Anslaget för lokala linjer och fristående kurser

Motion 1988/89:Ub614 av Martin Olsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ub614

av Martin Olsson (c)

Anslaget för lokala linjer och fristående kurser

Mot.

1988/89

Ub614-617

Under punkt D 12 i bilaga 10 (utbildningsdepartementet) till budgetpropositionen
utgår anslag till lokala och individuella utbildningslinjer samt
fristående kurser vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde.

Det är viktigt att på olika sätt öka tillgängligheten för högskolestudier.
Eftersom ungdomskullarna nu börjar minska är det väsentligt att kunna satsa
mer på vidareutbildning och återkommande utbildning för vuxna.

Med undantag av speciella satsningar, t.ex. som delar av Bergslagspaketet,
sker i huvudsak en procentuell uppräkning av anslaget i förhållande till
respektive högskolas tidigare anslag. Genom denna uppräkningsmetod
växer egentligen skillnaden mellan de större och de mindre högskolornas
resurser.

Det finns istället enligt min mening skäl för att anslaget, och i vart fall
anslagsökningarna, borde främst ställas i relation till respektive läns befolkningstal
men även till de särskilda behov som kan finnas i vissa län.

Av budgetpropositionen framgår exempelvis att högskolan i Sundsvall/
Härnösand endast får 1,5 % av anslaget men har 3 % av landets befolkning.
Västernorrlands län har också betydligt under riksgenomsnittet vad gäller
högskoleutbildade personer och dessutom en svagare befolkningsutveckling
än något annat län, varför vuxenutbildningsbehovet är stort.

Det vore önskvärt att nämnda anslag i högre grad fördelas i förhållande till
respektive läns befolkning, vilket riksdagen enligt min mening bör ge
regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om principer för fördelning och uppräkning av
anslaget för lokala och individuella linjer samt fristående kurser.

Stockholm den 23 januari 1989

Martin Olsson (c)

1

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ub614-617