Arbetsmarknaden i Stockholms län

Motion 1989/90:A297 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A297

av Ylva Annerstedt m.fl. (fp)
Arbetsmarknaden i Stockholms län

Inledning

Huvudstadsregionens betydelse för resten av landet

Utveckling och förändring är grunden för ett bättre samhälle.

I Stockholmsregionen finns unika förutsättningar för både utveckling och
förändring. Här bor en femtedel av landets befolkning. Regionen står för
mellan en femtedel och en fjärdedel av landets inkomster. Här finns vart
fjärde företag i Sverige, som arbetar med import och export av varor och
tjänster. I Stor-Stockholm finns en tillräcklig bas för många slags aktiviteter,
som helt saknas i andra delar av Sverige. Storstadens mångfald skapar möjligheter
och ekonomisk expansion som kommer hela landet till del.

Utvecklingen i Stockholmsregionen har också stor betydelse för hela landets
framtid. Sysselsättningen i alla industrialiserade länder förskjuts från
tung energi- och råvarukrävande varuproduktion mot den kunskaps- och
kommunikationsberoende tjänsesektorn. Sverige befinner sig i en omfattande
omstrukturering av arbetsmarknaden. Klarar vår region omställningen,
kommer andra landsdelar att ha lättare att följa efter.

Det väsentliga i en fungerande regionalpolitik är att skapa kreativa miljöer
över hela landet. Stockholmsregionen har många egna unika möjligheter
att stimulera kreativitet och därigenom kulturliv, forskning, sysselsättning
och välfärd. En allmän hämsko på Stockholmsregionen genom indragningar,
pålagor och kontroller gynnar ingen, utan gör bara Sverige fattigare.

Stor-Stockholms framtid måste utvecklas i samverkan med andra regioner.
Från många andra län framförs förslag om tunga statliga investeringar i
syfte att underlätta kommunikation mellan det egna länet och huvudstaden.
Exempel är idéer om nya och snabba järnvägar runt Mälaren, motorvägslänkar
med andra större svenska städer eller bättre flygförbindelser. I dessa
sammanhang ser uppenbarligen andra landsdelar Stockholm som en motor
för hela landet, en källa till gemensam utveckling som måste utnyttjas i samverkan.

Trenden i regionens utveckling går för närvarande mot allt större klyftor
mellan den norra och den södra länsdelen. Längs stråket Stockholms City Arlanda
flockas framtidsindustrier och människor med högre inkomster.
Även andra klyftor i länet förstärks om trenden fortsätter. Tillväxten är på

både norra och södra sidan av länet påtagligt förskjuten mot väster. Samti- Mot. 1989/90

digt finns också i norr kommuner med påtagliga problem. På östra sidan A297

finns skärgårdskommunerna med glesbygdsproblem, få arbetsplatser och
delvis dåliga kommunikationer.

De centrala och nordvästra regiondelarnas försteg i utvecklingen bygger
bl.a. på deras goda kommunikationer. Närheten till både huvudstadens
kraftfält och förbindelser till utlandet blir en källa till utveckling som bör tas
tillvara. Men det betyder också att nyinvesteringar i kommunikationer bör
kunna utnyttjas för att lyfta andra regiondelar. På Södertörn kommer både
befintligt och nyetablerat näringsliv att gagnas av en ny fjärrtågsstation, ett
flygfält och nya vägprojekt som ger bättre kontakt med Europavägnätet.

Det ger också ett säkrare ekonomiskt underlag för ett ökat bostadsbyggande
i den södra regiondelen.

Arbete och näringsliv

För Sverige som helhet är det bra om Stockholmsregionen får utveckla det

man är bäst på.

Rikets huvudstadsregion måste rimligtvis inrymma en betydande administrativ
verksamhet. Den bör dock begränsas till vad som är gemensamt och
nödvändigt för hela landet. Möjligheter att decentralisera offentlig förvaltning
till länsstyrelser, andra regionala organ och kommuner bör tillvaratas.

En utflyttning av för riket gemensamma funktioner är däremot mycket tveksam.

