Arbetshandikappade

Motion 2001/02:A278 av Mikael Odenberg m.fl. (m)

1 Sammanfattning

Arbetslösheten för personer med arbetshandikapp har minskat med 14 400 mellan december 1999 och december 2000. Samtidigt har emellertid antalet individer med arbetshandikapp som fått förtidspension och sjukbidrag ökat med 11 500.

Under perioden oktober till december år 2000 avregistrerades drygt 19 000 arbetshandikappade från arbetsförmedlingen, men det var bara en sjättedel av dessa som gick till ett arbete. Läget är med andra ord minst lika illa som tidigare för personer som har ett arbetshandikapp:

Vi anser att det behövs ett reformprogram som skall ge ökad respekt, stöd och rimliga valmöjligheter till arbetshandikappade och det skall utgå från följande grundläggande riktlinjer.

• Alla arbetshandikappade har rätt att bli behandlade med respekt. De skall ha rimliga möjligheter till valfrihet. Det skall klart framgå om en verksamhet bedrivs i vinstsyfte eller om syftet är av annan art.

• Gravt arbetshandikappade skall inte behöva riskera att någon annan får deras rättmätiga plats, därför att verksamheten delvis drivs i syfte att sälja produkterna på den privata marknaden.

• Stöden måste göra en tydlig åtskillnad på om verksamheten drivs på kommersiella grunder eller inte. Verksamheter som Samhall bedriver bör inte konkurrera med privat näringsverksamhet. Samhall skall se till att de allra mest utsatta individerna är de som först kommer i fråga när det gäller nya arbetstillfällen.

• Regelverk och föreskrifter måste tydliggöras med avseende på vem som kan anses vara arbetshandikappad och därmed i behov av stöd. Den som inte har något arbetshandikapp skall heller inte komma ifråga för anställning inom verksamheter som exempelvis Samhall.

• Stöden till de arbetshandikappade bör kontinuerligt utvärderas och redovisas offentligt. De övergripande målsättningarna måste förtydligas i syfte att motverka målkonflikter.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 30

2 Innehållsförteckning 31

3 Förslag till riksdagsbeslut 32

4 Fakta kräver omfattande förändringar 33

4.1 Riksrevisionsverket kritiskt till nuvarande system 33

4.2 Felaktig utformning av lönebidragen 33

4.3 Samhall sätter inte de arbetshandikappade i centrum 34

4.4 Situationen för funktionshindrade på arbetsmarknaden 35

4.5 Ökat antal förtidspensioneringar och sjukskrivningar 36

4.6 Ökat antal personer i program för arbetshandikappade 36

5 Regeringen bär ansvaret 37

6 Riksrevisionsverket föreslår förbättringar 37

7 Ge makten till den enskilde individen 38

7.1 Våra grundläggande utgångspunkter 38

7.2 En reformagenda – respekt och valmöjligheter 38

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att arbetshandikappade behandlas med respekt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter till valfrihet också för arbetshandikappade.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydligare regelverk och föreskrifter avseende stöden till arbetshandikappade.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka de arbetshandikappades möjligheter till rehabilitering och arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av att incitamenten ändras för rehabilitering och nyanställningar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stöden till arbetshandikappade kontinuerligt skall utvärderas och offentligt redovisas.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de grundläggande riktlinjerna för stöden till arbetshandikappade.

4 Fakta kräver omfattande förändringar

4.1 Riksrevisionsverket kritiskt till nuvarande system

Riksrevisionsverket (RRV) genomförde under slutet av 1990-talet ett antal utvärderingar inom det arbetsmarknadspolitiska området. Under åren 1997–1999 granskade RRV i två rapporter dels de flexibla lönebidragen, dels verksamheten inom Samhall.

I en avslutande rapport gjorde RRV en jämförande analys av resultaten från de tidigare rapporterna och lyfte fram ett antal modeller som man bedömde ha bättre förutsättningar att fungera än dagens system.

RRV fann en rad brister:

För det första är en betydande del av dem som kommer i fråga för stöd personer som egentligen inte tillhör målgruppen. Nuvarande regelverk och föreskrifter ger handläggarna begränsad och därmed otydlig vägledning både när det gäller att avgöra vem som skall anses som arbetshandikappad och vilka som kan komma ifråga för lönebidrag respektive för arbete inom Samhall.

