Ändrade regler om makars egendom

Motion 2004/05:L248 av Jan Ertsborn m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om harmonisering av familjerätten och successionsrätten inom Norden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en regel om att från hälftendelningen vid bodelning undanta föräktenskaplig egendom och vad som erhållits i arv och gåva.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en regel om rätt att avtala om att viss egendom skall vara enskild vid skilsmässa och giftorättsgods vid dödsfall.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en regel om att från hälftendelning vid bodelning undanta skadestånd på grund av misshandel inom familjen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvidgning av ersättningsgarantins tillämplighet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa regler om att avhämtande av lösöre skall ha skett senast vid i bodelningen angiven tidpunkt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av en tidsgräns för rätten att påkalla bodelning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ändring av jämkningsregeln i 12 kap. 1 §äktenskapsbalken.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om komplettering av lagreglerna om efterarv beträffande kapitalförsäkringar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ändrad lagstiftning vad gäller särkullbarns rätt till laglott i situationer där dödsboets tillgångar i huvudsak utgörs av den efterlevandes bostad.

11. Riksdagen begär att regeringen snarast genomför den av riksdagen tidigare krävda undersökningen gällande namnlagen.

Nordisk lagharmonisering

På grundval av direktiv från den nordiska ministerkommittén i juni 1998 för en studie av familjerätten och successionsrätten, har professorerna Anders Agell och Peter Lödrup utarbetat två böcker om familjerätt respektive successionsrätt. Vidare har en sammanfattande rapport "Äktenskapsrätten och successionsrätten i de fem nordiska länderna - om möjligheterna och nyttan av lagharmonisering" publicerats i maj 2002.

De nordiska länderna har en mer än 100-årig tradition av lagsamarbete på familjerättens område. Fram till 1920-talet var äktenskapslagarna närmast identiska men har sedan glidit isär på grund av nationell lagstiftning.

Eftersom de rättsliga lösningarna i de olika nordiska länderna skiljer sig avsevärt i vissa viktiga frågor bör en lagharmonisering komma till stånd. Detta är inte minst viktigt på grund av den konvention från 1930-talet, som anger att det är lagen i det land man bor i som gäller. Omkring 250 000 nordiska medborgare bor i ett annat nordiskt land än sitt eget.

Giftorätt eller enskild egendom

I princip gäller att vardera maken äger sin egendom och att den skall delas vid bodelning. I Sverige håller vi i det närmaste på obegränsad hälftendelningsrätt. I t.ex. Norge gäller att föräktenskaplig egendom samt vad som erhållits genom arv och gåva skall undantas vid bodelning, såvida inte parterna träffat annan överenskommelse genom äktenskapsförord.

Nära hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. En följd härav är att antalet omgiften ökar. I dessa fall har makarna ofta mera egendom vid äktenskapets ingående än vad som var fallet vid ingåendet av det första äktenskapet. Frågan om man har erhållit något arv vid skilsmässan beror på omständigheter som ingen råder över och kan i individuella fall ge upphov till otillfredsställande resultat.

Folkpartiet liberalerna anser att det är dags att överge den strikta hälftendelningen vid

bodelningar och vill i stället införa en rätt att från hälftendelningen undantaga såväl föräktenskaplig egendom som sådan egendom som erhållits genom arv och gåva. Genom äktenskapsförord skall givetvis parterna kunna avtala annat. Folkpartiet liberalerna anser också att det i lagstiftningen skall införas en rätt för parterna att avtala om att viss egendom skall vara enskild vid skilsmässa men giftorättsgods vid dödsfall.

Skadestånd på grund av misshandel inom familjen

Ett utdömt skadestånd på grund av misshandel inom familjen kan påverka en bodelning på olika sätt. Folkpartiet vill att ett klargörande sker i lagstiftningen så att det inte råder någon som helst tvekan om att den skadeståndsskyldige skall utge fullt belopp till den skadelidande och att sådant skadestånd inte skall inbegripas i en bodelning, vare sig såsom en tillgång för den skadelidande eller en skuld för den skadeståndsskyldige.