Det är också naturligt att huvudstadsregionen är ledande, men inte dominerande,
inom kulturliv och teknologisk utveckling. Musik, teater och konst
bör givetvis vara väl företrädda i huvudstaden och på en kvalitetsnivå som är
attraktiv internationellt. Humanistisk och naturvetenskaplig forskning samt
högteknologisk utveckling kräver för en fungerande kreativitet både en viss
minsta storlek och goda kontakter med andra grupper inom och utom
landet. Dessa förutsättningar uppfylls bäst i eller i omedelbar närhet av ett
storstadsområde. Storstadsområdet är även unikt lämpat för utveckling som
bygger på importerad teknik, p.g.a. ett stort antal fristående importörer och
närheten till en stor marknad.

Idag pågår en minskning av varuproduktionen i Stockholms län. Det har
ibland vållat farhågor för en obalans på arbetsmarknaden. I det stora hela är
det obefogat. Endast inom vissa högspecialiserade områden kan tillverkningsindustrin
konkurrera om arbetskraften i storstadsområdena. Sett till regionen
i stort finns ingen anledning att med särskilda medel söka hålla kvar
tillverkningsindustrin i Stor-Stockholm som annars skulle söka sig till områden
med bättre tillgång på arbetskraft. Om man skulle söka öka andelen industri
i Stockholm skulle detta bl.a. leda till en från andra synpunkter oönskad
ökning av regionens totala befolkning och att andra regioner berövas
arbetstillfällen.

Näringslivet är emellertid inte lika i alla delar av regionen. Som tidigare
nämnts finns det både i norr, öster och söder kommuner med svåra sysselsättningsproblem.
Därför är det rimligt att stimulera framväxten av mindre
tillverkningsindustri, liksom självfallet även andra typer av företag i glesbygdsområdena.

I Stockholm har Länsstyrelsen jämfört med övriga län, en mycket stor andel
komplicerade deklarationer att granska. Det är framför allt de omfattande
företagsdeklarationerna som tar lång tid och som också behöver hög
kompetens hos dem som skall granska. Till detta förhållande tas ingen hänsyn
när Riksskatteverket fördelar resurser till Länsstyrelserna. Mot denna
bakgrund bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att hos Riksskatteverket
begära förslag om en förändrad modell för fördelning av medel till deklarationsgranskning
så att hänsyn tas till de speciella svårigheter som råder för
Stockholms läns del.

Samma förhållande gäller länsstyrelsens handelsregister som nu har en
mycket stor balans av ärenden som måste vänta på behandling. Eftersom
denna verksamhet är självbärande bör länsstyrelsen få behålla de avgifter
som tas ut och anställa de personer som behövs för att allmänheten skall
kunna ges den service de har rätt att kräva. Idag får man vänta i månader på
att få registreringar gjorda därför att länsstyrelsen får en alldeles för liten
resurstilldelning i förhållande till omfånget av företagsamheten i länet.

Omfattande resurser, statliga och kommunala, läggs ner på att bevara en
levande skärgård med arbete för skärgårdsbefolkningen året runt. För ett
par år sedan presenterade Sjöfartsverket en bemanningsplan för lotsplatserna
i Stockholms skärgård som i praktiken skulle ha inneburit att skärgården
mer eller mindre berövats de allra mest naturliga arbetstillfällena. Vi
kan inte acceptera att myndigheters handlanden så uppenbart strider mot
varandra. I ett interpellationssvar i riksdagen den 19 januari 1987 framhöll
kommunikationsministern att en samhällsekonomisk helhetssyn måste anläggas
på frågor av denna typ. Sjöfartsverket fick också mycket riktigt bakläxa
och endast några små nedskärningar genomfördes.

Vi anser att några ytterligare nedskärningar i bemanningen av yttre skärgården
ej bör ske; tvärtom bör övervakningen förbättras. Detta dels av sysselsättningspolitiska
och säkerhetspolitiska skäl, men också med hänsyn till
vad kustbevakningen och lotsarna betyder för fritidsbåtarnas säkerhet.
Många liv har räddats tack vare dessa vakande ögon.