För det andra uppvisar varken de flexibla lönebidragen eller åtgärder inom Samhall särskilt konkreta resultat när det gäller rehabilitering.

För det tredje förekommer det svårlösta målkonflikter. Såväl när det gäller Samhall som flexibla lönebidrag har en rad olika mål satts upp. Men målkonflikterna gör det mycket svårt att uppfylla alla målen. Det har medfört att de ekonomiska målen prioriteras före övriga mål.

För det fjärde är incitamenten fel. Nuvarande utformning av stöden till arbetshandikappade innehåller drivkrafter för en eller flera aktörer att agera på ett sätt som motverkar statsmakternas syften.

4.2 Felaktig utformning av lönebidragen

De flexibla lönebidragen får enbart utgå till arbetshandikappade. Med arbetshandikapp avses enligt förordningen om lönebidrag (1991:333) arbetssökande som p.g.a. fysiska, psykiska, förståndsmässiga eller socialmedicinska handikapp har nedsatt arbetsförmåga och som därför kan förväntas få svårigheter att få eller behålla en anställning på den reguljära arbetsmarknaden.

Under år 2000 hade i genomsnitt 48 540 individer anställning med lönebidrag. Statens utgifter för lönebidrag omfattade samma år knappt 6 miljarder kronor. Lönebidraget utgår som en lönesubvention till arbetsgivare som nyanställer personer med arbetshandikapp.

RRV visar i sin rapport att i mer än hälften av de ärenden som gällt lönebidrag var det inte styrkt att det fanns ett funktionshinder som hade betydelse för det aktuella arbetet. I över en tredjedel av de granskade ärendena bedömer RRV att det egentligen handlade om att dessa personer hade svårigheter att få arbete p.g.a. andra skäl, såsom exempelvis hög ålder eller för låg utbildningsnivå.

Det föreligger en felaktig incitamentsstruktur beträffande lönebidragen. Det gäller både vid förhandlingar om vilken bidragsnivå som vid nybeslut skall anses motsvara arbetshindret och vid omförhandlingar som förväntas leda till nedtrappade bidrag eller till att bidraget upphör.

Ingen av de tre närmast berörda parterna (arbetsförmedlingen, arbetsgivaren och arbetssökanden) har tillräckliga skäl att motverka överkompensation eller föra de gemensamma förhandlingarna i syfte att få till stånd en snabb nedtrappning av lönebidraget.

Mot denna bakgrund anser Riksrevisionsverket att lönebidragen utgör ett svagt stöd till rehabilitering. Övergångarna till osubventionerade anställningar är få och inga betydande minskningar av andelen bidrag förekommer.

Övergången till flexibla lönebidrag har i teorin inneburit ökade valmöjligheter för de arbetshandikappade men i den praktiska verkligheten har valmöjligheterna snarare minskat. Detta beror främst på att arbetsgivarna inom den offentliga sektorn har blivit mindre benägna att anställa med lönebidrag.

Den allvarligaste målkonflikten rör ambitionen att stödet skall utgå till de mest utsatta. Samtidigt anses det som viktigt att de genomsnittliga bidragen minskar i omfattning. Detta är två ambitioner som svårligen låter sig förenas. De allra mest utsatta och gravt handikappade kostar vanligen betydligt mer än genomsnittet.

4.3 Samhall sätter inte de arbetshandikappade i centrum

Arbete inom Samhall är en åtgärd för dem med arbetshandikapp som har det allra svårast på arbetsmarknaden. Det övergripande målet för verksamheten är att kunna erbjuda de arbetshandikappade ett meningsfullt och utvecklande arbete där behoven finns. Arbetstillfällena skall vara förbehållna dem med störst behov, samtidigt som verksamheten skall bedrivas så effektivt som möjligt.

Samhall klarar av att erbjuda arbete i den omfattning som statsmakterna har ålagt bolaget och verksamheten är väl spridd över landet. Arbetsuppgifterna anses meningsfulla i den meningen att det som produceras efterfrågas på marknaden.

Däremot riktas det allvarlig kritik mot relationen mellan den för åtgärden tänkta målgruppen och dem som i praktiken anställs av Samhall. Ungefär tolv procent av dem som anställs saknar helt ett arbetshandikapp och tre procent saknar ett funktionshinder.

