Arbete åt funktionshindrade

Motion 1993/94:A214 av Marianne Jönsson (c)

Bland alla behov som behöver åtgärdas för
funktionshindrade är bristen på arbete- och
sysselsättningsmöjligheter det största.
Handikapputredningen har i två betänkanden behandlat
denna viktiga fråga. Utredningen diskuterade utförligt vilka
vägar som kunde krävas för att stärka dessa möjligheter för
funktionshindrade. Man valde enigt att bygga vidare på det
svenska systemet med lönebidrag till arbetsgivare som
anställer funktionshindrade och för dem som ej kan få
arbete på detta sätt -- Samhall. Utredningen menade att det
krävdes en successiv utbyggnad av båda formerna. Även
Psykiatriutredningen anslöt sig till detta synsätt.

Sedan Handikapputredningen lade fram sina förslag har
den allmänna arbetslösheten fyrdubblats. Det har givetvis
gjort att det är ännu svårare för funktionshindrade att få
och/eller behålla ett arbete. Det märks i antalet
funktionshindrade arbetssökande på arbetsförmedlingarna,
som nu ligger i nivån 45 000 per månad mot tidigare 17 000--
20 000. Det märks i antalet personer i lönebidrag och OSA,
som sedan 1990 minskat med ca 3 000 trots införandet av
flexibla lönebidrag m. m. Det märks framför allt i ökningen
av antalet förtidspensionärer, som bara under perioden
1991--93 lett till att antalet nybeviljade förtidspensionärer
ökat med 35 %.

Regeringen uttrycker i budgetpropositionen en klar vilja
att fler arbetshandikappade skall beredas arbete. Det sätt
regeringen valt är emellertid värt att ifrågasätta. I stället för
att följa Handikapputredningens förslag vill man öppna ett
slags mellanting mellan lönebidrag och Samhall. Det
föreslås att nuvarande OSA-verksamhet utvidgas till dels
nya målgrupper, dels med ett högre bidragsbelopp (upp till
100 % av lönekostnaden). Utan vare sig ekonomisk eller
annan begränsning får AMS härmed ge kommuner och
landsting 100-procentigt lönebidrag för att starta
exempelvis restauranger, bedriva lokalvård eller renodlad
varuproduktion. Det föreslås vidare att AMS får använda
sina traditionella medel för att ge bidrag till såväl privata
som offentliga anordnare av arbete för handikappade med
särskilt anpassade uppgifter.

De här föreslagna åtgärderna riskerar att leda tillbaka
till den splittrade situation som rådde före 1980 och som då
motiverade tillskapandet av en ny samordnad företagsgrupp
i form av Samhall. Det blir ett sammelsurium av insatser för
arbete och sysselsättning med oklara ansvarsförhållanden
och villkor. En sådan utveckling är varken affärsmässigt
eller samhällsekonomiskt motiverad. Konkurrensen inom
olika områden riskerar också att snedvridas. Den enskilde
anställde hamnar i gränslandet mellan arbete och
sysselsättning. Därmed minskar motivationen och
meningsfullheten i arbetet. Utvecklande och meningsfulla
arbetsuppgifter förutsätter en produktion av efterfrågade
varor och tjänster och går knappast att administreras fram.
Dessutom är det tveksamt om AMS, vars huvuduppgift det
är att förmedla arbetstillfällen, är den rätta instansen att
bygga upp en kompetens, som affärsmässigt kan stå som
garant för dessa sysselsättningsåtgärder.

I stället för att experimentera med dessa nya former är
det bättre att bygga vidare på nuvarande stödformer, helst
kompletterat med de delar i Handikapputredningens
förslag, som regeringen ännu inte tagit ställning till.

I bilaga 11 avsnitt B5 och B6 redovisas AMS svårigheter
att bereda arbete med lönebidrag eller inom OSA. I juni
1993 gavs arbete till 48 243 personer. Regeringens krav var
att minst 51 000 personer skulle erhålla arbete på detta sätt.
Det konstateras också att övergången från lönebidrag till
arbete utan bidrag endast nådde 525 personer eller 1,2 %.
AMS har härigenom ett betydande överskott på sitt anslag
för lönebidrag och OSA från 1992/93 (drygt 1 miljard
kronor). De outnyttjade medlen bör i stället användas till
att dels ställa krav på fler arbetstillfällen hos Samhall, dels
på intensifierade insatser för att finna
lönebidragsmöjligheter. Samtidigt framgår att Samhall --
trots lågkonjunkturen -- klarat att bibehålla
sysselsättningsvolymen under de senaste åren mätt i antalet
arbetstimmar (31,9 milj. timmar). Därmed har riksdagens
krav uppfyllts. Till detta kan läggas att antalet övergångar
har ökat med 55 % och uppgår till 1 000 personer. Samhall
har sedan i somras en tillväxt om 10 % i order och
fakturering. Samhall torde därför ha möjligheter att öka
antalet arbetstillfällen med ca 1 000 personer utöver dagens
drygt 28 000. För detta krävs en ytterligare
merkostnadsersättning på 100--150 Mkr under B6. Genom
att samtidigt medel inom denna titel inte tas i anspråk
belastar detta inte statsbudgeten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbete åt funktionshindrade.

Stockholm den 20 januari 1994

Marianne Jönsson (c)