Arbetshandikappades rätt till arbete

Motion 1988/89:A281 av Börje Hörnlund m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:A281

av Börje Hörnlund m.fl. (c)
Arbetshandikappades rätt till arbete

Inledning

Allmänt kännetecknas den svenska arbetsmarknaden av en ökande sysselsättning
och minskad arbetslöshet. Samtidigt är andelen förvärvsarbetande
bland handikappade betydligt lägre än bland övriga befolkningen. Det har
sin orsak bl a i problem och brister i arbetslivet, vars organisation och krav
inte motsvarar den enskilda människans möjligheter. Detta visar också den
fortsatta ökningen av antalet förtidspensionärer, de ökande sjuktalen och
den stora andelen sökande arbetshandikappade vid arbetsförmedlingarna.

Den registrerade arbetslösheten bland handikappade i Sverige är nu högre
än någonsin under efterkrigstiden.

I slutet av år 1987 var antalet arbetssökande handikappade drygt 35 000, en
ökning med över 5 000 sedan samma tid 1986. Antalet kvarstående
sökanden, dvs personer som inte kunnat få arbete, var i slutet av 1987 drygt
30 000, medan jämförbart antal samma tid 1986 var drygt 26 000.

Under andra kvartalet 1988 kvarstod i genomsnitt 29 000 arbetshandikappade
som arbetssökande vid arbetsförmedlingarna vid månadens slut, vilket
är en ökning med 2000 personer jämfört med samma tid 1987. Av dessa
kvarstående sökande bedömde arbetsförmedlingarna att ca 6 900 var
aktuella för omedelbar placering i arbete.

Dessutom tillkommer nya grupper sökanden. Dit hör bl a ett stort antal
människor som nu flyttar ut från de, enligt samhällets intentioner, avvecklade
institutionerna för psykiatri och omsorger, och som ställer berättigade
krav på arbete efter förmåga.

Samtidigt fortsätter antalet förtidspensionärer att öka. Ett stort antal av
dessa kan hänföras till arbetsmarknadsskäl, dvs den pensionerade skulle
kunna ha ett arbete om det kunde erbjudas ett som passade.

Utvecklingen på arbetsmarknaden med å ena sidan en konstant brist på
arbetskraft inom vissa områden och å andra sidan ökade krav på flexibilitet,
utbildning m m bidrar också till att fler handikappade riskerar att slås ut eller
utestängas från arbetsmarknaden.

En försämring har således inträffat för arbetshandikappade på den svenska
arbetsmarknaden, samtidigt som regeringen med hänvisning till det allmänna
sysselsättningsläget målar upp bilden av en utomordentligt god arbetsmarknadssituation
.

Samtidigt som denna för handikappade oacceptabla situation råder, har
regeringen föreslagit färre sysselsättningstillfällen för handikappade i form

av exempelvis lönebidragsanställningar och möjligheter till arbete i Samhall Mot. 1988/89
och i övrig skyddad verksamhet, jämfört med 1986/87 års budgetproposi- A281
tion.

Centerns syn

I en partimotion om handikappolitiken har vi från centerpartiets sida
presenterat förslag till insatser för att stärka de handikappades ställning i
samhället. I föreliggande kommittémotion tar vi upp de arbetshandikappades
villkor.

Centerns uppfattning är att alla har rätt till den sociala trygghet ett arbete
innebär. Detta gäller självklart såväl handikappade som icke handikappade.

Målsättningen är att alla människor så långt det är möjligt skall beredas
arbete inom det ordinarie arbetslivet.

Situationen på arbetsmakrnanden för de arbetshandikappade är således,
trots den rådande högkonjunkturen, sådan att det krävs fortsatta och
intensifierade insatser för de arbetshandikappade.

Sådana insatser bör först och främst ske i det ordinarie arbetslivet med
eller utan stöd i form av lönebidrag, arbetsbiträden, hjälpmedel till skilda
grupper med olika arbetshandikapp etc. När det inte är tillräckligt krävs
speciella resurser.

Samhällsekonomisk studie

Samhällets ekonomiska insatser för arbetshandikappade - stat, kommuner
och landsting- är minst 15 miljarder kr under innevarande budgetår i form av
pensioner, lönebidrag, utbildning och social verksamhet för arbetshandikappade.
Därtill kommer statsbidrag till Samhall med drygt 3,4 miljarder

(1987/88).

Om arbetshandikappade inte erhåller arbete kommer stora kostnader på
ett flertal olika konton i statsbudgeten. Kostnader som inte analyseras och
debatteras och som inte är utsatta för hårdhänta budgetmanglingar. Som
exempel kan nämnas att inom sjukförsäkringen är kostnaden nära nog
densamma som lönekostnaden och inom pensionssystemet är den 65 % av
lönekostnaden.

