Arbetshandikappades rätt till arbete

Motion 1989/90:A285 av Börje Hörnlund m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A285

av Börje Hörnlund m.fl. (c)
Arbetshandikappades rätt till arbete

Mot.

1989/90

A285-297

Inledning

Allmänt kännetecknas den svenska arbetsmarknaden av en ökande sysselsättning
och minskad arbetslöshet. Samtidigt är andelen förvärvsarbetande
bland handikappade betydligt lägre än bland övriga befolkningen. Det har
sin orsak bl a i problem och brister i arbetslivet, vars organisation och krav
inte motsvarar den enskilda människans möjligheter. Detta visar också den
fortsatta ökningen av antalet förtidspensionärer, de ökande sjuktalen och
den stora andelen sökande arbetshandikappade vid arbetsförmedlingarna.

Den registrerade arbetslösheten bland handikappade i Sverige är relativt
sett hög och antalet arbetssökande arbetshandikappade stort.

Nya grupper av sökande tillkommer dessutom. Dit hör bl a ett stort antal
människor som nu flyttar ut från de, enligt samhällets intentioner, avvecklade
institutionerna för psykiatri och omsorger, och som ställer berättigade
krav på arbete efter förmåga.

Samtidigt fortsätter antalet förtidspensionärer att öka. Ett stort antal av
dessa kan hänföras till arbetsmarknadsskäl, dvs. den pensionerade skulle
kunna ha ett arbete om det kunde erbjudas rätt arbete.

Utvecklingen på arbetsmarknaden med å ena sidan en konstant brist på
arbetskraft inom vissa områden och å andra sidan ökade krav på flexibilitet,
utbildning m m bidrar också till att handikappade riskerar att slås ut eller
utestängas från arbetsmarknaden.

Centerns syn

I en partimotion om handikappolitiken har vi från centerpartiets sida presenterat
förslag till insatser för att stärka de handikappades ställning i samhället.
I föreliggande kommittémotion tar vi upp de arbetshandikappades villkor.

Centerns uppfattning är att alla har rätt till den sociala trygghet ett arbete
innebär. Detta gäller självklart såväl handikappade som icke handikappade.
Målsättningen är att alla människor så långt det är möjligt skall beredas arbete
inom det ordinarie arbetslivet.

Situationen på arbetsmarknaden för de arbetshandikappade är således,
trots den rådande högkonjunkturen, sådan att det krävs fortsatta och intensifierade
insatser för arbetshandikappade.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr A285-297

Sådana insatser bör först och främst ske i det ordinarie arbetslivet med Mot. 1989/90

eller utan stöd i form av lönebidrag, arbetsbiträden, hjälpmedel till skilda A285

grupper med olika arbetshandikapp etc. När det inte är tillräckligt krävs speciella
resurser.

Samhällsekonomisk studie

Samhällets ekonomiska insatser för arbetshandikappade kan beräknas till
15 - 20 miljarder kr under innevarande budgetår i form av pensioner, lönebidrag,
utbildning och social verksamhet för arbetshandikappade. Därtill
kommer statsbidrag till Samhall med drygt 4 miljarder.

Om arbetshandikappade inte erhåller arbete kommer stora kostnader på
ett flertal olika konton i statsbudgeten. Kostnader som inte analyseras och
debatteras och som inte är utsatta för hårdhänta budgetmanglingar. Som exempel
kan nämnas att inom sjukförsäkringen är kostnaden nära nog densamma
som lönekostnaden och inom pensionssystemet är den 65 % av lönekostnaden.

Samtidigt som samhällets kostnader ökar är det en mänsklig tragedi att
vilja arbeta men inte kunna erhålla anställning. Enligt vår mening är det en
självklarhet att arbetshandikappade kan göra väsentliga insatser för vårt
samhällets utveckling om plats på den reguljära arbetsmarknaden eller i annat
arbete kan beredas.

Mot denna bakgrund bör riksdagen hos regeringen hemställa om en samhällsekonomisk
studie i syfte att analysera de samhällsekonomiska konsekvenserna
av om alla arbetshandikappade som vill ha arbete också skall erhålla
arbete på den öppna marknaden eller inom den skyddade sektorn. Vår
uppfattning är att de samhällsekonomiska vinsterna i form av minskat behov
av pensionering och minskad belastning på sjukförsäkringssystemet är stora.

Samhall

Med företagsgruppen Samhall har statsmakterna skapat ett instrument för
att bereda arbete åt arbetshandikappade där behoven finns. Samhalls utveckling
kännetecknas av ett ökande antal sysselsatta arbetshandikappade
till en minskande kostnad per arbetstillfälle. F.n. arbetar ca 30100 arbetshandikappade
i Samhalls 385 produktionsenheter över hela landet.

Företagsgruppen har för egen del presenterat underlag som visar att en
nyanställning inom Samhall innebär en samhällsekonomisk vinst på omkring
20000 kr. (1987).

Samhall har i sin anslagsframställning för 1988/89 redovisat kommersiella
möjligheter och kapacitet att skapa ytterligare 1 000 arbetstillfällen för arbetshandikappade.
Marginalkostnaden för dessa arbetstillfällen beräknas
till ca 85 procent av lönekostnaderna för de arbetshandikappade anställda,
vilket 1989/90 motsvarar ca 96000 kr. per arbetstillfälle.

Ett arbete inom Samhall är för många människor enda alternativet till förtidspension.
Ur samhällsekonomisk synvinkel är ett arbete i Samhall mera
förmånligt än en förtidspensionering. Att det också är att föredra ur allmänmänskligt
perspektiv behöver inte ens sägas. Det är också angeläget att den

2

resurs som Samhallsgruppen utgör tas tillvara på ett sådant sätt att företags- Mot. 1989/90

gruppens kompetens främst kommer de mest utsatta arbetshandikappade till A285

del.