Utbildning

Sorn nämnts skiljer sig arbetsmarknaden i Stockholms län på flera områden
från övriga delar av landet. Den trend som kan noteras i alla industrialiserade
länder, att sysselsättningen förskjuts från tung energi- och råvarukrävande
varuproduktion mot en kunskaps- och kommunikationsberoende
tjänstesektor, är tydlig också i vår region. Detta ställer stora krav på en hög
utbildningsnivå.

Trots den stora ökningen av antalet sysselsatta i den kunskapsintensiva
tjänstesektorn har inte motsvarande expansion skett på utbildningsområdet.
Detta förhållande har lett till den inflyttning av välutbildade från övriga
landet, som Länsstyrelsen redovisar i sin skrift De nya inflyttarna. Där visas
att inflyttarna i första hand är unga och välutbildade och att de lämnar
ett arbete på den gamla orten för att hellre arbeta på Stockholms arbetsmarknad.
Denna utveckling har dock dämpats något.

Detta blir naturligtvis möjligt på grund av den efterfrågan på välutbildad

Mot. 1989/90
A297

21

arbetskraft som finns i denna region. Vi skulle dock hellre se att de ungdo- Mot. 1989/90

mar som redan finns här fick den utbildning som behövs för att motsvara de A297

högt ställda krav som arbetsmarknaden här ställer.

Gymnasieskolan

Utbildningen på gymnasienivå har i Stockholms län - och det i synnerhet den
södra länsdelen - en alltför kraftig inriktning mot gymnasiets yrkesinriktade
studievägar. I förhållande till de arbetsmarknadssegment som den yrkesspecifika
gymnasieutbildningen riktas mot är den alltför stor. I en utredning
gjord vid Planeringsavdelningen vid Länsstyrelsen i Stockholms län, Teknikförnyelse
eller stagnation?, visas detta med all önskvärd tydlighet. Totalt sett
tycks den utbildning som erbjuds inom länet på övriga nivåer inte heller motsvara
de behov som näringslivet ställer i samband med den snabba teknikförnyelsen.
Resultatet har blivit den kraftiga inflyttning av kvalificerad och välutbildad
arbetskraft som redovisats ovan.

I dag går ungefär var fjärde gymnasieelev på en yrkesutbildning som förbereder
för yrke inom industrin, trots att sådana yrken endast upptar en
knapp tiodel av länets arbetstillfällen. Länsskolnämnden i Stockholms län
har vid flera tillfällen påpekat dessa förhållanden för regeringen och Skolöverstyrelsen
utan resultat. Det är således angeläget att en förändiad fördelning
görs. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Högre utbildning

Enligt en studie av Regionplanekontoret vid Stockholms Läns Landsting
(Det nya näringslivet - Informationsteknologi i Stockholmsregionen,

Rapport 1986:4, publicerad febr 1987) redovisas en enkät bland 600 företag
i regionen. Där sägs: Kunskapsintensiteten i svenskt näringsliv ökar snabbt,
och Stockholmsregionen ligger före och driver på i denna utveckling ....

Stockholmsregionens roll som centrum för nationell teknikspridning gör det
särskilt angeläget att där satsa på snabba transporter, på utbildning och på
internationellt orienterad Fou.

Utbyggnad av högre utbildning och forskning är av ökande betydelse för
näringsliv och förvaltning i vårt land. Speciellt gäller detta för verksamhet
inom de s.k. kunskapsintensiva områdena. Detta omfattar särskilt fält som
bygger på kvalificerad informationshantering och ny kommunikation t.ex.
med teletekniska hjälpmedel.

Stockholmsregionen och Mälardalen i övrigt innehåller ett antal av den
svenska ekonomins mest dynamiska företag. Där finns företag som Ericsson,

Saab Scania, delar av ABB, Astra, Alfa Laval, Atlas Copco, Fläkt och Televerket.
Där finns också den offentliga förvaltningens organisationer, som
ökar sitt intresse för utveckling och förbättrad styrning. Behoven av en stabil
grund inom de kunskapsintensiva områdena i anknytning till informationsteknologi
och kommunikation är särskilt tydliga i Stockholmsområdet.