Samtidigt som samhällets kostnader ökar är det en mänsklig tragedi att
vilja arbeta men inte kunna erhålla anställning. Enligt vår mening är det en
självklarhet att arbetshandikappade kan göra väsentliga insatser för vårt
samhälles utveckling om man kan beredas plats på den reguljära arbetsmarknaden
eller i annat arbete.

Mot denna bakgrund bör riksdagen hos regeringen hemställa om en
samhällsekonomisk studie i syfte att analysera de samhällsekonomiska
konsekvenserna av om alla arbetshandikappade som vill ha arbete också
skall erhålla arbete på den öppna marknaden eller inom den skyddade
sektorn. Vår uppfattning är att de samhällsekonomiska effekterna i form av
minskat behov av pensionering och minskad belastning på sjukförsäkringssystemet
genom att alla får arbete är positiva.

5

Samhall Mot. 1988/89

Med företagsgruppen Samhall har statsmakterna skapat ett instrument för ^81
att bereda arbete åt arbetshandikappade där behoven finns. Samhalls
utveckling från tillkomsten 1979/80 till 1987 kännetecknas av ett ökande antal
sysselsatta arbetshandikappadetill en minskande kostnad per arbetstillfälle.

F n arbetar ca 28 500 arbetshandikappade i Samhalls 350 produktionsenheter
över hela landet. Det är 8 000 fler än vid företagsgruppens tillkomst för sju år
sedan. Samtidigt visar en rapport från riksrevisionsverket på att de sammanlagda
statsfinansiella besparingarna under verksamhetsåret 1985/86 uppgick
till drygt 600 milj kr, jämfört med startåret.

Företagsgruppen har för egen del presenterat underlag som visar att en
nyanställning inom Samhall innebär en samhällsekonomisk vinst på omkring
20 000 kr (1987).

Samhall har i sin anslagsframställning för 1988/89 redovisat kommersiella
möjligheter och kapacitet att skapa ytterligare 1 000 arbetstillfällen för
arbetshandikappade. Marginalkostnaden för dessa arbetstillfällen beräknas
till ca 80 procent av lönekostnaderna för de arbetshandikappade anställda,
vilket 1989/90 motsvarar ca 85 000 kr per arbetstillfälle.

Ett arbete inom Samhall är för många människor enda alternativet till en
förtidspension. Ur samhällsekonomisk synvinkel är ett arbete i Samhall mera
förmånligt än en förtidspensionering. Att det också är att föredra ur
allmänmänskligt perspektiv behöver inte ens sägas. Det är också angeläget
att den resurs som Samhällsgruppen utgör tas tillvara på ett sådant sätt att
företagsgruppens kompetens främst kommer de mest utsatta arbetshandikappade
till del.

Budgetpropositionen

Regeringen har i budgetpropositionen angivit att antalet arbetstillfällen inom
Samhall bör förbli oförändrat. Det skulle innebära att ett stort antal
arbetshandikappade som idag köar för arbete men inte tas emot på den
reguljära arbetsmarknaden också i fortsättningen ställs utanför rätten till
egen försörjning.

Centerns förslag

Mot bakgrund av den arbetsmarknadssituation som råder för handikappade
är det centerns uppfattning att det är nödvändigt att stärka insatserna för att
bereda handikappade arbete.

Det finns då inte skäl att avstå från de möjligheter Samhall pekar på för att
utnyttja företagsgruppens kapacitet fullt ut och därmed bereda fler handikappade
arbete. Mot denna bakgrund är det angeläget att Samhallgruppen
får öka antalet arbetstillfällen i enlighet med vad företaget bedömer sig ha
kommersiella möjligheter till och vad som sägs i dess anslagsframställning.

Det innebär en ökning av det totala antalet bidragsberättigade timmar med
1,2 miljoner till totalt 32,6 miljoner timmar och motsvarar en utökning av
antalet arbetstillfällen med 800.

Vid detta ökade timantal kan andelen statsbidrag räknat på lönesumman
för arbetshandikappade sänkas från 111,2 till 109,9 procent.

Anställning med introduktionsbidrag Mot- 1988/89

A281

Problemen att bereda arbetshandikappade arbete på den reguljära arbetsmarknaden
är många och skiftande. Samhället kan dock ge ekonomiska
förutsättningar och regler för olika former av stöd som stimulerar anställningar
av arbetshandikappade inom såväl näringslivet som inom den
offentliga sektorn. I dagsläget ställs dock många ambitiösa arbetsförmedlare
och personal med goda möjligheter att arbetsträna handikappade till slut
inför problemet att inte kunna skaffa fram lämpliga arbetsplatser. För en
person med ett arbetshandikapp kan arbetsvägledare gå ut på olika företag
och försöka diskutera en anställning för denna person. Den arbetshandikappade
kan ofta inledningsvis inte göra en fullgod arbetsinsats och arbetsgivaren
är då intresserad av ett visst ekonomiskt stöd för att kompensera
handikappet.