Riksrevisionsverket har konstaterat att det föreligger en felaktig incitamentsstruktur även för Samhall. Samhall är avsett att utgöra en sista utpost för de allra mest utsatta på arbetsmarknaden, de med svåra arbetshandikapp. Detta stämmer inte med verkligheten. På grund av oklara och motsägelsefulla mål har många anställda inom Samhall en arbetskapacitet som är betydligt större än vad som är avsikten med verksamheten.

Ungefär fem av tio individer som kategoriserats som prioriterad grupp hade inte ett arbetshandikapp som överensstämde med denna kategorisering. I klartext så tillhörde de inte den grupp som skall prioriteras.

Samhall fungerade i praktiken inte som den sista utvägen utan som en åtgärd bland flera andra. Den genomsnittliga arbetsförmågan hos de arbetshandikappade vid Samhall var avsevärt högre än de 40 procent som angivits. RRV bedömer att arbetsförmågan snarare uppgick till i genomsnitt mellan 65 och 75 procent.

Den samlade bilden antyder att de ökade ekonomiska kraven på Samhall medfört att det är produktionen, snarare än de arbetshandikappade individerna som sätts i centrum för verksamheten. Detta framgick tydligt i budgetpropositionen för 2001. Där föreslog regeringen ändringar i Samhalls bolagsordning som betonade bolagets rent kommersiella produktion av varor och tjänster.

RRV menar att denna prioritering har inneburit att Samhall till viss del försöker att rekrytera individer med särskilda kvalifikationer, snarare än dem med betydande arbetshandikapp. Vi anser att denna utveckling har förstärkts genom regeringens förslag i förra årets budgetproposition.

Vi anser att det är djupt olyckligt när de arbetshandikappade som har störst behov av hjälp och stöd riskerar att hamna utanför systemet. Staten skall i första hand hjälpa dem som är i störst behov av stöd i form av exempelvis lönebidrag eller verksamhet inom Samhall.

4.4 Situationen för funktionshindrade på arbetsmarknaden

Av alla individer mellan 16 och 64 år uppger drygt var sjätte individ att de har någon form av funktionshinder. Bland de personer som är sysselsatta uppger var sjunde att de har någon form av funktionshinder. Rörelsehinder och astma/allergi är de två dominerande funktionshindren.

Detta visar SCB:s undersökning om Funktionshindrades situation på arbetsmarknaden. Mer än var tredje funktionshindrad på arbetsmarknaden är rörelsehindrad. Och ungefär var femte har astma/allergi eller annan överkänslighet.

Ungefär två av tre av dem som har funktionshinder återfinns i arbetskraften jämfört med mer än tre fjärdedelar av dem som ej har något funktionshinder. Av de funktionshindrade som har nedsatt arbetsförmåga återfinns knappt 62 procent i arbetskraften.

Arbetslösheten för personer med arbetshandikapp har minskat med 14 400 mellan december 1999 och december 2000. Samtidigt har emellertid antalet individer med arbetshandikapp som fått förtidspension och sjukbidrag ökat med 11 500.

Under perioden oktober till december år 2000 avregistrerades drygt 19 000 arbetshandikappade från arbetsförmedlingen, men det var bara en sjättedel av dessa som gick till ett arbete. Läget är med andra ord minst lika illa som tidigare för personer som har ett arbetshandikapp.

4.5 Ökat antal förtidspensioneringar och sjukskrivningar

Prognoser visar att antalet förtidspensionerade beräknas att öka med nio procent under perioden 2001–2004 och med 15 procent under perioden 1996–2004. Antalet personer som gått i förtidspension har ökat med ungefär 25 procent under de senaste tio åren.

Landsorganisationen (LO) visar i sin rapport Alla behövs att ju fler inom ett begränsat geografiskt område som är arbetslösa, desto fler är också förtidspensionerade. LO:s slutsats är att förtidspensionering till betydande del kan betecknas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, särskilt bland människor i hög ålder.

Den allvarligaste signalen är att alltfler unga människor går i pension. Var sjunde person som är långtidssjukskriven och under 35 år slås ut från arbetsmarknaden och blir förtidspensionär.