En utbyggnad av resurserna för högre utbildning och forskning inom informationsteknologi
och kommunikation i Stockholmsområdet bör ta inomregionala
hänsyn i beaktande. All expansion behöver inte förläggas till områdena
norr om staden. 22

En utbyggnad inom de angivna områdena i Stockholmsområdets södra de- Mot. 1989/90

lar skulle inte utarma satsningarna norr om staden. Det finns viktiga nya om- A297

råden för forskning och högre utbildning som utgör komplettering och inte
ersättning. Särskilt gäller detta för verksamhet med systemanalys och kvalificerade
tillämpningar av data och telesystem för kommunikation, organisation
och arbetsmiljö.

I Botkyrka kommun arbetar sedan två år Stiftelsen Sveriges Invandrarinstitut
och Museum. Stiftelsen dokumenterar den historiska och nutida invandringen
till Sverige och bedriver forskning och utbildning. Denna verksamhet
bör kunna utgöra kärnan i ett centrum för utbildning och forskning
i invandrarfrågor. Det är naturligt att denna disciplin förläggs till en högskoleenhet
på Södertörn.

Den medicinska och biovetenskapliga högskole- och forskning: erksamhet
som äger rum i anslutning till Huddinge Sjukhus skulle kunna kompletteras
med utbildnings- och forskningssatsningar inom nya områden som t.ex.
de ovan nämnda.

Den påbörjade utbyggnaden som finns i Haninge och Södertälje bör fortsätta,
med koncentration på grundutbildning på högskolenivå men utan den
kvalificerade forskningen som ju ofta kräver avancerad utrustning som med
våra begränsade resurser svårligen kan spridas till många orter. Resurstilldelningen
för högskoleutbildning i Stockholmsregionen ligger dock väsentligt
under vad landet i övrigt får. Kostnaderna per årsstudieplats på ekonomlinjen
varierar från Stockholms 10200 kr. i botten till Östersunds på 31100
kronor. För kulturvetarlinjen är spännet från 9500 kr. i Stockholm till 21 600
kr. i Karlstad.

Skillnaderna är inte rimliga och bör analyseras så att skillnaderna minskar.

Detta bör ges regeringen till känna.

Regionalpolitiska hänsyn bör sålunda tas vid utbyggnaden av högskoleutbildning
och forskning i Stockholmsområdet.

Länsstyrelsens utredning har tydligt klarlagt att risken är stor att de redovisade
inflyttningsströmmarna blir allt större om inte Stockholmsregionen
får en ökad tilldelning av utbildningsresurser på högskolenivå . Detta får då
också negativa effekter på landets näringsliv i övrigt på så sätt att Stockholmsregionen
lockar till sig kvalificerad och välutbildad arbetskraft från övriga
landet.

Slutsatsen är dock inte att utbildningskapaciteten bör dras ned i övriga regioner,
utan endast att den bör ökas i Stockholmsregionen.

Kommunikationer

Goda kommunikationer är en förutsättning men inte en garanti för en framtidsinriktad
utveckling av en region. Kommunikationerna måste komplettera
varandra. Investeringar i kommunikationer är dyrbara. I det regionala
utvecklingsarbetet bör därför utgångspunkten vara att utveckla befintliga resurser
och befintligt näringsliv, och inte använda investeringar i kommunikationer
i syfte att förändra landets befolkningsfördelning.

Stockholmsregionen är hjärtat för landets tåg- och flygtrafik. Planeringen
av investeringar för tåg och flyg måste därför ta hänsyn till riksintressen, men

också till att Stockholm är den landsdel sorn har de flesta och viktigaste för- Mot. 1989/90

bindelserna med utlandet. Det ligger i högsta grad i hela landets intresse att A297

kommunikationerna till och från Stockholm, liksom kommunikationerna
mellan Stockholm och utlandet, håller en hög kvalitet.

En statsfinansiell njugghet mot Stockholmsregionen får olyckliga verkningar
för hela landets och regionens kommunikationsnät. För rättvisare anslag
till Stockholmsregionen talar även att det är där som trafikinvesteringarna
gör mest nytta, samhällsekonomiskt och välfärdsmässigt.

Stor-Stockholm har, jämfört med riksgenomsnittet

- 50% lägre andel invånare med kort gångavstånd till arbetsplasten

- 50% lägre andel invånare med mindre än 15 min restid till arbetet

- 100% större andel invånare med mer än 30 min restid till arbetet

- 50% större andel invånare med mer än 90 min kollektivrestid till arbetet.