I folkpartiet liberalernas motioner "Brottsoffer" och "Krafttag mot våld mot kvinnor" belyser vi även de oacceptabla konsekvenserna som dagens lagstiftning innebär gällande skadestånd på grund av brott och äktenskapsskillnad.

Bodelningskostnader

I 17 kap 7a §äktenskapsbalken finns regler om att ersättning till en av domstol förordnad bodelningsförrättare kan betalas av allmänna medel (ersättningsgaranti). Denna möjlighet är dock begränsad på olika sätt och får inte överstiga fem timmars arbete, beräknat enligt rättshjälpstaxan. Framförallt begränsningen till fem timmars arbete men även övriga begränsningar, medför att ersättningsgarantin är till föga hjälp för den som vill få till stånd en bodelning i situationer där den andre maken är passiv eller rent av obstruerar.

En ouppklarad bodelning medför ofta personliga svårigheter att gå vidare i livet, till exempel genom att lösöret inte blir delat eller att lån med solidarisk betalningsskyldighet fortsätter. Det kan också vara besvärande för makarnas barn att inte föräldrarna klarat ut sina mellanhavanden. Det föreligger med andra ord ett stort behov av att flera bodelningar blir genomförda. En möjlighet härtill är att utvidga gränserna för ersättningsgarantins tillämplighet.

Verkställighet av bodelningen

I bodelningen bestäms bland annat fördelningen av makarnas lösören. Om en make vägrar att till den andre utgiva dennes lösöre enligt bodelningen kan man vända sig till kronofogdemyndigheten och begära verkställighet. Om - däremot - en make vägrar att hos den andre avhämta sig tilldelat lösöre enligt bodelningen finns inget annat att göra för den make som innehar ifrågavarande lösöre än att förvara detta på lämpligt sätt och för lång tid framöver. Det är inte sällsynt att detta förekommer och att den berättigade maken återkommer efter åtskilliga år och begär utfående av sitt lösöre enligt bodelningen.

Det finns i nuvarande regler ingen möjlighet för en bodelningsförrättare att föreskriva att avhämtande skall ha skett vid en viss angiven tidpunkt och att bristande hämtning medför att rätten till lösörena förfaller. Sådana möjligheter för bodelningsförrättaren borde införas och behövs i många fall där ena maken förhåller sig passiv eller obstruerar, vilket medför kostnader och olägenheter för den andre.

Tidsgräns för rätten att påkalla bodelning

Ansökan om förordnande av bodelningsförrättare kan göras när som helst efter en äktenskapsskillnad och utan någon tidsbegränsning. I ett välkänt rättsfall (NJA 1993 sid 570) ansökte en make om förordnande av bodelningsförrättare 24 år efter äktenskapsskillnaden. I andra fall har ansökningar gjorts efter 9 år (RH 2002:19) respektive 7 år (RH 2003:41). I 9-årsfallet bifölls ansökan medan domstolarna i de både andra ärendena kom fram till att rätten att påkalla bodelning gått förlorad. I domarna redovisas olika skäl till de olika domsluten. Det säger sig själv att det är otillfredsställande för såväl makar som andra berörda att ekonomiska mellanhavanden hålls svävande under en mycket lång tid. Det bör därför införas en tidsgräns för rätten att påkalla bodelning.

Jämkning av bodelning

I 12 kap 1 §äktenskapsbalken finns regler om jämkning av bodelning under vissa restriktiva förhållanden till förmån för den make som har mest giftorättsgods. Däremot är det inte möjligt att jämka bodelningen till förmån för den make som har minst giftorättsgods. En allmän jämkningsregel som har till syfte att förhindra oskäliga bodelningsresultat bör erbjuda makarna likhet inför lagen. Oskälighet kan drabba även den ekonomiskt svagare.

