Arbetsmarknaden i Örebro län

Motion 1992/93:A441 av Hans Karlsson m.fl. (s)

Hoten mot framtiden

Örebro län har ett mycket besvärligt
arbetsmarknadsläge. Den öppna arbetslösheten är
rekordhög, 6,7 procent i december 1992. Vi har fortsatt
mycket höga varseltal. Och det finns en uppenbar risk att vi
inte har sett kulmen på detta ännu. Dels har många privata
industri- och tjänsteföretag fortfarande en mycket låg
orderingång, dels kommer väntade personalminskningar i
offentliga sektorn.

Näringslivet har såväl kortsiktiga konjunkturproblem
som kort- och långsiktiga strukturproblem. I basnäringarna
har det rationaliserats, mekaniserats och datoriserats hårt
under senare år. Åtgärder som har varit nödvändiga och
kommer att vara fortsatt nödvändiga för att
verksamheterna ska kunna hävda sig i den internationella
konkurrensen. Det betyder fortsatt minskning av
industrisysselsättningen om vi inte klarar att utveckla såväl
de befintliga företagen som nya företag, produkter och
metoder som bär in i framtiden.

Regeringens indragning av pengar från kommuner och
landsting får nu omedelbara effekter i form av uppsägningar
runt om i länet. Kommunerna och landstinget tvingas att
minska personalstyrkan med omkring 2 000
p.g.a. de minskade statsbidragen. Människor som
tvingas ut i arbetslöshet med åtföljande bekymmer, oro och
otrygghet. Och där de minskande statsbidragen till
kommunsektorn får till följd att utgifterna för
arbetslöshetsersättning och socialbidrag ökar kraftigt.

Det är för samhället i bästa fall ett noll-summe-spel, en
rundgång med pengar som inte tjänar någon nytta. Men det
är mera troligt att det är en ren förlustaffär för
samhällsekonomin. Sannolikt innebär det på sikt högre
kostnader för samhället istället för lägre, som
finansministern vill göra gällande. Vi vet att arbetslöshet
skapar oro och otrygghet, ekonomiska bekymmer som
skadar familjerna, barnen. Arbetslöshet leder till passivitet
och ökade risker för drogmissbruk och ohälsa.

Vi har under senaste året i några motioner från
socialdemokraterna i länet visat på möjligheterna. Vi har
pekat ut projekt som skulle kunna gett meningsfulla jobb
till tusentals människor i länet. Arbeten som skulle leda till
ökad utbildning, snabbare kommunikationer, bättre
skolmiljö o.s.v.

Vi socialdemokrater anser att det är en förödande politik
som regeringen nu för. Det är en uppgiven politik. En låt
gå-politik. Arbetsmarknadsläget förvärras dag för dag.
Näringslivet slås successivt ut.

Vi socialdemokrater vill i stället föra en möjligheternas
politik. Fler platser i det reguljära utbildningssystemet och
fler som ges möjlighet till vidareutbildning i arbetslivet.
Detta jämte en offensiv näringslivs- och
arbetsmarknadspolitik, som tar tillvara länets möjligheter,
kommer att ge minskad arbetslöshet.

Förutsättningen för att detta ska lyckas är att resurserna
i ekonomin kan vridas mot mer investeringar, att byggandet
inriktas mot tillväxt, att utgifterna för passivt kontantstöd
kan bytas mot insatser i det reguljära utbildningssystemet,
att länet genom bättre kommunikationer,
kompetensutveckling och utvecklad arbetsorganisation kan
bli effektivare.

En möjligheternas framtid

Det behövs nu en strategi för att minska arbetslösheten.
Men den strategin är inte möjlig att åstadkomma med den
nuvarande regeringen. En regering som styrs av ambitionen
att montera ner det svenska välfärdssamhället, öka
klyftorna och minska löntagarnas inflytande över
samhällsutvecklingen kan aldrig åstadkomma en vändning i
utvecklingen som tillgodoser hela befolkningens intressen.
Sverige behöver en pragmatisk regering som är beredd att
lyssna på näringslivet, de fackliga organisationerna och de
lokala och regionala företrädarna.

