Användningen av vägsalt

Motion 1993/94:T310 av Ulla Orring (fp)

Ett stort antal av våra vägar saltas under vintern för
undvikande av halkolyckor. Det finns dock många skäl till
att minska användningen av vägsalt.

Det största skälet är omsorgen om vår miljö. En mängd
avfall från biltrafiken -- lösningsmedel, spolarvätska,
avfettningsmedel -- utgör tillsammans med salt ett allvarligt
miljöhot. Visserligen är saltet mindre farligt än kemiska
avfallsprodukter, men i den koncentrerade form det blir
fråga om vid halkbekämpning är det ändå en miljöfara.

Att trafiksäkerheten ökar med vägsaltning hävdas ofta
av Vägverket. Jag skulle i stället vilja hävda att saltet
minskar säkerheten; saltet löser upp snö, vägbeläggning
m.m., som smutsar ned bilrutor och strålkastare. Genom att
plogningen ofta är dålig blir det också kvar en kraftig sträng
mitt i körbanan, som är oerhört farlig vid omkörningar.
Saltet gör också att däcken hårdnar snabbare än normalt,
och därmed ger de sämre väggrepp och längre
bromssträckor.

Ekonomiska skäl talar också för en minskad användning
av vägsalt. Slitaget av vägar ökar och vägunderhållet blir
mycket dyrbart. Dessutom bidrar saltet till att öka
rostangrepp på fordonen, vilket innebär förkortad
användningstid och alltså en stor kapitalförstöring.

Jag anser att vägverket, kommuner och andra väghållare
bör åläggas att minska saltningen av vägarna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att minska
användningen av vägsalt.

Stockholm den 19 januari 1994

Ulla Orring (fp)