Apor för laboratorieändamål

Motion 1992/93:Jo511 av Pär Granstedt m.fl. (c)

I CITES-konventionen, den internationella konvention
som reglerar handel med utrotningshotade djur, finns
världens samtliga aparter upptagna under antingen
Appendix I (=utrotningshotad art) eller under Appendix II
(=arten kan hotas om handeln inte begränsas).

Fångst, hantering och transport av apor är sådan att
dessa utsätts för mycket stort lidande och dödligheten är
omfattande. 80 %
av de viltfångade aporna dör innan de kommer fram
till de svenska laboratorierna.

Till Sverige har det de senaste åren varje år importerats
300--600 apor som utnyttjas i djurförsök här. Totalt burhålls
det i Sverige nu cirka 900 apor på institutioner som utför
djurförsök. Det är framför allt krabbmakaker,
svinmakaker, dödsskalleapoor och silkesmarmosetter som
utnyttjas. De flesta aporna är viltfångade.

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är den
största importören av apor till Sverige. SBL importerar
främst makaker. Dessa importerades tidigare från
Indonesien och Filippinerna via USA och England. Nu
importerar SBL flera hundra apor per år direkt från
Indonesien.

Varje år exporterar Indonesien cirka 15 000 apor till
djurförsök. I det antalet räknas inte alla de apor som dör
under fångst och annan hantering, då 80 procent dör.
Indonesien har inte gjort någon populationsberäkning på
flera år. EG förbjöd i oktober 1991 import av alla CITES-
listade djur -- och därmed alla apor -- från Indonesien
eftersom de inte kan garantera att vissa arter som
fortfarande exporteras inte håller på att utrotas.

Enligt CITES-dokumenten som medföljer
apsändningarna är alla apor som levererats från Indonesien
till SBL, direkt eller via mellanland, viltfångade. SBL
påstår att aporna inte är viltfångade.

Dödskalleapor importeras från Sydamerika där de
viltfångats.

Förhållandena vid fångst, transport och annan hantering
är fruktansvärda. Djurrättsorganisationen BUAV (British
Union for the Abolition of Vivisection) har kartlagt och
dokumenterat hanteringen. Det är under fångsten och i
uppsamlingslägren som de flesta aporna dör. Den
indonesiske exportören Chuch Darsano, på företaget C v

Primates,
räknar med att 71 procent av aporna dör innan
de ens kommer fram till exortländernas flygplats. En annan
exportör från samma land, Jack Andarrusman, C

V

Primacos direktör, har rapporterat att endast 25 procent
av aporna duger för export. Övriga dör eller dödas under
hanteringen i Indonesien.

Ytterligare 20 procent av aporna dör efter export från
Indonesien, p g a
sjukdomar och skador. Totalt innebär det att så mycket
som 80 procent av aporna dör innan de kommer fram till
laboratorierna för att där utnyttjas i djurförsök.

Uppfödningen av apor till djurförsök i
ursprungsländerna är även den förenad med stort lidande
för djuren och hög dödlighet. Det är i regel samma företag
som exporterar viltfångade apor som också driver
uppfödningsanläggningar. Enligt rapporter består
avelsanläggningarna ibland av apor som är i för dålig
kondition för att kunna exporteras. Det rapporteras om
magra, sjuka och skadade apor i
uppfödningsanläggningarna. Dödligheten är mycket hög
och de döda aporna ersätts av nya viltfångade djur. För att
få kallas uppfött ska ett djur enligt CITES tillhöra andra
generationen som föds i fångenskap och komma från
självförsörjande kolonier ( d v s nya djur ska inte behöva tas
in i flockarna). Det har rapporterats att dräktiga honor och
honor med ungar som infångats tas till avelsanläggningar
och ungarna registreras som uppfödda i fångenskap. Även
apungar ur första generationen säljs som uppfödda i
fångenskap.

Uppgifter om förhållandena under flygtransporterna
från exportländerna är bristfälliga. De apor som exporteras
till SBL i Sverige transporteras av Lufthansa eller KLM.
Uppgifter om en sådan aptransport från Indonesien till
USA i augusti 1992 visar att även transporterna kan vara
fråga om omfattande djurlidande och massdöd. Vid den
transporten, som utfördes av Lufthansa, dog samtliga 110
apor.

Förhållandena vid fångst, uppfödningar, transporter och
annan hantering av apor är sådana att importen till Sverige
inte kan accepteras ur djurskyddssynpunkt.

På statens bakteriologiska laboratorium (SLB) i Solna
burhålls fler än 500 apor, som utnyttjas i djurförsök. SBL
utför själva försök på dessa apor, men också t ex Astra,
Kabi Pharmacia, Karolinska sjukhuset, Karolinska
institutet, Huddinge sjukhus och Göteborgs universitet. De
flesta av dessa apor är viltfångade i Indonesien. Aporna
utnyttjas i ett eller flera försök. Försök på samma apa kan
pågå i flera år.

Aporna tvingas leva sitt liv i torftiga små gallerburar,
utan någon som helst stimulans. De flesta aporna lever
ensamma i burarna, som är av tre storlekar: 80x85x185,
60x60x170 eller 60x60x160 cm. Burarna är uppställda längs
väggarna i långa smala rum. Detta innebär att de har nära
synkontakt, men är ändå isolerade från varandra, vilket stör
dem. De har inte någonting att syssla med i burarna.

Denna burhållning kan inte anses leva upp till
djurskyddslagens skrivning om att djur ska hållas i en sådan
miljö att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att
bete sig naturligt.

Om apor alls ska utnyttjas i djurförsök är det rimligt att
de åtminstone får ordentligt tilltagna utrymmen med
uterastgårdar, stimulerande sysselsättning och möjlighet till
social gemenskap med artfränder. I annat fall är det inte
acceptabelt att burhållningen tillåts fortsätta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om en sådan
reglering av verksamheten med apor för
laboratorieändamål att den kan förbjudas om det inte kan
garanteras att såväl uppfödning/fångst som transport och
omhändertagande i Sverige kan ske på ett ur
djurskyddssynpunkt acceptabelt sätt.

Stockholm den 2l januari 1993

Pär Granstedt (c)

Ing-Britt Irhammar (c)

Elving Andersson (c)