En tredjedel av kollektivresandet i landet, mätt i personkilometer, sker i
Stockholms län.

Om inte betydande ansträngningar görs för att förbättra situationen för
både bilister och kollektivresenärer, kommer de genomsnittliga restiderna
att öka kraftigt under kommande år. Kötider är totalt improduktiva för samhället.
Den som tvingas resa länge till arbetet förhindras att utöva produktivt
arbete eller tillfredsställa sina personliga fritidsbehov. Detta utan att välfärden
för någon annan medborgare ökar.

Vägar

Tvärförbindelser med bil och buss kräver framför allt utbyggnad av kringfartsleder
runt Stockholms innerstad och nya väglänkar i öst-västlig riktning
mellan regionens yttre delar.

Ett exempel på detta är Österleden mellan Nacka och Roslagstull. Ett
konsortium av företag har erbjudit sig att genomföra byggandet av hela Värtalänken,
alltså ända från Värmdöleden till Roslagstull. Tanken är att avgiftsbelägga
delen mellan Nacka och Värtan och på så sätt finansiera projektet.
Detta förutsätter emellertid en förändring av gällande regler.

I den trafikpolitiska propositionen, 1987/88:50, hade dock regeringen
tänkt om. Där öppnas möjligheter för att både trafikantavgifter och lån från
kommuner och företag skall kunna användas för angelägna trafikprojekt,
som inte skulle komma till stånd inom rimlig tid om de skulle finansieras över
statsbudgeten. Vi noterar det med tillfredsställelse.

Tyvärr har emellertid det förändrade kommunalpolitiska läget i Stockholm
medfört, att en förbättring av trafiksituationen i regionen genom Österleden
nu synes avlägsen. Vi beklagar att (s) och Stockholmspartiet inte är
mer intresserade av en lösning av Stockholms miljö- och trafiksäkerhetsproblem.
För folkpartiet är det angeläget att snabbt vidta de trafikåtgärder
som kan motverka till att avlasta innerstaden från den genomfartstrafik som
med glädje skulle avstå från att köra i city om en ringled fanns. En viktig
insats för både miljö och framkomlighet är att bygga Österleden nu.

Investeringar i en förbättrad infrastruktur måste ses som en del av ett
större mönster för en utveckling som inte gör halt vid länsgränserna. Ett inskränkt
länstänkande kan leda till felsatsningar som kan bli dyrbara för skat- 24

tebetalarna. Ett fördjupat samarbete bör från Stockholmsregionens sida in- Mot. 1989/90

ledas med kringliggande län i Sörmland, Uppland och Västmanland, samt A297

med deltagande av representanter från SJ, Vägverket och Luftfartsverket.

Stockholms län har en femtedel av Sveriges befolkning, men får fortfarande
inte väganslag som motsvarar befolkningsmängden. Regionen har en
mängd länsvägar som i dag hade varit upprustade om de legat i ett annat
län. Det mest belysande exemplet är väg 261 till Ekerö vars 23000 invånare
betjänas av en slingrig 6-metersväg som enda förbindelse med det övriga länet.
Tydliga exempel i övrigt är länets dåliga tvärförbindelser: I den södra
länsdelen behövs främst Haningeledens tre etapper fram till Glömstavägen
och denna vägs fortsättning i ny linje fram till väg E 4.

1 den norra länsdelen saknas de strategiskt viktiga länkarna Häggviksleden
och Hanstalänken och den yttre tvärledens fortsättning genom Sollentuna.
Upplands Väsby och Täby som i dag är en slingrig 6-metersväg med
hög olycksbelastning. Denna tvärled förmedlar trafik mellan Europavägarna
i norrort och tvärtrafik i norrkommunerna. Övriga tvärförbindelser som behöver
åtgärdas är väg 77 till Norrtälje och väg 225 mellan Nynäshamn och
Södertälje. Behoven av åtgärder på länsvägarna kan göras ännu längre.