I Örebro län har vi utomordentligt goda möjligheter att
vända den nu nedåtgående spiralen. Men för det krävs en
offensiv politik som den nuvarande regeringen
uppenbarligen inte är i stånd att åstadkomma.

Örebro län är Sveriges största vägskäl. Vi har landets
befolkningsmässiga medelpunkt. Många små och
medelstora företag med hög teknisk kompetens och
internationell inriktning. Friskvårds- och hälsolän.
Kunskapsföretag inom miljö- och kretsloppstänkande.

Ett län med många små och medelstora företag med hög
teknisk kompetens och internationell inriktning har
förutsättning att utvecklas i många riktningar. Forum för
småföretagarforskning är ett område som väl passar in i
länets framtida struktur. Vi har betydande
transportfördelar med våra järnvägar och vägar. Vårt
centrala läge i triangeln Stockholm--Oslo--Göteborg är en
utomordentlig tillgång. Hallsberg som järvägsknut är redan
idag en av de viktigaste knutpunkterna i landet beträffande
godstrafik och kan utvecklas ännu mer.

Den höga tekniska kompetensen med internationell
inriktning är viktig för att skapa bra förutsättning för
nyföretagande. Likaså att ta tillvara den höga tekniska
kompetensen och miljökompetensen i
utbildningshänseende.

Inom området hälso- och sjukvård finns det rika
möjligheter att utveckla länet till ett friskvårds- och
hälsolän. Vi har Regionsjukhuset och där inte att
förglömma yrkes- och samhällsmedicin, Vårdhögskolan,
Gymnastik- och idrottshögskolan, Loka Brunn och
Nyhyttan som resurscentrum för livskvalitet.

Miljöhänsyn och kretsloppstänkande hör framtiden till.
Där har vi SAKAB, Nobel Chemicals, Bofors, Frövifors,
Aspa m.fl. Skogsindustrin i vårt län har kommit långt inom
miljöområdet. Vi har möjligheter att utveckla lin- och
rapsodlingar för produktion av miljövänliga drivmedel.

På handikappområdet är Örebro världsledande
beträffande teknik för att möjliggöra kommunikation för de
handikappade.

Ett annat område där länet är i den översta världstoppen
är mobil telekommunikation. Ericsons i Kumla tillhör här
de världsledande på området.

Stärkt konkurrenskraft

Örebro län har betydande problem att lösa på både lång
och kort sikt. Länets konkurrenskraft måste stärkas. På
kort sikt kan de ske med en arbetsmarknadspolitik som
lindrar verkningarna av lågkonjunkturen och
strukturkrisen.

Länsstyrelsen har gjort en genomgång av vad som
behövs på kort respektive lång sikt för att klara
arbetsmarknad och utveckling. Denna genomgång visar
betydelsen av att stärka länets konkurrenskraft på lång sikt
och de resurser som det kräver. Likaså vad som krävs för att
lindra den omedelbara arbetslöshetssituationen.

Vi behöver 820 miljoner extra. 600 miljoner till
beredskapsarbeten, motsvarande 50 %
av totalkostnaden och med inriktning mot skolor,
gator, va osv. Och 220 miljoner till utveckling av idéer. Varav
70 miljoner ska användas till särskilda utvecklingsprojekt.

Utöver detta behöver vi 250 miljoner i extra statsbidrag
för förnyelsen av RSÖ.

Ovanstående extra insatser beräknas kunna ge 3000
årsarbeten 1993--94 och 500 årsarbeten 1995--97.

De extra resurserna om 220 miljoner har en långsiktig
verkan. De skall användas till förstudier, idéutveckling och
utvecklingsarbete. Därav skall 70 miljoner användas för att
bearbeta och driva försöksverksamhet avseende gods- och
terminalhantering i Hallsberg, kraftfull utbyggnad av
teleteknik i tre -- fyra småföretagsområden, miljöhögskola,
teologiskt centrum, centrum för förebyggande hälsovård,
utveckling av rehabiliteringsanläggningar, utveckling av
miljövänliga bränslen, metallåtervinning, miljöforskning
med informationsspridning.

