Ändrade regler för omställning av jordbruksmark

Motion 1992/93:Jo216 av Bo Bernhardsson och Gunnar Nilsson (s)

Den nya jordbrukspolitiken har bl a medfört en allt
snabbare nedläggning av jordbruksmark samt en ökad
skogsplantering. De statliga stödvillkoren har tyvärr sådana
konstruktioner att de ofta motverkar naturvård, t o m i
områden som av naturvårdsverket m fl myndigheter
utpekats vara av riksintresse.

Förordningen om inkomst-, omställnings- och
anläggningsstöd till jordbrukare stadgar i 10 § att vid
prövningen om stöd skall hänsyn tas till naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen.

En jordbrukspolitik där endast marknaden styr
förutsättningarna för jordbruket kan leda till att
odlingslandskap med stora natur- och kulturvärden
kommer att användas för annat än jordbruksproduktion.
Anslaget till landskapsvårdsersättning skall i huvudsak
användas till vård av gräsbärande marker, men även
åkerarealerna är viktiga för natur- och kulturmiljövärdena.

I beslutet om den nya livsmedelspolitiken uppdrog
riksdagen åt regeringen att utreda om extensivt bete kunde
godkännas som omställningsåtgärd. Efter utredning togs
också beslutet att godkänna extensivt bete som
omställningsåtgärd.

Lantbruksstyrelsen har med stöd av förordningens 23 §
lämnat föreskrifter för omställningsstöd vid extensivt
betesutnyttjande. De innebär bl a att betesdriften skall
bedrivas med egna djur eller permanent inackorderade
hästar, att rekryteringsdjur för mjölkproduktion ej får beta
på det extensiva betet och att det skall finnas för
verksamheten lämpliga byggnader på företaget.

Det finns aktuella exempel i Malmöhus län på den
intressekonflikt som föreligger mellan den nya
livsmedelspolitiken och önskan att behålla ett öppet
landskap. Det gäller bl a områden som enligt
naturresurslagen 3 kap 2 § skall skyddas särskilt, områden
som är utpekade vara av riksintresse för naturvård,
kulturminnesvård och friluftsliv samt områden som har ett
förordnande enligt 19 § i naturvårdslagen. I bl a ett fall --
Häckeberga naturvårdsområde -- finns de olika intressena
överlagrade varandra inom ett och samma område,
samtidigt som det har ett förordnande enligt 19 § NVL.
Istället för skogsplantering på omställningsmarken är
markägare i många fall beredda att hålla arealerna öppna
genom att utnyttja dem som betesmarker om ekonomiska
förutsättningar finns och om villkoren blir
företagsekonomiskt godtagbara. Många markägare har
dock för närvarande inga djur och investeringar i byggnader
och djur motsvarande de villkor som gäller för extensivt
bete är ingen företagsekonomiskt rimlig åtgärd.

Lunds kommun har i en skrivelse till jordbruksverket
begärt dispens beträffande gällande föreskrifter inom
områden där kommunen och/eller länsstyrelsen träffar avtal
med respektive markägare. I det svar som Jordbruksverket
gett kommunen framför man att deras ''bedömning är att
de av kommunen framförda önskemålen om dispenser inte
ryms inom nuvarande beslut av statsmakten''.

Riksdagen har i olika sammanhang uttalat att natur och
kulturmiljövärdena i landskapet skall bevaras. Därför bör
riksdagen ge signaler som innebär att reglerna ändras så att
möjlighet till dispens kan ges då länsstyrelse/ kommun anser
detta motiverat med hänsyn till naturvården,
kulturminnesvården eller andra allmännintressen. Dispens
bör t ex kunna ges vid utarrendering av marken till extensivt
bete, inhyrda köttdjur, rekryteringsdjur för
mjölkproduktion och får.

Det vore också önskvärt med en liberalare syn
beträffande de djurslag som kan utnyttja extensiv
betesmark. Möjligheterna att utnyttja utegångssvin har t ex
inte beaktats trots att en sådan möjlighet vore helt i linje
med den nya djurskyddslagen.

Förutsättningarna för ovan nämnda dispenser bör vara
att markägaren är beredd att teckna avtal med länsstyrelsen
och/eller kommunen för en tidsperiod om fem eller tio år. I
övrigt skall reglerna för extensivt bete följas. Ersättning för
vården av landskapsbild, natur och kulturmiljö utgörs av
det utbetalda omställningsbeloppet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ändrade regler för
omställning av jordbruksmark.

Stockholm den 26 januari 1993

Bo Bernhardsson (s)

Gunnar Nilsson (s)