Införandet av en möjlighet till jämkning även till förmån för den svagare parten skulle stå i överensstämmelse med en av de bärande idéerna bakom äktenskapsbalken genom att åstadkomma en bättre utjämning mellan en ekonomiskt starkare och en ekonomiskt svagare make när det gäller fördelningen av deras egendom vid äktenskapets upplösning genom äktenskapsskillnad. Det skulle också vara ett steg mot ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Efterarv och kapitalförsäkringar

Barnlösa makar ärver varandra med rätt för den först avlidnes arvingar att erhålla hälften av arvet såsom efterarvingar i skiftet efter den sist avlidne. För att säkerställa efterarvingarnas hälftendel stadgas i 3 kap 2 § första stycket äktenskapsbalken, att efterlevande make inte genom testamente får bestämma över egendom som skall tillfalla den först avlidnes arvingar. I 3 kap 3 §äktenskapsbalken stadgas att vederlag kan utgå om efterlevande maken genom gåva eller annan därmed jämförlig handling, utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar, orsakat väsentlig minskning av sin egendom.

Det förekommer att den efterlevande maken söker uppnå en situation där den först avlidnes arvingar blir utan arv för att hela arvet i stället skall tillfalla den efterlevandes arvingar. Detta kan inte uppnås med ett testamente. Emellertid kan den efterlevande maken ge gåvor till sina arvingar. Om sådana gåvor skett utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar, kan de sistnämnda kräva vederlag alternativt under vissa förhållanden återbäring helt eller delvis av gåvorna enligt bestämmelsen i 3 kap 3 §ärvdabalken.

Genom att teckna kapitalförsäkringar med förmånstagarförordnanden till förmån för sina egna arvingar kan reglerna kringgås, eftersom sådana kapitalförsäkringar inte ingår i dödsboet och att tecknandet av kapitalförsäkringar med förmånstagarförordnanden för sina egna arvingar ej anses vara en sådan handling, som jämställs med gåvor och grundar rätt till vederlag om de skett utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar. Om lagstiftningen skall upprätthållas enligt sina syften måste denna möjlighet med att utnyttja kapitalförsäkringar med förmånstagarförordnanden för egna arvingar stoppas, vilket kräver en komplettering av gällande lagregler.

Särkullbarns rätt till laglott

När tillgångarna i ett dödsbo i allt väsentligt består av bostaden, oavsett om det är fråga om villafastighet eller bostadsrätt, kan den situationen uppstå att bostaden måste avyttras för att särkullbarnet skall kunna få ut sin laglott. Ur den efterlevandes perspektiv får detta anses otillfredsställande samtidigt som en lagstiftning inte får öppna för att den efterlevande skall ges möjligheter till sådana dispositioner att särkullbarnets rätt till laglott äventyras. Det erfordras således ett system som kan förena dessa båda önskemål, som faktiskt är ofta förekommande. Systemet bör skapas så att möjlighet för efterlevande maka/make att bo kvar säkras. Frågan måste bli föremål för vidare noggranna överväganden.

Namnlagen

Reglerna om mellannamn och efternamn är sådana att barn som föds utom äktenskap kan ta sin moders namn till mellannamn och sin faders namn till efternamn. Men om föräldrarna sedan gifter sig och hustrun behåller sitt flicknamn såsom mellannamn och tar mannens efternamn kan barn som föds efter äktenskapets ingående inte erhålla sin moders namn såsom mellannamn utan får nöja sig med efternamnet. Det blir följaktligen så att helsyskon på detta vis får olika namn (med respektive utan moders flicknamn såsom mellannamn). Lagstiftningens strävan till likabehandling av barn har misslyckats.

Vår gällande namnlag reglerar frågor kring såväl förnamn som mellannamn och efternamn. Förutom vad som angivits ovan finns många exempel på att lagstiftningen inte är tidsenlig och behöver moderniseras. Lagens ursprungliga strävan till jämlikhet mellan kvinnor och män och till likabehandling av barn till föräldrar som är gifta med varandra och barn till ogifta föräldrar uppnås inte. Vårt idag mångkulturella samhälle kräver också förändringar.

Under våren 2001 gjorde riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en undersökning om de avvägningar, som gjordes i samband med namnlagens tillkomst mellan det allmännas intresse av namnstabilitet och enskildas önskemål att fritt välja namn, fortfarande kunde anses bärkraftiga. Någon sådan undersökning har regeringen ännu efter drygt tre år inte initierat. Detta måste regeringen göra snarast.

Stockholm den 13 september 2004
Jan Ertsborn (fp)
Martin Andreasson (fp)	Mia Franzén (fp)
Ana Maria Narti (fp)	Lars Tysklind (fp)