Arbetslösa akademiker

Motion 2004/05:A245 av Hillevi Larsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den växande arbetslösheten bland akademiker uppmärksammas och bekämpas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att på sikt underlätta för arbetslösa akademiker med examen att läsa vidare med studiemedel.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om praktik för arbetslösa akademiker.

1 Yrkande 2 hänvisat till UbU.

Motivering

Sveriges välstånd bygger till stor del på vår höga utbildningsnivå. Alla barn har rätt till grundskola och många läser vidare på gymnasiet och högskolenivå. Kompetent arbetskraft har gjort att vi har ett gott investeringsklimat. Företagen säger själva att det i särklass viktigaste för dem är rätt utbildade anställda. Detta är mycket viktigare än sänkta skatter och andra faktorer.

Goda möjligheter att få jobb efter examen har också varit ett viktigt motiv för alla de ungdomar som valt att ta studielån och läsa vidare på högskola eller universitet.

Tyvärr står många av dessa ungdomar utan jobb idag. Jurister, systemvetare, civilingenjörer, ekonomer m.fl. har upptäckt att de inte alls är så efterfrågade på arbetsmarknaden som de fick höra att de skulle bli när de började studera.

Varje arbetslös människa är en förlust för samhället, oavsett om det är en akademiker eller inte.

Hittills har gruppen akademiker varit bortglömd eftersom dessa studenter ansetts välrustade för att möta arbetsmarknaden.

Idag ligger arbetslösheten för akademiker på närmare 10 % i de mest utsatta områdena, Skåne och Norrland. Även i övriga delar, t ex Stockholm, är akademikerna en utsatt grupp. Det intressanta när man tittar på arbetslösheten är dessutom att man då inte räknar in alla dem som tvingas ta ett annat jobb för att kunna försörja sig.

Det är naturligtvis en besvikelse att känna att man "slösat bort" flera år av sitt liv på en utbildning man sedan inte får någon användning för. Det innebär också en missräkning att inte få jobba med det yrke man brinner för. Än mer betungande är studieskulderna som utbildningen resulterat i.

Många studenter får jobb som taxichaufförer, telefonintervjuare, hamburgerförsäljare, tidningsutdelare o.s.v. Det är jobb som inte kräver längre utbildning och som i regel ger en mycket låg lön.

Denna låga lön naggas dessutom i kanten av betalningskraven från CSN. De som är helt arbetslösa och får a-kassa tvingas ändå betala tillbaka studielånen, vilket gör deras inkomst ännu lägre.

Det värsta med denna utveckling är att utbildning ytterligare riskerar att bli en klassfråga. Den sociala snedrekryteringen finns redan och kommer att bli än värre om ingenting görs.

Det kommer att bli ännu svårare att i framtiden motivera ungdomar vars föräldrar är låginkomsttagare att läsa vidare. Deras föräldrar har sällan något kontaktnät som de kan utnyttja efter examen för att få jobb. De kan heller inte få ekonomisk hjälp hemifrån om de blir arbetslösa och får problem med återbetalningen till CSN.

Samtidigt tyder mycket på att behovet att utbildning på arbetsmarknaden kommer att öka i framtiden. Sveriges största konkurrensfördel i världen är inte (och ska inte vara) låga löner utan utbildad arbetskraft.

Redan idag innebär de arbetslösa akademikerna en förlust för hela samhället. All den kunskap de byggt upp under flera års heltidsstudier skulle kunna komma till användning både inom det offentliga och det privata arbetslivet.

Ett sätt att bekämpa arbetslösheten bland akademiker bör vara att öka möjligheten till praktik inom det område de är utbildade inom. På så sätt får de referenser som de kan använda när de sedan söker jobb. I bästa fall ökar också chansen att få jobb på den arbetsplats där de praktiserat. Det är ingen slump att det just är unga akademiker som har svårast att få jobb. Trots att deras utbildning är färskast och mest modern saknar de referenser från sitt yrkesområde och betraktas därför som "osäkra kort". Detta blir en ond cirkel. Utan referenser inget jobb. Men heller inga referenser utan jobb.

Ett steg på sikt bör vara att underlätta för arbetslösa akademiker att läsa vidare med studiemedel för att komplettera sin utbildning för en bättre anpassning till arbetsmarknaden. Problemet idag är att den som redan har en examen därmed också förbrukat större delen av sina studiemedel. Man kan nämligen inte få studiemedel för mer än högst 6 år. Det innebär att om man utbildat sig till exempelvis jurist och inte får jobb kan man inte med statens hjälp ta en annan examen inom ett område med arbetskraftsbrist, som lärarutbildning. Detta innebär att studenter som inte blir försörjda av sin familj inte heller har råd att studera vidare.

Arbetslösa akademiker inom yrkesområden där framtidsutsikterna försämrats bör därför ges möjlighet att komplettera sin utbildning. Kostnaderna för detta bör ses som en investering. Allt som ökar möjligheten att få jobb i framtiden kommer att innebära en besparing för samhället. Arbetslösheten kostar ju också, både i form av försörjningsstöd och åtgärder. Detta är dessutom helt i linje med arbetsmarknadspolitikens inriktning att varje arbetssökande ska bedömas individuellt och få en egen handlingsplan utifrån sina egna förutsättningar.

Stockholm den 20 september 2004

Hillevi Larsson (s)