Arbetsmarknad och sysselsättning i Halland

Motion 1992/93:A426 av Alf Eriksson m.fl. (s)

Halland är ett medelstort län med 261 239
invånare 1992. Länet har tidigare kännetecknats av
en relativt god arbetsmarknad som varit mindre känslig för
konjunktursvängningar än genomsnittet i riket. Orsaken
har varit att näringslivet varit mångsidigt med en stor andel
små och medelstora företag.

Redan i mitten av 1980-talet konstaterades att en mycket
stor andel av de produkter som tillverkades var, så att säga,
mogna och i det närmaste färdigutvecklade. Det visar sig
också att andelen industri som är arbetsintensiv
(arbetskraftsintensiv, lågt teknikinnehåll) är mycket högre
än genomsnittet för riket, och det förhåller sig på samma
sätt med företag som är skyddade från utländsk konkurrens.
Däremot är industrier med stort forsknings- och
utvecklingsinnehåll nästan obefintliga.

I den nu rådande lågkonjunkturen, med en kraftigt
minskad inhemsk efterfrågan, har arbetslösheten ökat
katastrofalt i länet. I Halland ökade arbetslösheten
procentuellt näst snabbast under 1992. Från tredje kvartalet
1990 till december 1992 har antalet öppet arbetslösa ökat
från 2 200
personer till 8 375.
Dessutom sysselsätts över 5 000
personer genom konjunkturella
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Till detta skall läggas att
varsel om uppsägningar har ökat ytterligare under de
senaste månaderna och omfattade den 11 januari 1993 2 771
personer.

Utsikter för 1993

Av Länsarbetsnämndens höstprognos 1992 framgår att
den öppna arbetslösheten kommer att öka till ca 10 000
personer i slutet av 1993. Detta under förutsättning
att lika många personer sysselsätts genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Efter det att prognosen
gjordes har förutsättningarna för sysselsättning ytterligare
försämrats, och därför kommer arbetslösheten sannolikt att
bli ännu högre.

Halland är det län som har den näst största procentuella
befolkningsökningen i landet. Befolkningen beräknas öka
med ytterligare 2 000
personer mellan 16 och 64 år under 1993.
Sammantaget innebär ovanstående att Halland behöver ca
20 000
nya arbetstillfällen under 1993 till personer som
omedelbart kan ta ett arbete. Då skall beaktas att
arbetsmarknaden i Halland omfattar 133 800
personer.

Brister i Hallands struktur

Utbildningsnivån i länet

I förhållande till riket i övrigt är utbildningsnivån i länet
relativt låg. Halland har en större andel av befolkningen
som enbart har folkskoleutbildning, och andelen som har
eftergymnasial utbildning är väsentligt mindre. Nivån
varierar inom länet genom närheten till högre utbildning i
Halmstad och Göteborg. Således är utbildningsnivån högre
i Halmstad och Kungsbacka än i övriga kommuner.

Näringslivsstrukturen

Den näringslivsstruktur som tidigare varit en tillgång för
länet har nu vänts till en nackdel. Orsaken är den brist på
kunskaps- och utvecklingsintensiv industri som finns i länet.
Jord- och skogsbruk är fortfarande en förhållandevis stor
näringsgren i Halland -- 7,0 procent mot rikets 3,7 procent.
Antalet sysselsatta inom jordbruket förväntas minska
ytterligare under de närmaste åren.

Byggnadsverksamheten har varit mycket stor i Halland
beroende på den stora inflyttningen. Den åtstramning som
nu sker på bostadsfinansieringens område kommer att
innebära att den mesta byggnadsverksamheten kommer att
upphöra. Som en konsekvens av detta har länets
byggnadsindustri en mycket besvärlig situation.

Vägar

Länets viktigaste väg är Europaväg 6. Viktiga stråk är
också riksväg 26, Nissastigen med en mycket hög andel tung
trafik och riksväg 41 mellan Varberg och Borås.

Trafikutvecklingen har i Hallands län varit kraftigare än
genomsnittet i landet sedan slutet av 1970-talet.
Medelstilldelningen har inte stått i proportion till denna
utveckling och framför allt riksvägarna har inte kunnat
vidmakthållas till acceptabel standard.

Järnvägar

Länets järnvägsnät består av Västkustbanan samt
länsjärnvägarna Varberg--Borås och Halmstad--Nässjö.
Västkustbanan har stora kapacitetsbrister. Det är enbart en
mindre del som byggts ut till dubbelspår. Banan kan i
framtiden spela en mycket stor roll för både person- och
godstrafiken mellan mellersta Sverige och kontinenten.
Förutsättningen är att dubbelspåret byggs ut genom hela
länet och det är beklagligt att utbyggnaden inte kommit
längre då den varit prioriterad under flera år.

