Användning av stråförkortningsmedel inom

Motion 1988/89:Jo243 av Ingvar Eriksson och Rune Rydén (båda m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :Jo243

av Ingvar Eriksson och Rune Rydén (båda m)
Användning av stråförkortningsmedel inom
jordbruket

Förbud mot användning av stråförkortningsmedel i spannmålsodlingen råder
med undantag för råg. Vad gäller rågodlingen gäller att stråförkortningsmedel
får användas under en övergångsperiod på cirka fem år.

Förbudet infördes fr.o.m. den 1 maj 1967 just under den tid då
lantbrukarna normalt stod inför årets användning. Effekterna av förbudet
förstärktes genom en ovanligt regnrik och svår växtodlingssäsong 1987.
Resultatet för rågodlingen blev förödande. Mycket litet av den svenskodlade
rågen blev kvarnduglig då den förstörts före skörd genom kraftig liggrödsbildning
med åtföljande mycket låg kvalitet. Även övrig spannmål drabbades.

Vi ifrågasätter förbudet mot stråförkortningsmedel då det är synnerligen
dåligt underbyggt. Gjord utredning styrker ej att förbudet är motiverat vare
sig med tanke på hälsorisker eller effekter på spannmålsöverskottet.

Det finns alltså för närvarande inga bärande skäl att godta det sedan 1987
gällande förbudet. Fr.o.m. 1988 och 5 år framåt får medlet användas i råg.
Om man av andra skäl vill förbjuda stråförkortningsmedel är det enligt vår
mening inte trovärdigt gentemot konsumenterna att behandla spannmålsslagen
olika. Som en konsekvens av ett förbud måste följa att även import av
spannmål som behandlats med stråförkortningsmedel förbjuds. Erfarenheten
visar dock hur svårt detta är.

Hösten 1987 genomförde lantbrukare från Mellansverige två spontana
bojkottaktioner mot import av råg, som efter analys visade sig vara
behandlad med stråförkortningsmedel. Anledningen till aktionen var jordbrukarnas
upprördhet över att beslutet om förbud mot stråförkortningsmedel
innebar konkurrens mot importvara på ojämna villkor.

Vi anser det vara mycket angeläget att de ekonomiska konsekvenserna av
ett förbud mot stråförkortningsmedel utvärderas. Effekterna blir olika för
1987 och efterföljande år, beroende på olika förutsättningar för jordbrukarna
vid planeringen av växtodlingen. Då förbudet infördes med kort varsel i
april 1987 innebar det att jordbrukarna hade begränsade möjligheter till
anpassning av gödselgivor etc.

Ett förbud mot stråförkortningsmedel får olika ekonomiska konsekvenser
för olika spannmålsslag. För att rågodlingen skall kunna behållas i landet har
krävts kraftiga höjningar av rågpriset. Rågodlingen har nu temporärt räddats
genom prishöjning och för detta sädesslag, tillstånd att använda stråförkortningsmedel.

Även för odling av vårvete i Mellansverige har stråförkortningsmedel haft

stor betydelse. Utan tillgång till stråförkortningsmedel torde vårvetesorten
Kadett få bytas mot andra sorter med lägre skörd och lägre proteinhalt (även
mindre resistens mot mjöldagg) vilket innebär att användningen av svampbekämpningsmedel
vid fortsatt förbud kommer att öka.

För höstveteodlingen blir konsekvenserna också kännbara inte minst för
odlingssäkerhet och kvalitet.

Av hittills genomförda försök framgår att man genom anpassad N-giva
plus stråförkortningsmedel har kunnat förbättra de utslagsgivande kvalitetsparametrarna
i positiv riktning. Inverkan på kärnskördens storlek har
emellertid varit måttlig.

Stråstyrkan har ökat, vilket resulterar i mindre liggsäd (stråstyrkan
förbättras från 60% till 75%) och falltalet från 156 till 170. Skördekostnaderna
har sänkts och skörden har blivit säkrare med hänsyn till kvaliteten.

Såvitt känt är kan inte några nyare sorter som förenar högt falltal med god
stråstyrka förväntas bli tillgängliga för praktisk odling inom nära överskådlig
framtid. Problemet att i svensk rågodling uppnå erforderlig brödsädeskvalitet
kan för närvarande inte lösas genom annat sortval.

Behandling med stråstärkande medel via oförändrad N-giva har endast
påverkat kärnskördens storlek marginellt. Vid behandling med stråstärkande
medel -I- förhöjd N-giva (3040 kg) kan skördehöjningen i genomsnitt
beräknas till ca 6%. Positiv inverkan på odlingssäkerheten och betalningsgrundande
kvalitetsparametrar har erhållits i båda fallen.

Behandling med stråstärkande medel utförs primärt i syfte att öka
odlingssäkerheten och följs inte automatiskt av förhöjd N-giva. Liggsäd
upptar och bortför mindre kväve än en stående gröda. Vidare försenas
skörden vilket minskar möjligheterna att höstså. Detta har sannolikt
betydelse för kväveläckagen som anses minska då fälten besås på hösten.
Med hänsyn härtill bör förbudet omprövas.

Om man likväl ponerar att man genom förhöjd N-giva skulle uppnå en
skördehöjning om 400 kg/ha på hela den tidigare, med stråstärkande medel
behandlade arealen, dvs. på 210 000 ha, så skulle detta motsvara 84 000 ton
spannmål dvs ca 1,5% av den totala svenska spannmålsskörden. Av det
samlade överskottet på 1,3 miljoner ton utgör 84 000 ton ca 6,5%.

Den totala skörden från de 210 000 ha som behandlas uppgår (beräknat
efter en genomsnittsskörd av 5 000 kg per ha) emellertid till hela 1 050 000
ton, företrädesvis brödsäd. En försämring av kvaliteten på svenskt brödspannmål
kan resultera i ökad import. Som följd får vi problem med en ökad
export av den svenskodlade spannmålen och då till ännu lägre priser än idag.
Vete med under 11 % proteinhalt kan idag endast med svårighet exporteras.
48 % av aktuella försök ger proteinhalten under 11 % vid givna 80 kg/ha. En
överdriven sänkning av gödslingen kan vålla stora problem för spannmålshandeln
och förvärra spannmålsöverskottet.

De stråstärkande medlens inverkan på avkastningen sammanhänger med
sortmaterialet. Rekommendationer och användning har fortlöpande anpassats
till sortmaterialets utveckling. I råg synes f.n. inga sorter föreligga som
har tillräcklig stråstyrka med hänsyn till odlingssäkerheten.

Vi anser det dock angeläget att forskning på området intensifieras i syfte

Mot. 1988/89

Jo243

4

att få fram nya sorter och ny odlingsteknik som på sikt kan minimera eller
onödiggöra behovet av stråförkortningsmedel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om användning av stråförkortningsmedel.

Stockholm den 23 januari 1989

Mot. 1988/89

Jo243

Ingvar Eriksson (m)

Rune Rydén (m)