form av
centrumbildning där man kan forska tvärvetenskapligt på
universitetsnivå och samla både medicinsk och
odontologisk forskning integrerat med klinisk
patientverksamhet. Det skulle kunna ske i Uppsala där
sådan forskning redan påbörjats.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att amalgam bör förbjudas som
tandfyllningsmaterial,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en avvecklingstid för
amalgamanvändningen bör fastställas till maximalt tre år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en intensifiering av
utvecklingen av ofarliga alternativ som
tandbehandlingsmaterial skall ske,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att 11 milj.kr. under en
treårsperiod ställs till förfogande för forskning kring
ersättningsmaterial för amalgam,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tandbehandlingsmaterial
skall betraktas som läkemedel och därmed underställas
biverkningskontroll,

6. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen
får i uppdrag att skärpa de allmänna råden till tandläkarna
så att alla tandläkare informerar alla patienter om de
alternativ som finns för tandbehandling,

7. att riksdagen hos regeringen begär forskningspengar
för att starta någon form av institut eller centrumbildning
där man kan forska tvärvetenskapligt på universitetsnivå
och samla både medicinsk och odontologisk forskning för
att få fram tillförlitliga diagnos- och behandlingsmetoder för
amalgamsjuka patienter.

Stockholm den 15 januari 1991

Anita Stenberg (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Paul Ciszuk (mp)

Eva Goe s (mp)

Elisabet Franzén (mp)

Marianne Samuelsson (mp)