Vid Högskolan i Örebro finns ett antal projekt som är
mer eller mindre långt komna i projekteringen.
Sammanlagt rör det sig om investeringar i
storleksordningen 280--300 miljoner. Byggandet av en
hörsal och ett laboratorium är så långt kommet att det skulle
kunna inledas mycket snart. Det handlar då om 2 300
m2 och ca 26 miljoner. Ett värdefullt tillskott
till sysselsättningen på byggarbetsmarknaden.

För näringslivsutvecklingen är det angeläget att
kapitalförsörjningen kan tryggas. Där kan nämnas garantier
för banklån, garantier för lokaliseringslån i stödområden,
nyföretagarfond och kapitaltillskott för investmentbolag.
Stödområdet behöver vidgas såväl tillfälligt som
permanent. Norra Lindesberg, Karlskoga och Degerfors
permanent. Laxå och Askersund tillfälligt.

Högre teknisk utbildning

Ökad konkurrenskraft för landet som helhet ställer krav
på en kraftig ökning av antalet högskole- och
forskarutbildade tekniker inom industrin. Vid högskolan i
Örebro genomförs nu civilingenjörsutbildning i samarbete
med universitetet i Linköping. Detta är en modell, som
borde vara intressant i arbetet för att åstadkomma en
kraftig ökning av civilingenjörsutbildningen också genom
de mindre och medelstora högskolorna.

Högskolorna bör vidare ges möjlighet att bygga ut den
nuvarande mellaningenjörsutbildningen med ett tredje år.

Det kan också finnas skäl att överväga etablering av
ännu en teknisk högskola i landet för att få till stånd en stark
ökning av antalet civilingenjörer. I detta sammanhang bör
förutsättningarna för en lokalisering till högskolan i Örebro
utredas.

Som framhållits ovan är strukturomvandlingen i länet
exceptionellt stark och behovet av utveckling av ny
företagsamhet akut. Länet har en djup och diversifierad
industriell tradition och industribas, men befinner sig i
dagens strukturomvandling i en situation, där teknisk
innovation och stimulans är en förutsättning för långsiktig
tillväxt och hög sysselsättning. En kraftig ökning av antalet
högskoleutbildade tekniker inom länets industri är en av
grundförutsättningarna för detta. Länets fortfarande starka
industribas utgör en god förutsättning för etablering av
ytterligare teknisk utbildning.

Inom Örebro län finns teknisk forskning på högsta
internationella nivå inom bl.a. Bofors och Regionsjukhuset
i Örebro. SAKAB bedriver kvalificerat utvecklingsarbete
inom miljöområdet. Mellaningenjörsutbildning och ovan
nämnd civilingenjörsutbildning finns etablerade i Örebro. I
Karlskoga har kemiingenjörsutbildning startats.

Länets läge i landets demografiska centrum skapar goda
förutsättningar för riksrekrytering till högskoleutbildning.
När planerad utbyggnad av snabbtåg genomförts kommer
länets ställning som kommunikationscentrum att stärkas
ytterligare.

De studiesociala förhållandena i Örebro län är mycket
goda såväl vad avser bostäder som studiesociala
förhållanden i övrigt, och möjligheterna att etablera en ny
högskola i god miljö är goda.

Framtidens tekniska utbildning kommer inte att vara
snävt inriktad på traditionell teknik. Teknisk utveckling
förutsätter också betydande insatser av t.ex. ekonomi,
kommunikationsvetenskap, språk och beteendevetenskap.
Hög kompetens vid högskolan i Örebro inom
samhällsvetenskaper och humaniora skapar förutsättningar
för den tvärfackliga förankring framtiden kommer att kräva
av industrin.

I särskilda motioner kommer mer i detalj länets
infrastruktur att behandlas.