Det finns för närvarande 100 000 människor som har varit sjukskrivna i mer än ett år. Under perioden januari–juli 2001 har 20,8 miljarder kronor utbetalats i form av sjukpenning. Och mellan maj 2000 och maj 2001 har antalet sjukskrivna personer ökat med 28 procent. Regeringen uppger i budgetpropositionen att kostnaderna för sjukskrivningar 2002 kommer att uppgå till 50 miljarder kronor.

Historien om Carina, 36 år, är upprörande. När hon förra året var 35 år uppmanades hon att gå i förtidspension. Carina ville inte gå i pension. Hon har inget känt funktionshinder. Hon behövde stöd och hjälp att ta sig igenom en jobbig period i sitt liv. Kombinationen av att arbeta som sjuksköterska inom cancervården och ta hand om tre barn blev för mycket. Carina fick diagnosen utbränd. Myndigheternas behandling av Carina är oacceptabel.

Det finns all anledning att noggrant följa och analysera utvecklingen vad gäller sjukskrivning och förtidspension.

4.6 Ökat antal personer i program för arbetshandikappade

Vid en jämförelse över tid kan konstateras att antalet individer i program för arbetshandikappade legat tämligen konstant under 1990-talet. Trots RRV:s kritik när det gäller vilka som får ta del av dessa program har antalet snarare ökat än minskat under senare delen av 1990-talet.

Mitt under den förra lågkonjunkturen befann sig 1993 ungefär 76 600 personer i program för arbetshandikappade. Det talet hade 2000 stigit till 80 700 människor. Och av regeringens egen budgetproposition framgår det att antalet fortsätter att öka under 2001.

Det genomsnittliga antalet anställningar med lönebidrag och offentligt skyddat arbete ligger i augusti i år på 57 300 individer. Detta samtidigt som antalet anställda inom Samhall ligger ganska konstant omkring 26 000 personer. Detta gör att sammanlagt 83 800 människor befinner sig i program för arbetshandikappade.

Antingen har antalet faktiska individer med grava arbetshandikapp ökat snabbt eller också befinner sig fortsatt en mängd personer i program för arbetshandikappade utan att egentligen uppfylla de kriterier som skall uppfyllas enligt RRV och lagstiftningen.

5 Regeringen bär ansvaret

Det är uppenbart att regeringen inte tagit till sig av den kritik som RRV riktar mot de nuvarande systemen som rör arbetshandikappade individer och deras möjligheter till stöd och hjälp på arbetsmarknaden. För detta skall regeringen ha kritik. Den borde ha tagit RRV:s kritik på allvar.

Regeringen har ett stort ansvar för den aktuella situationen när det gäller den utformning nuvarande system har som berör personer med arbetshandikapp på arbetsmarknaden. Regeringens krav när det gäller rekrytering av personal till Samhallkoncernen är för lågt ställda.

Den har som krav att minst 40 procent av dem som rekryteras till Samhallkoncernen skall tillhöra de prioriterade grupperna, d.v.s. utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade. Det målet borde ställas högre och vara konsekvent över tid.

6 Riksrevisionsverket föreslår förbättringar

Riksrevisionsverket har skisserat ett antal modeller som skulle kunna innebära att stödet till de arbetshandikappade förbättras och bättre kan tillgodose de krav som statsmakterna ställer på verksamheten.

Den första modellen handlar om att förverkliga de nuvarande intentionerna. Den kan kortfattat beskrivas som att nuvarande stödformer (lönebidrag, Samhall och offentligt skyddade arbeten) bibehålls men att innehållet förändras. De olika stödformernas särart och inriktning på målgrupper med olika grad av arbetshandikapp betonas.

Den andra modellen är en variant av den första. Modellen innebär att stöd i form av lönebidrag, offentligt skyddat arbete och Samhall ersätts av tjänster som i olika grad är inriktade på utveckling respektive sysselsättning. Arbetsmarknadsverket (AMV) skall upphandla dessa tjänster hos olika utvecklingsföretag som visat sig framgångsrika vad gäller att utveckla människor med arbetshandikapp.

Den tredje modellen handlar om att anpassa kartan efter verkligheten. AMV:s verksamhet för arbetshandikappade inriktas på att stödja de arbetshandikappade som bedöms ha förmågan att utvecklas så att de kan få ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.

