Arbetsmarknaden för handikappade

Motion 1988/89:A254 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:A254

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Arbetsmarknaden för handikappade

Under senare år har arbetsmarknaden förändrats på ett högst påtagligt sätt.
Arbetslöshetstalen har minskat samtidigt som allt färre personer finns i
arbetsmarknadsåtgärder av olika slag. Redan i fjolårets budgetproposition
kunde man notera samma positiva utveckling, men man konstaterade då
också att den knappast hade haft någon betydelse för den mycket stora
arbetslösheten bland funktionshindrade. I årets budgetproposition framhåller
man att även funktionhindrade i ökad utsträckning har kunnat komma i
arbete på grund av utvecklingen på arbetsmarknaden. I propositionen ges
dock inga belägg för denna uppfattning. Kvar står emellertid att arbetslösheten
alltjämt är oacceptabelt stor inom dessa grupper. Detta visas bland annat
av det stora antalet förtidspensionerade, ibland vilka det även finns en
betydande andel unga människor.

Vpk anser att det nuvarande läget på arbetsmarknaden måste användas för
att bereda funktionshindrade tillträde till arbetsmarknaden. Vi menar att
man därvid bör genomföra en kraftfull satsning på de olika instrument som
står till buds. Vi är också övertygade om att man därigenom skulle kunna
bryta de fördomar som idag möter funktionshindrade på arbetsmarknaden.

Tyvärr tyder inte budgetpropositionen på att regeringen har samma
inställning. Områden som yrkesinriktad rehabilitering, särskilda åtgärder för
arbetsanpassning och sysselsättning och stiftelsen Samhall får i stort sett bara
ersättning för automatiska kostnadsökningar. I övrigt gör man bara vissa
omfördelningar inom dessa områden. Detta framstår som anmärkningsvärt
mot bakgrund av de besparingar som man gör på AMU-verksamheten, KAS
och sysselsättningsskapande åtgärder, som tillsammans uppgår till ungefär 1
miljard kronor.

Yrkesinriktad rehabilitering

AMS har i sina äskanden begärt vissa förstärkningar som främst är ägnade att
förbättra arbetet med elever med komplicerade funktionshinder. Som en
följd av TUFFA-projektet - ett teknikupphandlingsprojekt med syfte att ta
fram datorbaserade hjälpmedel åt svårt funktionshindrade - behövs utbildningsinsatser
för personalen främst inom AMI-S.

Kostnaden för detta har beräknats till 2 miljoner kronor - ett äskande som
regeringen inte är beredd att biträda. För vår del anser vi emellertid att dessa
medel bör tillföras verksamheten.

Likaså hävdas från AMS sida att AMI-S och även AMI-A behöver

komplettera sin datorutrustninng, så att hjälpmedel kan provas ut för Mot. 1988/89

funktionshindrade inskrivna och så att det ges möjlighet till träning. Man A254

anser att en sådan utrustning bör tillföras varje institut årligen under en

treårsperiod. För år 1989/90 skulle kostnaden härför uppgå till 8 miljoner

kronor. Inte heller denna begäran vill regeringen bifalla. Vpk ser det arbete

som utförs för svårt funktionshindrade inom AMI-verksamheten som

ytterligt värdefullt för att ge dem en rimlig möjlighet till inträde på

arbetsmarknaden. Härtill hör då att förse instituten med sådan utrustning,

att de på ett bra sätt kan fullgöra sina uppgifter. Vi anser således att det

äskade anslaget till utrustning bör medges.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

Vi har redan nämnt det s k TUFFA-projektet. För många med komplicerade
funktionsnedsättningar utgör datorbaserade hjälpmedel en helt ny möjlighet
att kunna utföra ett produktivt arbete. Hittills har funktionshindrades krav
på rätten till arbete grundligt svikits, särskilt gäller det dem som har svåra
funktionshinder. De har alltid ställts åt sidan och samhället har köpt sig fritt
från ansvar genom pensioner. När nu möjligheter öppnas för att dessa
grupper ska kunna få ett liv med en högre grad av jämlikhet med andra
människor ska de också användas.

AMS uppger att man tecknat avtal med en leverantör om att under en
fyrårsperiod leverera 2 000 arbetsplatsutrustningar för funktionshindrade.

Kostnaden för detta skulle under budgetåret 1989/90 uppgå till 61 miljoner
kronor. Regeringen vill bara medge ungefär halva detta belopp. Vpk anser
att hela beloppet, således 2,8 miljoner kronor utöver regeringens förslag bör
ställas till AMS förfogande. Vi anser vidare att riksdagen som sin mening bör
ge regeringen till känna, att det i det här avseendet planerade programmet
bör fullföljas.

I sin anslagsframställning hävdar AMS att antalsbegränsningen för särskilda
lönebidrag bör slopas. Anledningen härtill är att de platser som tilldelas
länen i allt större utsträckning upptas av 50%-bidrag och möjligheterna till
nyanställningar minskar.Däremot anser AMS att man kan bibehålla antalsbegränsningen
när det gäller lönebidragsplatser på 90%-nivån.