Övriga åtgärder

Affärsverkens policy för lokalisering och organisation är
stadd i förändring. Länet har gått miste om såväl
arbetstillfällen som värdefulla kontaktytor och
kompetenser när verksamhet flyttat från länet. Det är
naturligtvis en självklarhet att verksamheter som drivs i
samhällets regi måste vara effektiv. Men kravet på
effektivitet måste hanteras på så sätt att allmänhetens krav
på service och de övergripande målen med verksamheten
kan bibehållas.

Vi har under en längre tid upplevt en utveckling mot
ökad decentralisering. Det har för det mesta varit positivt.
Ansvar och befogenheter har flyttats närmare
medborgarna. Nya arbetstillfällen har kunnat skapas i delar
av landet som haft en vikande sysselsättning. Och det
kunnande som finns längst ut i en organisation har kunnat
tas tillvara på ett bättre sätt.

Nu kan vi se en ökad strävan att centralisera
verksamhet. Det betyder att länet har förlorat en del
verksamheter. Bakom dessa förändringar har vi kunnat se,
utöver behoven att rationalisera, att en klar
centraliseringssträvan finns. Verksamhet flyttas inte sällan
till huvudkontor eller platser där ledningsfunktioner är
placerade. Det finns en uppenbar risk att det som nu sker
för utvecklingen bakåt i tiden, till då när allting skulle
bestämmas på GD-nivå.

Förutom det ovan anförda finns skäl att överväga om
inte verksamhet där samhället har ett avgörande inflytande
borde skyddas från uppsägningar när arbetslösheten har
nått sådana nivåer som vi ser idag. Det är ingen
samhällsekonomisk förtjänst att skicka människor ut i
arbetslöshet när det inte finns några arbeten att söka sig till.

För statliga verk borde ett moratorium införas under
1993 och 1994 beträffande uppsägningar på grund av
arbetsbrist. För att klara ekonomin måste verksamheterna
under den tiden kompenseras via statsbudgeten.

Formerna för arbetsförmedlingarnas verksamhet har
utvecklats under en lång följd av år. På senare år har
verksamheten i ökad grad varit inriktad på aktiva åtgärder
för de arbetslösa.

Från den 1 januari i år har dessutom införts en ny åtgärd
som kallas arbetslivsutveckling och som syftar på att de
arbetslösa ska hålla kontakt med arbetslivet på olika sätt.
Det finns trots detta skäl att undersöka om det är möjligt
att ytterligare öka inriktningen på aktivitet för de arbetslösa
under arbetslöshetsperioden. Allt i syfte att motverka
passivitet, risker för drogmissbruk och ett allmänt
utanförskap i samhället.

Samhället har, för att utjämna regionala skillnader och
mildra effekterna av lågkonjunkturer och strukturkriser,
infört olika former av regionalpolitiska och
arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder. Antalet stödformer
har allt eftersom ökat. Olika regionala obalanser och
företagsnedläggelser med strukturella förtecken har gång
efter gång inneburit innovationer på detta område. I dag
kan vi konstatera att det för de allra flesta är omöjligt att
överblicka floran av stödformer.

Det kan då finnas skäl att undersöka om de stöd som
finns och den byråkrati detta kräver innebär högsta möjliga
effektivitet för de pengar som satsas på dessa områden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av insatser för att stärka
näringslivet i Örebro län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av medel för att kortsiktigt
lindra effekterna av lågkonjunkturen och strukturkrisen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att se över
affärsverkens policy beträffande organisation och
personalpolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om varsamhet med uppsägning på
grund av arbetsbrist under 1993--1994 för anställda i statliga
verk,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av aktiva åtgärder för
arbetslösa,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av de
regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i syfte att
öka effektiviteten i det samlade åtgärdsbatteriet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högre teknisk utbildning i
Örebro län.1

Stockholm den 25 januari 1993

Hans Karlsson (s)

Maud Björnemalm (s)

Inger Lundberg (s)

Sture Ericson (s)

Håkan Strömberg (s)

1 Yrkande 7 hänvisat till UbU