Ändringar i plan- och bygglagen

Motion 1990/91:Bo521 av Gunhild Bolander (c)

Sedan några år regleras byggandet i vårt land genom
plan och bygglagen (PBL). Det har dock visat sig att
tillämpningen av PBL vållat icke obetydliga problem,
särskilt vad avser byggande inom icke stadsplanelagda
områden. Ett problem är rätten för icke permanentboende
fastighetsägare att överklaga givna förhandsbesked och
bygglov inom sådana områden.Överklagandena har
initierats genom att man avgivit negativa grannyttranden i
ärenden som gällt förhandsförfrågan.

I många fall har detta förfaringssätt, vilket är möjligt
med stöd av gällande lagstiftning, lett till att planerade
projekt fått vidkännas betydande kostnadsfördyringar och
att i vissa fall planerade projekt ej kommit till utförande,
orsakat bl a av att handläggningstiden för överklaganden
dragit ut över långa tidsperioder. De klagande medges ju
rätt att överklaga såväl förhandsbesked som givna bygglov.

Det kan dessutom konstateras att vissa definitioner i
planoch bygglagen är oklara. Så är förhållandet vad gäller
begreppet sakägare. Sakägardefinitionen har i tidigare
lagstiftning framgått mycket klart, men så är icke fallet
sedan lagstiftningen ändrats. Vid bygglovsprövning kan
man numera i ''förhandsfasen'' begära in yttranden från
olika håll utan att ett klart sakägarförhållande kan anses
föreligga.

De förhållanden som här påtalas har vållat ökade
problem särskilt beträffande byggande av
permanentbostäder i glesbygden. Med dessa erfarenheter
som utgångspunkt kan konstateras att tillämpningen av
plan- och bygglagen icke står i överensstämmelse med de
åtgärder riksdag och regering uttalat i olika sammanhang
för att skapa en positiv utveckling av landsbygden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att endast permanentboende
medges yttrande- och klagorätt rörande förhandsbesked
och bygglov i områden utanför stadsplanelagt område,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sakägarbegreppet, sådant det
uttrycks i plan- och bygglagen, ges en klart avgränsad
definition,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att rätten till överklagande av
beslut i byggnadsnämnd endast begränsas till
förhandsbesked.

Stockholm den 23 januari 1991

Gunhild Bolander (c)