Den fjärde modellen ger utrymme för individuella lösningar. Denna modell gör ingen skillnad mellan arbetshandikappade och andra svaga grupper på arbetsmarknaden. Alla åtgärder blir möjliga och acceptabla att ta till för alla som anses ha en svag ställning på den ordinarie arbetsmarknaden.

De stora praktiska svårigheter som i dag finns i att bedöma vem som skall anses höra till vilken grupp reduceras. Risken för godtycke och varierande bedömningar minskar då avsevärt.

7 Ge makten till den enskilde individen

7.1 Våra grundläggande utgångspunkter

Det nuvarande stödet till arbetshandikappade fungerar otillfredsställande. Det stöd som ges till de arbetshandikappade innehåller så omfattande brister att möjligheterna till förbättringar inom ramen för befintligt system är begränsade.

Vi har i olika sammanhang betonat vikten av att individer med olika handikapp skall ges rimliga möjligheter till ett värdigt liv. Alla människor skall ha möjlighet att få uppleva arbetsgemenskap och tillhörighet.

Det är alldeles självklart att individer med olika funktionshinder är människor som har speciella behov och önskemål. Därför måste samhället skapa förutsättningar som mer ser till den enskilde individen med respekt och möjligheter till valfrihet och mindre anpassar regler efter kollektiva system.

Även arbetshandikappade måste få rimliga möjligheter till valfrihet. De skall ha rätt till ett liv i värdighet. De skall respekteras av staten. Det är av avgörande betydelse att deras integritet inte kränks i samband med hantering och beslut om stöd. Nuvarande system uppfyller dessvärre inte dessa grundläggande krav.

7.2 En reformagenda – respekt och valmöjligheter

De granskningar och utvärderingar RRV vidtagit tydliggör behovet av att genomföra betydande förändringar av stöden till de arbetshandikappade.

Vi gör inte anspråk på att kunna presentera ett färdigt förslag till ny utformning av stödformerna, därtill är nuvarande system alltför komplicerade och komplexa. Däremot anser vi att frågan måste ges prioritet. Nuvarande ordning är inte acceptabel.

Vi anser att ett reformprogram som skall ge respekt, stöd och rimliga valmöjligheter till arbetshandikappade skall utgå från följande grundläggande riktlinjer.

• Alla arbetshandikappade har rätt att bli behandlade med respekt. De skall ha rimliga möjligheter till valfrihet. Det skall klart framgå om verksamhet bedrivs i vinstsyfte eller om syftet är av annan art.

• Gravt arbetshandikappade skall inte behöva riskera att någon annan får deras rättmätiga plats, därför att verksamheten drivs delvis i syfte att sälja produkterna på den privata marknaden.

• Stöden måste göra en tydlig åtskillnad på om verksamheten drivs på kommersiella grunder eller inte. Verksamheter som Samhall bedriver bör inte konkurrera med privat näringsverksamhet. Samhall skall se till att de allra mest utsatta individerna är de som först kommer i fråga när det gäller nya arbetstillfällen.

• Regelverk och föreskrifter måste tydliggöras med avseende på vem som kan anses vara arbetshandikappad och därmed i behov av stöd. Den som inte har något arbetshandikapp skall heller inte komma ifråga för anställning inom verksamheter som exempelvis Samhall.

• Uppdraget att ge arbetshandikappade rehabilitering och ökade möjligheter till arbete inom den reguljära arbetsmarknaden måste stärkas och betonas. Resultaten bör redovisas årligen.

• Incitamenten måste ändras så att viss ekonomisk belöning kan utgå för varje genomförd åtgärd som avser rehabilitering och för individer som har blivit anställda inom den reguljära arbetsmarknaden.

• Stöden till de arbetshandikappade bör kontinuerligt utvärderas och redovisas offentligt. De övergripande målsättningarna måste förtydligas i syfte att motverka målkonflikter.

Stockholm den 4 oktober 2001
Mikael Odenberg (m)
Kent Olsson (m)	Patrik Norinder (m)
Henrik Westman (m)	Anna Kinberg (m)
Ewa Thalén Finné (m)	Anna Åkerhielm (m)
Rolf Gunnarsson (m)	Anna Lilliehöök (m)