- Budgetpropositionen

Regeringen har i budgetpropositionen angivit att antalet arbetstillfällen
inom Samhall bör förbli oförändrat. Det skulle innebära att ett stort antal
arbetshandikappade som idag köar för arbete men inte tas emot på den reguljära
arbetsmarknaden också i fortsättningen ställs utanför rätten till egen
försörjning.

- Centerns förslag

Mot bakgrund av den arbetsmarknadssituation som råder för handikappade
är det centerns uppfattning att det är nödvändigt att stärka insatserna för att
bereda handikappade arbete.

Det finns då inte skäl att avstå från de möjligheter Samhall pekar på för
att utnyttja företagsgruppens kapacitet fullt ut och därmed bereda fler handikappade
arbete. Mot denna bakgrund är det angeläget att Samhallgruppen
får öka antalet arbetstillfällen i enlighet med vad företaget bedömer sig ha
kommersiella möjligheter till och vad som sägs i dess anslagsframställning.

Vi föreslår att 100 milj kr utöver regeringens förslag anvisas för detta ändamål.

Anställning med introduktionsbidrag

Problemen att bereda arbetshandikappade arbete på den reguljära arbetsmarkaden
är många och skiftande. Samhället kan dock ge ekonomiska förutsättningar
och regler för olika former av stöd som stimulerar anställningar
av arbetshandikappade inom såväl näringslivet som inom den offentliga sektorn.
I dagsläget ställs dock många ambitiösa arbetsförmedlare och personal
med goda möjligheter att arbetsträna handikappade till slut inför problemet
att inte kunna skaffa fram lämpliga arbetsplatser. För en person med ett arbetshandikapp
kan arbetsvägledare gå ut på olika företag och försöka diskutera
en anställning för denna person. Den arbetshandikappade kan ofta inledningsvis
inte göra en fullgod arbetsinsats och arbetsgivaren är då intresserad
av ett visst ekonomiskt stöd för att kompensera handikappet.

Nuvarande regler innebär att ett s.k. introduktionsbidrag kan lämnas med
90% utav lönekostnaden under 6 månader. Detta är att se som en ömsesidig
prövning för den sökande och arbetsgivaren. Antalet introduktionsbidragsplatser
är kvoterade till länen och svårigheter finns att få pengarna att räcka
till för att tillgodose behovet. Vi anser att de begränsningar som nu finns
av antalet introduktionsbidrag för anställning inom affärsverk, kommunala
arbetsgivare, organisationer och näringsliv måste upphöra.

Lönebidrag

Det finns två former av lönebidrag. De vanliga lönebidragen för företag är

50% för år 1 och 2, sedan trappas bidraget ner till 25% för år 3 och 4 och 3

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr A285-297

prövas sedan fortsättningsvis. För personer med svårare handikapp finns s k Mot. 1989/90

särskilt lönebidrag som är 90% år 1 och 50% år 2, 3 och 4 och sedan diskute- A285

ras procentsatsen vid förlängning. De särskilda lönebidragen, dvs det högre
bidraget är också beräknat i antal och räcker inte till alla personer som nu är
aktuella. Erfarenhetsmässigt är det mycket lättare att bereda en arbetshandikappad
person arbete på ett litet än ett större företag. Men när personen
varit anställd under en viss period och lönebidraget trappas ner till 25% så
har ofta det lilla företaget ingen möjlighet att behålla den handikappade. Enligt
centerns mening skulle dessa lönebidrag vara mer flexibla och kunna beräknas
utifrån den arbetsinsats som den handikappade gör i ett mer flexibelt
system. Sedan budgetåret 1988/89 pågår försök med flexibla lönebidrag,
vilka inte längre är beroende av arbetsgivarkategori. AMS förordar att den
försöksverksamhet som pågår nu vidgas att gälla hela arbetsmarknaden. Vi
delar AMS uppfattning. Detta bör ges regeringen till känna.

I lägen med stor arbetskraftsbrist är ofta kvarstående arbetslösa handikappade
personer med svåra handikapp med små möjligheter att överhuvudtaget
få ett arbete. Det är då också särskilt viktigt med stor flexibilitet och betydande
möjligheter att anpassa stödet efter den arbetshandikappades behov.

Vi bedömer därför att betydande resurser måste satsas för att underlätta
även för denna grupp att få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden, vilket
samtidigt är till stor fördel för den arbetshandikappades sociala situation. Vi
föreslår därför att 150 milj kr anvisas för detta ändamål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en samhällsekonomisk studie
kring effekterna av en arbetsgaranti för arbetshandikappade i enlighet
med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att verksamheten inom Samhall skall utökas
med 1000 arbetstillfällen under verksamhetsåret 1990/91 och för
detta ändamål anvisa 100 000 000 kr. utöver regeringens förslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändrade regler för introduktionsbidrag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om större flexibilitet i lönebidragssystemet för arbetshandikappade,

5. att riksdagen beslutar anvisa 150000000 kr. för lönebidragsanställningar
inom näringsliv, organisationer och den kommunala sektorn
i enlighet med vad som anförts i motionen.

4

Stockholm den 25 januari 1989
Börje Hörnlund (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Kersti Johansson (c)

Göran Engström (c)
Marianne Andersson (c)
Håkan Hansson (c)
Sven-Olof Pettersson (c)

Mot. 1989/90
A285

Roland Larsson (c)

Ivar Franzén (c)

Kjell Eriksson (c)

Jan Hyttring (c)

Gunhild Bolander (c)

5