Arbetsförmedlingen i Södertälje

Motion 1991/92:A257 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, c, s, v, m)

Södertälje kommun har alltid haft hög arbetslöshet
jämfört med övriga kommuner i länet. I den rådande
lågkonjunkturen är läget mer prekärt än någonsin.

Nu är kommunens arbetslöshet mellan 50 och 100%
högre än i någon annan av länets kommuner. Då borde
naturligtvis speciella åtgärder sättas in som förstärkning av
arbetsförmedlingens resurser samt särskilda projekt startas.

Så är emellertid inte fallet. Istället inför
länsarbetsnämnden en ny fördelningsmodell för resurserna
till länets olika förmedlingar. Konsekvenserna av detta
anslag är att samtliga förmedlingar i länet får i princip
oförändrade personalanslag eller mindre ökningar. Men det
finns ett undantag och det är Södertälje som får en väsentlig
minskning av anslaget.

Som tidigare nämnts har Södertälje i såväl låg- som
högkonjunktur en arbetslöshet som under hela 80-talet
legat 100% över länsgenomsnittet. Skillnaden har minskat
till ca 50% i rådande lågkonjunktur vilket beror på att
Södertäljes stora industrier Scania och Astra har klarat
konjunkturnedgången hyggligt.

Skälet till detta är att Södertälje ligger långt från
Stockholm och p.g.a. detta inte kan utnyttja den stora och
diversifierade arbetsmarknad som Storstockholm kan
erbjuda. I Botkyrka kommun -- som bl a har en liknande
social struktur, en större andel invandrare än Södertäje,
betydligt färre arbetstillfällen lokalt -- skulle man förvänta
sig en arbetslöshet t.o.m. större än Södertäljes.
Förhållandet är dock det omvända.

Den främsta förklaringen till detta är att Botkyrka --
med såväl tunnelbana, direktbussar och pendeltåg -- når så
många fler arbetsplatser i regionen än vad Södertäljeborna
gör med relativt korta restider.

Det som ytterligare försvårar för Södertäljeborna att
konkurrera om arbeten i Stockholm är traditionen som
industristad. I Södertälje arbetar ca 40% inom tillverkning
medan motsvarande siffra för länet är ca 20%. Denna
tradition ger en stor andel lågutbildade som i kombination
med länets näst största andel invandrare gör att
konkurrenskraften inte är den bästa. Det finns också ett
tydligt mönster att pendlingsbenägenheten ökar med högre
utbildning och mer kvalificerade arbeten. Det är också
anställda inom tjänstesektorn som dominerar pendlingen
från Södertälje.

Södertälje brukar i olika sammanhang jämföra sig med
andra industristäder, bl a Eskilstuna, som i storleken är
marginellt större än Södertälje. Med en jämförbar
arbetsmarknadssituation har Eskilstunaförmedlingen 49
handläggare och Södertälje 33.

Arbetsmarknadsverkets medverkan i ett samordnat
flyktingmottagande

I regeringens proposition 1989/90:105 om samordnat
flyktingmottagande och nytt system för ersättning till
kommunerna m.m. betonas arbetsmarknadsverkets
medverkan. Den nya ersättningen lägger ett större ansvar
på kommunerna och förutsätter en nära samverkan mellan
bl a kommunen och arbetsförmedlingen. Södertälje har
sedan 1989 ett särskilt invandrarlag med personal från
kommunen, arbetsförmedlingen och AMI som finns på
arbetsförmedlingen för att medverka till att invandrare får
arbete. Tre av fyra har fått arbete eller utbildning.
Södertälje har sedan vidareutvecklat detta samarbete till en
modell för ett samlat mottagande enligt propositionens
intentioner. Hela tiden har samarbete med
arbetsförmedlingen varit mycket bra och har successivt
förbättrats. Arbetsförmedlingens brist på personal har dock
ständigt varit ett problem vilket bl a motiverade kommunen
att med hjälp av schablonersättning finansiera tre tjänster i
invandrarlaget på förmedlingen.

Södertälje är en av Sveriges invandrartätaste kommuner
med ca 28% invandrare. Enligt avtal med invandrarverket
skall vi ta emot 150--200 flyktingar 1990--92.

Erfarenheten visar att anknytningsinvandringen uppgår
till ungefär samma antal personer. Det innebär att
Södertälje således har en stor invandring utöver
flyktingmottagningen. En stor del av kommunens
kostnader för socialbidrag på totalt drygt 70 miljoner
kronor går till invandrare.

Det var därför med viss förväntan som kommunen tog
del av propositionen om ett samlat mottagande där det bl a
står ''att arbetsmarknadsverket skall svara mot de krav som
flyktinginvandringen ställer och anpassa sitt arbetssätt...''
Vidare: ''En resursfördelning som står i överensstämmelse
med behovet inom länen är grundläggande. Ett nära samråd
med invandrarverket härvidlag är en förutsättning för att
åstadkomma en slagkraftig medverkan i
flyktingmottagandet från arbetsmarknadsverkets sida.''
Med det ökade ekonomiska ansvar som den nya
schablonersättningen medför för kommunerna utgick
Södertälje kommun från att arbetsmarknadsverket skulle
ge arbetsförmedlingen de möjligheter till samverkan som
propositionen anger.

I detta läge föreslår länsarbetsnämnden i Stockholms län
att omfördela resurser inom länet som innebär att en enda
förmedling -- den i Södertälje -- får minskade resurser med
10% nästa budgetår. På tre års sikt är bedömningen att
resurserna minskar med 1/3. Denna omfördelning sker då
från den förmedling som har:länets högsta
arbetslöshetnäst efter Botkyrka länets invandrartätaste
kommunen årlig nettoinflyttning av invandrare på 500--
1000 personer25--30 % utländska medborgare som
sökande

Med den föreslagna personalreduceringen i Södertälje
kan inte kommunen se att arbetsmarknadsverket
medverkar till att ''ökade insatser skall göras för att
snabbare få flyktingar och andra invandrare i arbete'' enligt
propositionen.

Länsarbetsnämnden försvarar sin omfördelning med att
Södertälje skall kompenseras med åtgärdsmedel, dvs
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För att dessa skall ge
verklig effekt krävs emellertid att den förmedlas av
kompetent och kvalificerad förmedlingspersonal
(platsförmedlare och vägledare). Detta är särskilt
nödvändigt när det gäller invandrargruppen där
''skräddarsydda'' insatser är nödvändiga.

Med hänvisning till de redovisade förhållandena kan
man verkligen fråga i vilken utsträckning
länsarbetsnämnden i Stockholm har efterlevt de riktlinjer
som propositionen anvisar när det gäller
arbetsmarknadsverket. Det gäller såväl anpassning i
arbetsätt som fördelning av resurser inom länet.

Det är inte rimligt att den enda förmedling som får
minskade personalresurser är den som har länets högsta
arbetslöshet. Syftet med olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder måste ändå vara att skapa möjligheter att få ett
arbete på öppna marknaden även för dem som inte har de
bästa förutsättningarna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av stärkta resurser till
arbetsförmedlingen i Södertälje,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att
intentionerna i proposition 1989/90:105 om
arbetsmarknadsverkets ansvar i det kommunala
flyktingmottagandet fullföljs.

Stockholm den 24 januari 1992

Ylva Annerstedt (fp)

Lars Biörck (m)

Pär Granstedt (c)

Sören Lekberg (s)

Annika Åhnberg (v)