Anslag till frivilligorganisationer i kampen mot narkotika

Motion 1988/89:So285 av Barbro Westerholm

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :So285

av Barbro Westerholm

Anslag till frivilligorganisationer i kampen mot
narkotika

Under hotet av HIV/aids har statsmakterna satsat avsevärda resurser i
kampen mot narkotika både till den offentliga sektorn och till frivilligorganisationer.

De frivilligorganisationer som är verksamma inom detta område, t.ex.
Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare (RFHL) och Föräldraföreningen
mot narkotika (FMN), har gjort stora insatser. RFHL har under de
senaste två åren utvecklat en rad nya verksamheter, inte minst nya
behandlingshem - en satsning som föranletts av behovet av en utbyggd
narkomanvård med tanke på HIV/aids-hotet. Projektbidrag har oftast utgått
för igångsättande av dessa nya verksamheter. När organisationernas åtaganden
blir allt fler och verksamheterna expanderar, ökar också kraven på
organisationerna vad gäller internt stöd och utvecklingsarbete, och externt i
fråga om presentationer, förhandlingar etc. Det är därför angeläget att
organisationerna kan erhålla ett ökat, mera långsiktigt stöd, så att de
verksamheter som initieras verkligen kan etableras och konsolideras. Så är
tyvärr inte fallet. Organisationerna kommer i år att ligga kvar på fjolårets
nivå, vilket i realiteten innebär en sänkning av grundanslagen. På sikt är
det naturligtvis en orimlig situation med den nuvarande diskrepansen mellan
projektanslag och de s.k. länkanslagen. För att organisationerna skall kunna
fortsätta sitt målmedvetna arbete fordras en avsevärd höjning av grundanslagen.

Finansministern uttalade sig i ett telefonväkteri på radion angående
anslagen till frivilligorganisationer. Han menade att det inte endast var en
ekonomisk fråga utan även en ideologisk. För stora anslag från statsmakterna
skulle inskränka frivilligorganisationernas oberoende. Men generösa
öronmärkta projektbidrag på bekostnad av en uppskrivning av de s.k.
länkanslagen är ingenting annat än en styrning av organisationernas verksamhet
och ett hot mot deras oberoende, hämmande för organisationernas
kreativitet och flexibilitet - att satsa resurserna där de för tillfället bäst
behövs. Oberoendet säkras bättre med större länkanslag och mindre
projektpengar.

De ovan nämnda organisationerna har genom sin praktik visat ett
kunnande och en seriositet som borgar för fortsatta goda insatser vad gäller
kampen mot HIV/aids på narkotikaområdet och bör få uppskrivningar av
grundanslagen för att garantera ett fortsatt nödvändigt arbete.

Hemställan

Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
ökade grundanslag till frivilligorganisationer i kampen mot narkotika.

Barbro Westerholm (fp)

Mot. 1988/89
So285

8