Förslag till åtgärder

Halland är inte längre den del av landet som klarar
påfrestningar utan särskilda nationella insatser. Det krävs
satsningar för att öka kunskapsnivån, en snabb utbyggnad
av Västkustbanan och övrig infrastruktur samt åtgärder för
att hålla byggnadsverksamheten igång. Teknikinslaget i
industristrukturen måste öka.

Infrastruktur och ROT-program

I en motion till ''krispropositionen'' hösten 1992 pekade
vi på en rad objekt i länet som skulle minska arbetslösheten
och förbättra infrastrukturen och underhållet av offentliga
byggnader. De flesta av dessa objekt är fortfarande aktuella
och kan i de flesta fall startas omedelbart. En förutsättning
är att regeringen återkommer med ett aktivt ROT-program.
Åtgärder bör genast sättas in för att påskynda utbyggnaden
av Västkustbanan med dubbelspår genom hela länet.

Energiproduktion

Större delen av den högteknologiska kunskap som finns
i länet är koncentrerad till Ringhals kärnkraftverk. Denna
kunskap är en tillgång som måste tas tillvara och utvecklas.
När kärnkraften skall avvecklas och ersättas med andra
energikällor är denna kunskap värdefull. Men det är
bråttom. För att avvecklingen skall kunna ske som planerat
måste utveckling och prov av flera nya energikällor
accelerera. Sådan utveckling kan med fördel läggas till
Halland och Ringhals som har en uppbyggd kompetens.

Regionalpolitiska medel

Hallands län får minst regionalpolitiska medel av alla
Sveriges län, 6 553 000
kronor. Detta trots att länet är medelstort och
behoven nu är stora. Dessa medel måste ökas till
utvecklingsinsatser så att inte länet fastnar i en föråldrad
struktur.

Utveckling av små och medelstora företag

Samhällets insatser, för att stödja utveckling av de
mindre företagen, har svårt att nå fram. Insatserna måste
bli mera lättillgängliga. Det krävs närmanden till vart och
ett av de små företagen. De offentliga och privata organen
måste därför samverka och erbjuda företagen sina tjänster.

Regeringen kan ta initiativ till att denna samordning
kommer till stånd utan att några nämnvärda nya medel
behöver tas i anspråk.

I första hand bör verksamheten inriktas på att bli en
diskussionspartner, en kreativ idéutlösare samt att stimulera
företagen att utforma en utvecklingsplan för företaget och
dess produkter. Denna typ av åtgärder finns utförligt
beskrivna i en västsvensk motion om arbetsmarknad och
sysselsättning i väst, och vi ansluter oss till dessa förslag.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Länsarbetsnämnden och länets arbetsförmedlingskontor
har varit mycket effektiva och på ett förtjänstfullt sätt
tillvaratagit de möjligheter som finns inom
arbetsmarknadspolitiken. Taket är ännu inte nått för
omfattningen av åtgärder. Vi anser i det rådande läget att
medel skall ställas till förfogande så att länsarbetsnämndens
hela åtgärdsprogram kan genomföras för att minska
arbetslösheten och undvika utstämplingar.

Den fördelningsnyckel som används till fördelning av de
arbetsmarknadspolitiska medlen tycks vara förlegad. Den
tar inte hänsyn till de förhållanden som nu råder i länet utan
bör omarbetas.

Utbildning

Av den tidigare beskrivningen framgår att
utbildningsnivån är låg i länet. Det kommer att resultera i
att en mycket stor andel av de som förlorar sina arbeten får
mycket svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Detta i
synnerhet när de varit verksamma på den arbetsmarknad
som inte ställer några högre krav på teoretiska kunskaper.

Det finns goda möjligheter att öka utbildningen i länet.
Högskolan i Halmstad är en stor tillgång. Folkbildning,
komvux, gymnasieskolan och särskilt den treåriga
yrkesutbildningens genomförande har stor betydelse. Det
är angeläget att de satsningar som krävs (s-motionerna) på
utbildningens område kommer till stånd. De kommer att få
stor betydelse för kunskapsutvecklingen i Halland.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av
infrastruktursatsningar och ROT-program för Hallands
län,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om energiproduktionsutveckling i
Halland,2

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regionalpolitiska medel till
Halland,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av små och
medelstora företag,2

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska medel
till Hallands län,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av ökade
utbildningsinsatser i länet.3

Stockholm den 25 januari 1993

Alf Eriksson (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Owe Andréasson (s)

1 Yrkande 1 hänvisat till BoU.

2Yrkandena 2 och 4 hänvisade till NU.

3Yrkande 6 hänvisat till UbU.