Ändring av bestämmelserna om strikt skadeståndsansvar beträffande polishundar

Motion 1990/91:L621 av Kjell Ericsson och Bengt Kindbom (c)

Nuvarande lagstiftning -- Lagen om tillsyn över hundar
och katter -- innebär att staten kan bli skadeståndsskyldig
om en polishund i tjänst vid ingripande biter t.ex. personer
misstänkta för brott. Detta är ett oacceptabelt förhållande
och försvårar även polisens möjligheter att fullgöra sina
skyldigheter.

I dag gäller strikt skadeståndsansvar för hundar.
Tidigare har den allmänna praxisen varit att detta inte gäller
polishundar som i tjänsteutövning råkar bita någon för brott
misstänkt person.

Under senare tid har dock ett sådant ärende prövats av
domstol. Därvid har domstolen funnit att en person varit
berättigad till skadestånd efter att ha blivit biten av en
polishund vid ett ingripande mot vederbörande. Ett
skadestånd på 13 000 kr, varav 3 000 kr för sveda och värk,
har därvid blivit utdömt.

Med gällande lagstiftning om strikt skadeståndsansvar är
hundägaren skyldig att ersätta skada som en hund åsamkat
någon. Efter det nu angivna rättsfallet gäller således det
strikta ansvaret även för ägaren till polishundar, nämligen
staten.

Vi anser det både stötande och felaktigt, att en person
som är misstänkt för brott skall få skadestånd, när polisen
och polishunden löser sitt tjänsteuppdrag på riktigt sätt. För
polisen betyder detta ett mer långtgående
skadeståndsansvar för polishundar än när en polis i tjänsten
skjuter någon med pistol.

Vi menar därför att det är nödvändigt med en lagändring
som undantar polishundar från det strikta
skadeståndsansvaret. I stället bör de bestämmelser,
polislagen, brottsbalken o.s.v. som i övrigt gäller för polisen
vara tillämpliga även beträffande polisens tjänstehundar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar ändra lagen om tillsyn av hundar
och katter i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 24 januari 1991

Kjell Ericsson (c)

Bengt Kindbom (c)