Ämnet idrott i gymnasieskolan

Motion 1989/90:Ub213 av Britta Bjelle (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub213

av Britta Bjelle (fp)

Ämnet idrott i gymnasieskolan

För intagning till högre utbildning måste man om platserna inte räcker till
göra ett urval bland de behöriga sökande. För detta urval finns särskilda
poängberäkningsregler. Som huvudprincip kan sägas att man räknar fram ett
medelvärde av betygen i samtliga obligatoriska ämnen i avgångsbetyget.

Om det sedan visar sig att betyget i idrott/gymnastik är lägre än eller lika
med det framräknade betygsmedelvärdet skall det inte räknas med. Det kan
naturligtvis finnas skäl för ett sådant synsätt. Emellertid är det av mycket
stort värde att man som ung lär sig att sköta och hålla sin kropp i trim. Gymnastik
medverkar till att den allmänna prestationsförmågan höjs och främjar
en ändamålsenlig arbetsteknik. Dessutom har gymnastik en allmänt kroppsutvecklande
uppgift.

Ämnet gymnastik/idrott har på senare år dessutom utvecklats till att bli
mer av idrott och idrottsprestationer än ren gymnastik. Ämnet heter för övrigt
idrott i dag. I grundskolans läroplan anges bland målen för ämnet idrott
följande: "Genom undervisningen skall eleverna lära känna grundformerna
för rörelse och tillägna sig ett funktionellt rörelsesätt. De skall få möjlighet
att uppleva rytm, att i rörelse uttrycka känslor och sinnesstämningar samt att
utveckla sin självtillit och skapandeförmåga. Eleverna skall skaffa sig kunskaper
om riktiga arbetsställningar och arbetsrörelser." Trots att målen i
läroplanen pekar på att gymnastiken skall ha en given plats i undervisningen,
tycks fristående gymnastik knappast förekomma på lektionerna. I stället ägnas
dessa mest åt bollspel.

I en rapport om idrottsämnet i gymnasieskolan i Hallands län påpekas
med skärpa att det moment som får den allt överskuggande tidsmängden är
bollspel. I gymnasieskolan tillämpas en ny kursplan för idrott från läsåret
1989/90. Däri ingår träningslära, ergonomi och hälsa, idrottsaktiviteter, rörelse,
rytm och dans samt friluftsliv. Man kan konstatera att kursplanen för
gymnasieskolan i och för sig är bred och varierande men vill man att eleverna
skall få mer undervisning i gymnastik krävs en uppstramning av ämnet. Det
skulle kunna ske t.ex. genom att kursplanen anger att varje idrottslektion
borde inledas med en uppvärmning bestående av fristående gymnastik. Ämnet
idrott/gymnastik borde därför lyftas fram som ett värdefullare ämne än
som görs i dag.

Med hänsyn till att förslitningsskador blivit allt vanligare i arbetslivet och
åldern för förtidspensionering sjunker, kan man fundera över om det är möj

ligt att göra gymnastiken värdefullare i skolan och därmed eleverna bättre
rustade för arbetslivet när de slutar skolan. I varje fall kan man konstatera
att poängräkningsreglerna för ämnet idrott ger fel signal till unga människor.
Dessa kan lätt uppfatta det så att gymnastik inte är ett viktigt ämne. Av dessa
skäl borde det göras en utvärdering av gymnastikbetygets betydelse för elevernas
motivation och ambition i ämnet idrott.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värdet av gymnastik och gymnastikbetygets betydelse.

Stockholm den 18 januari 1990

Britta Bjelle (fp)

Mot. 1989/90
Ub213

7