Antisemitism i närradion

Motion 1991/92:Kr248 av Håkan Holmberg m.fl. (fp, c, m, s, kds)

Hösten 1989 fälldes närradiostationen Radio Islam i
Stockholm och dess dåvarande ansvarige utgivare, Ahmed
Rami, i Stockholms tingsrätt för yttrandefrihetsbrottet hets
mot folkgrupp. Hösten 1990 fälldes han även i hovrätten på
17 av de 18 punkterna. Aldrig tidigare i svensk rättshistoria
har någon fällts för hets mot folkgrupp på så många
punkter.

Radio Islams sändningar har också varit unika. De har i
allt väsentligt bestått av hetspropaganda mot judar, av en
grovhet som endast har sin motsvarighet i 30- och 40-talens
nazistiska propaganda. I sitt vittnesmål i tingsrätten kunde
professor Jörgen Weibull påvisa ett direkt beroende både i
sak och i centrala formuleringar mellan Radio Islams
propaganda och motsvarande påståenden i Adolf Hitlers
Mein Kampf och Julius Streichers ökända tidning Der
Stürmer.

Innehållet i denna propaganda har tidigare beskrivits i
motioner och debattinlägg i kammaren, samt i ett stort antal
tidningsartiklar. Tingsrättens fällning av Rami ledde till att
närradionämnden beslöt att dra in sändningstillståndet för
Radio Islam för en tid av ett år -- den längsta tid som lagen
i dag medger. Detta innebar att Radio Islam var tillbaka i
etern redan våren 1991, samtidigt som Rami började
avtjäna sitt fängelsestraff. Radio Islams propaganda har
sedan dess fortsatt i princip på samma sätt som tidigare.
Som ett smakprov kan nämnas att Rami i sändningen natten
till den 21 december 1991 sade sig hoppas på en ''ny Hitler'',
såväl i Europa som i andra delar av världen.

Det är knappast förvånande att många, såväl judar som
icke-judar, i Sverige finner det både hotfullt och kränkande
att lagen i dag inte medger tydligare markeringar än ett års
avstängning mot närradiostationer som ägnar sig åt rasistisk
hets. Det framstår som nära nog meningslöst att ens väcka
åtal för att försöka få ett slut på hets av detta slag, när lagen
gör det möjligt för den som åtalas och fälls att redan innan
straffet verkställts återuppta sin brottsliga verksamhet.

Detta förhållande uppmärksammades också i
utredningen Lokalt ledd närradio som 1990 framlades av
kanslichefen vid det socialdemokratiska riksdagskansliet,
Leif Andersson. Andersson föreslog bl.a. att den tid som
en närradiostation, vars ansvarige programutgivare fälls för
hets mot folkgrupp, skall kunna avstängas skulle utsträckas
till maximalt fem år. Förslaget togs också upp i en
riksdagsmotion 1991 med undertecknare från fyra partier.

Motionen avslogs av kulturutskottet, som dock helt
instämde med motionärernas åsikt och hänvisade till att
frågan bereddes i regeringskansliet. Så torde alltjämt vara
fallet, eftersom någon proposition i ärendet ännu inte synts
till.

Det är angeläget att riksdagen får möjlighet att ta
ställning till ett förslag i den riktning som skisseras i
motionen och i utredningen Lokalt ledd närradio.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpning av närradiolagen vad
gäller hets mot folkgrupp.

Stockholm den 23 januari 1992

Håkan Holmberg (fp)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Elving Andersson (c)

Jerzy Einhorn (kds)

Oskar Lindkvist (s)