Regeringen är inte beredd att slopa antalsbegränsningen för särskilda
lönebidrag. Däremot vill man öka antalet platser med 300 och föreslår att det
ska finansieras genom att antalet lönebidragsplatser i allmännyttiga organisationer
och vid statliga myndigheter minskas med 145 platser. Man vill
dessutom ta bort ytterligare 100 platser för att finansiera de ökade insatserna
för att ta fram datorbaserade arbetshjälpmedel.

Anställning med lönebidrag har visat sig vara en bra form för att bereda
personer med funktionsnedsättning arbete. Det är emellertid också riktigt,
som regeringen konstaterar, att det i alltför liten utsträckning sker att
anställningar med lönebidrag övergår i normala anställningsförhållanden.

Det är alltför vanligt att arbetsgivare ser anställning med lönebidrag som ett
bra sätt att få billig arbetskraft och funktionshindrade kvarhålls i ett
diskriminerande anställningsförhållande. Vpk delar regeringens uppfattning
att det är viktigt att i nuvarande arbetsmarknadsläge se till att anställningar

med lönebidrag övergår i normala anställningar. Men med hänsyn till den Mot. 1988/89
stora arbetslösheten bland funktionshindrade och att lönebidrag är en bra A254
form för introduktion på arbetsmarknaden, anser vi att antalsbegränsningarna,
såväl för särskilda lönebidrag som anställning med lönebidrag i allmännyttiga
organisationer och vid statliga myndigheter bör tas bort. Medelsbehovet
för lönebidrag bör därför beräknas till 3 730 miljoner kronor eller
således 82 136 000 kronor utöver regeringens förslag.

Samhall

För närvarande finns 28 500 anställda med funktionsnedsättning i Samhalls
verksamhet. För det kommande budget året vill man göra ytterligare ökning
med ca 1 000 anställda. Regeringen anser att man bör ligga kvar på
nuvarande nivå.

Samhall redovisar att antalet som övergår till anställning hos andra
arbetsgivare har ökat påtagligt under senare år. I början på 80-talet rörde det
sig kring 1 2 %, medan andelen under föregående budgetår uppgick till
närmare 4 %. Man anger nu ambitionen till 4,5 % årligen. I jämförelse med
tidigare förhållanden är denna ambition självklart värd respekt, men från
vpk:s sida vill vi ändå hävda att den är alltför låg. Samhall ska fungera som en
sluss ut på öppna arbetsmarknaden och för var och en som anställs där ska
målsättningen vara anställning hos andra arbetsgivare.

Det finns fortfarande stora grupper som behöver den arbetsträning som
Samhall kan ge, men som ännu inte kunnat beredas anställning där. Detta
talar i och för sig för en utökning av antalet anställda. Men om andelen som
övergår till anställning hos andra arbetsgivare i väsentlig grad kan ökas,
skapas också utrymme för att ta emot nya anställda. Vpk är berett att
acceptera ett oförändrat antal anställda med funktionsnedsättning inom
Samhall. Det förutsätter emellertid att arbetet på att bereda anställda i
Samhall anställning hos andra arbetsgivare prioriteras. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen tillkänna.

Främjandelagen

När det gäller att bereda funktionshindrade sysselsättning på öppna arbetsmaknaden,
förutsätter regeringen att främjandelagen kommer till aktiv
användning på ett annat sätt än hittills. Vpk delar i detta avseende
regeringens uppfattning. Främjandelagen har ännu inte kommit till praktisk
användning, ett i sig märkligt förhållande mot bakgrund av hur arbetsmarknaden
för människor med funktionsnedsättning har sett och ser ut. Det finns
emellertid en allmän uppfattning om att brister i lagens tillämpningsföreskrifter
gör den ohanterlig. Riksdagen bör därför hemställa hos regeringen om en
översyn av främjandelagens tillämpningsföreskrifter.

10

Hemställan Mot. 1988/89

A254

Under hänvisning till det anförda föreslås:

1. att riksdagen med ändring i prop. 1988/89:100 under bil. 12
Arbetsmarknadsdepartementet, C4. Yrkesinriktad rehabilitering beslutar
anvisa ett med 10 000 000 kronor förhöjt belopp till 656 324 000
kronor,

2. att riksdagen med ändring i prop. 1988/89:100 under bil. 12
Arbetsmarknadsdepartementet, C5. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
och sysselsättning beslutar anvisa ett med 110 636 000 kronor
förhöjt belopp till 3 936 918 000 kronor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
arbetsmarknadsstyrelsens program för att under en fyraårsperiod ta
fram 2 000 datorbaserade arbetsplatsutrustningar för funktionshindrade
bör fullföljas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
verksamheten med att bereda anställda med funktionshinder inom
Samhall anställning hos andra arbetsgivare bör prioriteras inom
arbetsförmedlingsverksamheten och resurser avsättas för ändamålet,

5. att riksdagen hemställer hos regeringen om en översyn av
främjandelagen och dess tillämpningsföreskrifter så att ett effektivt
instrument skapas för öppna arbetsmarknaden för människor med
funktionshinder.

Stockholm den 23 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)

11