Amalgam

Motion 1991/92:So516 av Marianne Andersson m.fl. (c)

Varför har belastningsskadorna ökat så mycket under
senare år? Varför har allt fler människor problem med
kronisk trötthet, muskelvärk, huvudvärk, nedsatt
immunförsvar med flera så kallade diffusa symtom? Beror
allt på dålig arbetsmiljö eller finns det också andra orsaker
som medverkar till detta? Kan det ha samband med den
exponering för tungmetaller som vi utsätts för genom
försurning och miljöförstöring och framförallt genom
amalgamet i våra tänder? De ovan nämnda symtomen
stämmer väl med symtomen för kvicksilverförgiftning.

Allt fler forskare och läkare anser att det finns ett
samband. Varför görs då så lite för att klara ut sambanden?
Har vi råd att låta bli?

Trots att debatten om kvicksilverförgiftning från
amalgam har förts i så många år och att det tidigare
kompakta motståndet från läkar- och tandläkarkåren nu
håller på att luckras upp så finns det förvånansvärt lite
fältundersökningar om patienternas hälsotillstånd före och
efter en sanering av amalgamet. De rapporter om
förbättrad hälsa efter en sanering som kommit har oftast
avfärdats med att det är ''placeboeffekten'', det vill säga
patienten har trott så starkt på behandlingen att hon/han
blivit bättre bara av det. Men hur kan man då förklara att
de patienter som först fått andra diagnoser och annan
behandling som de också trott på inte blivit bättre förrän
amalgamet sanerats?

Den studie som Försäkringskassan i Stockholm under ca
två och ett halvt år gjort av de patienter som ansökt om
ersättning för utbyte av sina amalgamfyllningar är därför
intressant. Man fick 308 svar, 74 % var kvinnor och bland
dessa var två tredjedelar i åldern 40 till 59 år. De patienter
som bytt ut samtliga plomber uppgav förbättringar för alla
symptom. Bland dem som bara delvis sanerat var
förbättringarna mindre. En signifikant skillnad på 95 % på
samtliga symptom. Och antalet sjukdagar minskade med
30! Efter två år har kostnaderna för saneringen betalat sig i
färre sjukdagar. Försäkringskassan i Stockholm vill därför
ha en förenkling av reglerna för att kunna hjälpa patienter
som drabbats av kvicksilverförgiftning. Bättre hälsoläge,
minskade sjukskrivningar och minskade
administrationskostnader skulle minska
samhällskostnaderna.

Amalgamet är den största källan till
tungmetallbelastning hos människor. Ändå har det varit
lättare att få förståelse för farorna med de utsläpp av
kvicksilver som finns i den yttre miljön. Som jämförelse kan
nämnas att kvicksilvertermometrar nu är förbjudna och att
vi samlar batterier som innehåller 1 % kvicksilver men
sätter in amalgamplomber som innehåller 50 % kvicksilver
i munnen på människor.

I riksdagen har amalgamfrågan behandlats varje år.
Detta har lett till att forskningsmedel anslagits,
expertutredningar tillsatts, bättre villkor för patienterna har
beslutats. Bland annat har riksdagen beslutat att det ska bli
lättare att få sina plomber utbytta utan kostnad.

I Älvsborgs län har mindre än tio patienter fått
kostnadsfri sanering. Då gjorde Riksförsäkringsverket och
socialstyrelsen en utredning och hävdar nu att detta skett på
för lösa grunder och att försäkringskassorna handlat i strid
med rekommendationerna. Deras allmänna råd för
amalgamsanering är så utformade att det är nästan omöjligt
att uppfylla dem. Man lägger alltså ned tid och kraft på att
förhindra att människor ska få en chans till bättre hälsa.

Detta är bara ett exempel av många på trögheten i den
här frågan. Trots att allt fler forskare visar på sambandet
amalgam och kvicksilverförgiftning och att många
tandläkare inte använder amalgam alls står fortfarande
åsikt mot åsikt. Forskare mot forskare. Patienters
övertygelse mot den ledande läkar- och
tandläkarexpertisen.

Under förra riksmötet föreslog vi att en parlamentarisk
utredning skulle göra en ordentlig genomlysning av hela den
här problematiken för att kunna lösa upp de knutar och
motsättningar som nu skapar förvirring hos allmänheten
genom dubbla budskap. I samband med regeringsskiftet
blev den motionen som så många andra summariskt
behandlad och hänvisades till socialdepartementet. Det är
med besvikelse vi nu kan konstatera att det inte finns några
förslag i denna fråga i budgetpropositionen.

Enligt vår uppfattning finns det redan nu tillräckligt
underlag för att fatta en rad beslut:Avveckla amalgamet
som tandlagningsmaterial. Alternativa material finns
Upprätta produkt- och biverkningsregister för dentala
materialLåt symptomen få större tyngd vid diagnos
Förändra tandläkarutbildningen och vidareutbildningen av
tandläkare -- mer om sanering och nya materialAnpassa
tandvårdstaxan till de nya materialenSkärp kraven på
avfallshanteringenFörbättra arbetsmiljön för
tandvårdspersonalenGe information om metoder för
sanering.

Vi tror också fortfarande att en utredning som skulle få i
uppdrag att arbeta snabbt skulle vara ett bra sätt att komma
vidare. Den bör få följande uppgifter:Översikt över
aktuell forskningÖversikt över de
patientundersökningar som gjorts i Sverige
Sammanställning av slutsatser från myndigheter som
Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och
SocialstyrelsenSammanställning av amalgamanvändning
och attityder till amalgam i andra länderStatistik över
nuvarande amalgamanvändning i SverigeÖversyn av
tandvårdstaxan och förslag till ändringar som krävs för
arbeten med andra materialGenomgång av de alternativa
material som finns och eventuella slutsatser om deras
hållbarhet och effekterFörslag till vidareutbildning av
redan yrkesverksamma tandläkare och utbildning av nya
vid tandläkarhögskolornaGenomgång av de svårigheter
patienterna upplever i SverigeUtarbetande av metoder
för att diagnostisera och behandla patienterUtarbetande
av en snabb avvecklingsplan för amalgametStudera vilket
inflytande amalgamsanering har på specifika
sjukdomstillstånd och syndrom, t ex fibromyalgi och
belastningssjukdomar.

Denna utredning bör arbeta snabbt för att kunna lägga
fram sina förslag inom ett år.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omedelbara åtgärder för att
förebygga och behandla kvicksilverförgiftning,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning angående kvicksilverförgiftning.

Stockholm den 24 januari 1992

Marianne Andersson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunhild Bolander (c)