Användningen av dubbdäck, m.m.

Motion 1988/89:T403 av Karin Israelsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:T403

av Karin Israelsson (c)
Användningen av dubbdäck, m.m.

Från och med vintersäsongen 1988 infördes i vårt land ändrade regler för
dubbdäcksanvändning. Den period som dubbdäck numera får användas är
betydligt förkortad jämfört med tidigare. Dessa regler gäller likvärdigt över
landet.

Anledningen till dubbförbudet sägs vara det ökade slitaget av vägbanorna
som noterats de senaste åren.

I de länder där man genomfört förbud för dubbdäck har det visat sig att
vägslitaget ej påverkats. Således har Västtyskland under en tioårsperiod helt
förbjudit dubbdäck. Under vårarna uppkommer dock stora skador på
vägarna även där. Det visar sig att det inte är dubbarna som står för skadorna,
utan det är det ökade antalet bilar och inte minst de allt mera tunga laster som
dessa transporterar som orsakar slitaget.

Blixthalkan skapar stora problem och där är de dubbade däcken överlägsna
när det gäller väghållningen. Blixthalka uppträder oftast i Syd- och
Mellansverige. För de norra delarna av landet är det också den första snön
och den första halkan, liksom det oberäkneliga vårvädret, som utgör de
största olycksfallsriskerna. Det är därför mycket olyckligt att detta beslut har
fattats som innebär att dubbar förbjuds när de verkligen behövs.

För den tunga trafiken kommer det på sikt att bli förbud med dubbade
däck. Detta innebär för alla de timmertransporter och busstransporter som
sker idag i Norrlands inland stora problem. Man har prövat att köra utan
dubbar vissa bussträckor, med den påföljden att man inte kunnat hålla
tidtabellen och med många tillbud till olycksfall.

När det gäller den trafiksäkerhetsaspekten anser jag det märkligt att vi
förbjuder dubbdäck under allt längre period samt godkänner ett mönsterdjup
i däcken på en millimeter. Vore det en strävan att ge en god
trafiksäkerhet borde mönsterdjupen vara tre millimeter, detta gäller oavsett
dubbdäcken används eller inte. Inte minst när det gäller vattenplaning har
mönsterdjupen stor betydelse för bilens förmåga att styras.

Enligt vissa beräkningar skulle förbudet av dubbdäck innebära att fem
procent av de svenska vägarna slapp dubbslitage. På 95 procent av vägarna är
det helt andra faktorer än dubben som orsakar de skador som många gånger
ser ut som dubbslitage.

Dessa skador beror istället på dåligt vägunderhåll, dålig vägbyggnad,
dåligt eller tunt ytmaterial och inte minst tung trafik. De skador som
åstadskoms genom dubbar sker på de mest trafikerade vägarna, främst runt

storstäderna, och svarar för fem procent av alla skador. Det kostar cirka 50 Mot. 1988/89
miljoner per år att reparera dessa skador. För övriga vägar åstadkommer T403
dubbarna försumbara skador. Trots ett dubbförbud behövs dock 90 procent
av de totala reparationskostnaderna för att reparera skador beroende av
andra orsaker.

Det är därför beklämmande att bristen på vägunderhåll och dåligt byggda
vägar skall repareras med att bilisterna inte får utnyttja de säkrare
vägegenskaper som dubbdäcken utgör. Genom att allt mera överföra
transporter från järnväg till landsväg kommer vägnätet ytterligare att
försvagas och försämras.

Detta förhållande gäller i de norra länsdelarna där timmer- och malmtransporter
överförs från inlandsbanan till landsväg. Samtidigt ökar det vägtryck
som lastbilarna får utsätta vägbanan med. Samtidigt sker det ytterst få
förbättringar av redan hårt slitna vägar. Detta tillsammans med de svåra
påfrestningar som väderleksförhållandena utsätter vägbanan för utgör ett
stort hot mot trafiksäkerheten i dessa trakter.

Det finns aliså betydligt starkare skäl att lägga över transporter från
landsväg till järnväg istället för att minska på den tid dubbdäck får användas.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att period under året då
dubbdäck får användas ändras i överensstämmelse med tidigare
regler,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om minsta mönsterdjup på däck.

Stockholm den 10 januari 1989

Karin Israelsson (c)

5