Arbetshandikappade

Motion 1989/90:A275 av Isa Halvarsson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A275

av Isa Halvarsson (fp)
Arbetshandikappade

Arbetslösheten bland handikappade är oproportionellt hög. I budgetpropositionen
redovisar också regeringen att antalet arbetssökande handikappade
har ökat. Någon redovisning i siffror lämnas dock inte. Jag vill redovisa något
som en arbetsvägledare i Värmland nyss förmedlade till mig:

Anledningen till att jag skriver till Dig är erfarenheter som jag har av Samhall
i Värmland. En av mina viktigaste arbetsuppgifter är att finna arbetsuppgifter
till sjuka och svårt handikappade människor. Ett tungt arbete i en
liten kommun, men vi har ett Samhall/Erress här som borde anställa personer
med olika handikapp. Ju mer jag arbetar med den här sortens problematik
desto mer missmodig blir jag, för det visar sig från gång till annan att
man varken skall vara speciellt sjuk eller svårt handikappad för att beredas
sysselsättning där. Nej, det är lönsamheten som nästan helt styr verksamheten
och helst skall det vara personer med yrkesutbildning/-erfarenhet inom
det område de skall verka i. Det blir t.ex. alltmer sällsynt med lättare plockjobb
för förståndshandikappade bl.a. Alltså inte ens inom den skyddade
verksamheten ser man möjligheter för de människor som redan har svårt att
hävda sig och få en meningsfull sysselsättning med sina speciella förutsättningar
och på sina villkor.

Jag har tagit del av Samhall/Erress informationsmaterial som till stor del
handlar om att hos Erress är ett handikapp inget handikapp och andra
vackra ord om vad Samhall kan göra för Dig med handikapp, - allt naturligtvis
utformat i glättiga broschyrer i flerfärgstryck.Efter den här insikten kräver
jag både som medmänniska och skattebetalare - men inte minst som arbetsvägledare
- att tjusiga mål och vackra ord görs synliga i den dagliga verksamheten."

Man måste hålla med denne arbetsvägledare att det inte bara är mänskligt
utan även samhällsekonomiskt motiverat att bereda människor arbete. Förtidspensionering
är alternativet. Då finns inte heller den begränsning på resurser
som råder när man i stället skulle vilja bereda den handikappade arbete.
Vid bedömning av hur stora resurser som kan avsättas för att bereda
handikappade arbete är det absolut nödvändigt att också beakta det minskade
behovet av förtidspensionering som de ökade sysselsättningsmöjligheterna
skulle bidra till. En omfördelning av resurser från socialförsäkringssektorn
till arbetsmarknadsåtgärder vore här önskvärd för människor med
grava handikapp. Det finns anledning att se över möjligheterna för psykiskt
utvecklingsstörda och andra gravt handikappade att få arbete inom Samhall

gruppen. Ett konkret exempel är att konstruera ett flexibelt lönebidrag som Mot. 1989/90

kan användas ute på den öppna marknaden. Det är viktigt att bidragssyste- A275

met konstrueras så att man kan underlätta placeringar inom de sektorer på

arbetsmarknaden där förutsättningarna är större för de anställda att på sikt

också kunna få en reguljär anställning utan bidrag. Det är också angeläget

att släppa kravet på att antalet arbetshandikappade måste uppgå till minst

fem personer på varje arbetsplats för att inbyggd verkstad skall kunna

komma till stånd. Denna regel hindrar många småföretagare från att ta emot

arbetshandikappade och det är mycket synd, därför att just de små företagen

är synnerligen väl lämpade för sådana uppgifter. Det finns all anledning att

överväga om inte lönebidraget vid grava handikapp bör kunna utgå på en

permanent hög nivå.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svårt handikappades möjligheter att beredas sysselsättning
inom Samhall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående de inbyggda verkstäderna,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande omfördelning av resurser från socialförsäkringssystemet
till arbetsmarknadsåtgärder,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande flexibla lönebidrag.

Stockholm den 23 januari 1990

Isa Halvarsson (fp)

1 1989/90:Sf352

9