När det gäller riksvägar krävs förutom utbyggnad av ringen runt innerstaden
att befintliga Europavägar förbättras och att rena nyinvesteringar görs
för att bl.a. bygga om väg 73 som förmedlar trafik från Nynäshamn och Gotland
och som i dag går igenom Västerhaninge samhälle med trafiksäkerhetsoch
miljöproblem som följd. Även kvarvarande dålig vägdel på väg E3 mellan
Söderhall och Rösa, som är av stor betydelse för Norrtälje kommuns utveckling
och trafiken mot Kapellskär och Finland, är i stort behov av åtgärder.

Den dåliga trafikstandarden har både miljö- och trafiksäkerhetseffekter.

I Stockholms län ökar t.ex. antalet olyckor också med dödlig utgång snabbare
än i andra län. Största orsaken är enligt trafiksäkerhetsutredningar att
länet har ett vägnät byggt för 60-talets trafikvolym. Stockholms län måste få
en ökad andel av de statliga väganslagen.

I den trafikpolitiska propositionen inrättades ett särskilt anslag för investeringar
i länstrafikanläggningar. I detta sammanhang är det lämpligt att
ändra fördelningsmodellen för investeringarna i länstrafikanläggningar. Det
bör även vara möjligt för länsstyrelserna att besvära sig hos regeringen över
de av vägverket fastställda länsramarna. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

Flyget

Flygresandet har utvecklats mycket snabbt i Stockholmsregionen. Samlokaliseringen
av all inrikes flygtrafik till Arlanda gav flyget en kraftigare ökning
än någon kunnat förutse. Snart har flygplatsen nått maximum för sin kapacitet.

Under 1988 ökade inrikestrafiken med 10,6%, utrikestrafiken med 9 %
och chartertrafiken med 12%. Den snabba utvecklingen ställer allt större
krav på standardförbättring och utbyggnad av kapaciteten.

I den nämnda trafikpolitiska propositionen avsattes 750 mkr för en ny inri

kesterminal på Arlanda. Detta mot bakgrund av att den nuvarande termina- Mot. 1989/90

len är dimensionerad för ca 4 miljoner passagerare men nu måste rymma A297

nära 7 miljoner.

Studier av flygplatsfrågorna visar entydigt att regionen på sikt behöver ytterligare
en storflygplats och att Tullinge/F18 är den bästa lokaliseringen av
en ny flygplats. Eftersom de politiska förutsättningarna för en lokalisering
dit nu synes vara obefintliga för lång tid framöver, är det nödvändigt att ytterligare
alternativ inventeras i södra delen av regionen. Taxinge är ett alternativ
som nämnts i diskussionen och som bör utredas vidare.

En flygplats i södra regionen bör utformas för allmänflyg och för att avlasta
Arlanda på de mest trafikerade inrikeslinjerna. Dessa linjer bör inriktas
på resenärer vars start och slut är södra Storstockholmsområdet. En utredning
visar också att en flygplats med detta läge skulle vara både samhällsoch
företagsekonomiskt lönsam.

Det brådskar emellertid. Redan nu är Arlanda flygplats så överbelastad
att förhållandena är mycket svårbemästrade. Snart ligger den miljökonsekvensutredning
klar som skall föregå byggandet av den tredje banan, som
inte beräknas vara klar förrän 1992. En effekt av denna utredning kan eventuellt
bli att den tredje banan skall användas för att avlasta trafiken på nuvarande
banor och att någon kapacitetsökning inte medges av miljöskäl. Det
är alltså nödvändigt att redan nu bereda alternativ så att inte flygsituationen
i Stockholmsregionen blir ohållbar.

Också flygteknikens utveckling med den nya generationen av tiltrotorplan.
som endast kräver ett minimum av utrymme för start och landning,
pekar på att mindre flygplatser kommer att spela en större roll i ett i framtiden
ytterligare utbyggt inrikesflygsystem.

Järnvägar

Den spårbundna trafiken behöver en ökad flexibilitet för att stärka sin konkurrenskraft.
T-banan kan knytas samman bättre med järnvägsnätet, exempelvis
genom förlängning från Hjulsta till Barkaby eller från Hagsätra till
Älvsjö. Modern spårvagnstrafik kan skapa andra nya sammanbindningar.