Nuvarande regler innebär att ett s k introduktionsbidrag kan lämnas med
90% utav lönekostnaden under 6 månader. Detta är att se som en ömsesidig
prövning för den sökande och arbetsgivaren. Antalet introduktionsbidragsplatser
är kvoterade till länen och svårigheter finns att få pengarna att räcka
till för att tillgodose behovet. Vi anser att de begränsningar som nu finns av
antalet introduktionsbidrag för anställning inom affärsverk, kommunala
arbetsgivare, organisationer och näringsliv måste upphöra.

Lönebidrag

Det finns för två former av lönebidrag. De vanliga lönebidragen för företag
är 50% för år 1 och 2; sedan trappas bidraget ner till 25% för år 3 och 4 och
prövas sedan fortsättningsvis. För personer med svårare handikapp finns s k
särskilt lönebidrag som är 90% år 1 och 50% år 2, 3 och 4 och sedan
diskuteras procentsatsen vid förlängning. De särskilda lönebidragen, dvs det
högre bidraget är också beräknat i antal och räcker inte till alla personer som
nu är aktuella. Erfarenhetsmässigt är det mycket lättare att bereda en
arbetshandikappad person arbete på ett litet än ett större företag. Men när
personen varit anställd under en viss period och lönebidraget trappas ner till
25% så har ofta det lilla företaget ingen möjlighet att behålla den
handikappade. Enligt centerns mening skulle dessa lönebidrag vara mer
flexibla och kunna beräknas utifrån den arbetsinsats som den handikappade
gör i ett mer flexibelt system.

Ungdomslag för arbetshandikappade upp till 25 års ålder

I budgetpropositionen aviseras en proposition om särskilda ungsdomsåtgärder.
AMS har föreslagit ett slopande av ungdomslagsplatserna, vilka föreslås
ersättas med inskolningsplatser. Detta förslag är i enlighet med vad vi från
centern tidigare föreslagit. Det kan dock ifrågasättas om ungdomslagsplatserna
tills vidare skall slopas för arbetshandikappade. Vi anser att ungdomslagen
tills vidare bör bibehållas och åldersgränsen bör höjas till 25 år för
handikappade ungdomar. Detta bör dock understrykas att ungdomslagsplatser
främst bör utnyttjas om övriga insatser att ge den handikappade arbete
inte lyckats. 7

Kontakten skola-arbetsliv Mot. 1988/89

Den nu pågående försöksverksamheten genom AMS som bidrivs i vissa län
med utökad kontakt mellan skolan och arbetslivet har visat sig effektiv och
bör nu permanentas i en regelmässig tidig kontakt och vid fler tillfällen under
skolgången. Exempel från Älvsborgs län visar att t ex förtidspension vid flera
fall inte behövt användas utan fortsatt utbildning med ökade möjligheter till
arbete har blivit ett möjligt alternativ.

Ekonomiska konsekvenser

Vi föreslår att AMS erhåller en ram utöver regeringens förslag för
lönebidragsanställningar inom näringslivet, organisationer och den kommunala
sektorn. Vårt förslag innebär att över ca 2000 arbetshandikappade fler
kan få arbete i jämförelse med regeringens förslag. Vi anser dock att
motsvarande vinster uppkommer på grund av färre sjukskrivna, mindre
arbetsskador och förtidspensionerade. Vi anser också att sjukvårdskostnaderna
kommer att minska. I avvaktan på den av oss föreslagna samhällsekonomiska
studien tillgodoräknar vi oss inte dessa vinster i vårt budgetalternativ.

Hemställan

Med hänvisning till ovan anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en samhällsekonomisk studie
kring effekterna av en arbetsgaranti för arbetshandikappade i enlighet
med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen beslutar att verksamheten inom Samhall skall
utökas med 800 arbetstillfällen under verksamhetsåret 1989/90 och för
detta ändamål anslås 68 miljoner kr,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändrade regler för introduktionsbidrag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om större flexibilitet i lönebidragssystemet för
arbetshandikappade,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ungdomslag för arbetshandikappade,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om permanentning av den genom AMS bedrivna
försöksverksamheten med kontakt skola-arbetsliv,

7. att riksdagen anvisar 100 000 000 kr för lönebidragsanställningar
inom näringsliv, organisationer och den kommunala sektorn i enlighet
med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 25 januari 1989

Börje Hörnlund (c)

Per-Ola Eriksson (c) Roland Larsson (c)

Kersti Johansson (c)

Ivar Franzén (c)