Utbyggnaden av spårnätet för fjärrtåg och pendeltåg bör fortsätta även
efter att nu påbörjade projekt är färdiga. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen tillkänna. För pendeltågstrafiken behövs ytterligare dubbelspår
på sträckorna Älvjö-Västerhaninge och Ulriksdal-Upplands Väsby.

Vi vill i detta sammanhang redovisa olika projekt som diskuteras i regionen
utan att ta slutlig ställning till genomförandet. Västeråsbanan är idag
den järnvägsförbindelse i länet som har den sämsta punktligheten. En ny
bana bör vara ett viktigt samarbetsprojekt mellan berörda landsting, kommuner
och näringslivet.

En ny Mälarbana bör kunna knytas till stambanan i trakten av Häggvik.

Det skapar underlag för en ny fjärrtågsstation Stockholm Norr. Bålsta kan
ges pendeltågsförbindelse med Stockholm och pendeltågen StockholmKungsängen
få egna spår. Den mycket dyrbara dubbelspårsutbyggnaden
Kallhäll-Kungsängen skulle därmed möjligen kunna skrinläggas.

Snabbtåg till Örebro och Eskilstuna, samt runt Mälaren utgör ett intres

sant perspektiv. En bättre förbindelse väster om Mälaren skulle kunna av- Mot. 1989/90

lasta Stockholms Central från trafik mellan de norra och södra delarna av A297

landet. En utbyggnad av spårkapaciteten genom Stockholm är emellertid angelägen.

Vad gäller en fjärrtågsstation Stockholm Syd så ser det ut som om den
kommer att hamna i Flemingsberg. Huddinge kommun och även utomstående
intressenter förhandlar med SJ för att få stationen förlagd till Flemingsberg
som är ett av söderregionens mest expansiva områden idag.

Den nya fjärrtågsstationen Södertälje Syd skall bilda en knutpunkt för
södra stambanan, Grödingebanan, spåren mot Eskiltuna-Strängnäs och
pendeltågsspåret Södertälje-Stockholm.

Hur man ska lösa fjärrtågsförbindelsen norrut och kunna knyta Arlanda
till stambanan är under diskussion. Även här finns intresse från näringslivets
sida att bidra till en snabb lösning. En fjärrtågsförbindelse till Arlanda är en
riksangelägenhet, inte minst med hänsyn till de regionalpolitiska effekterna
på södra Norrland och Bergslagen.

Avslutning

Satsningar i Stockholms län ses ibland som konkurrerande med övriga delar
av landet. En välutvecklad huvudstadsregion är emellertid en förutsättning
för att Stockholm skall kunna hävda sig i konkurrens med övriga storstäder
i Europa. En välutvecklad huvudstadsregion är därmed av intresse för hela
landet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länets arbetsmarknad,

[att riksdagen hos regeringen begär att riksskatteverket får i uppdrag
att presentera förslag om en ändrad fördelningsmodell av resurser
för granskning av deklarationer,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om behov av ökade resurser till handelsregistret i Stockholms
län,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om bemanningsplanen för Stockholms skärgård,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om behovet av ökad teoretisk gymnasieutbildning

i Stockholms län,4]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av regionalpolitiska hänsyn vid utbyggnad
av universitets- och högskoleutbildning i Stockholms län,4]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av statliga anslag vad gäller vägar och
kollektivtrafik till Stockholms län,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Österleden
bör byggas snarast,3] 27

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90

tionen anförts om att regeringen bör inleda planeringen för en ny flyg- A297

plats i södra delen av Stockholms län,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om behov av fortsatt utbyggnad av spårbunden trafik i Stockholms
län, även efter det att nu påbörjade projekt är färdiga,3]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
övrigt anförts i motionen om behovet av utveckling i Stockholms län.

Stockholm den 25 januari 1990

Ylva Annerstedt (fp)

Anne Wibble (fp) Barbro Westerholm (fp)

Lars Leijonborg (fp) Jan-Erik Wikström (fp)

Hadar Cars (fp) Daniel Tarschys (fp)

1 1989/90:Sk838

2 1989/90:Bo315

3 1989/90:T256

4 1989/90:Ub827

gotab 96105, Stockholm 1990