Arbetsmiljön

Motion 1988/89:A242 av Kjell Arne Welin m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:A242

av Kjell Arne Welin m.fl. (fp)
Arbetsmiljön

Mot.

1988/89

A242-247

1. Inledning

Argumenten för att lägga stor vikt vid att arbetsmiljöerna skall vara goda är
flera. Inte sällan är det så att de föroreningar vi kan notera utanför
arbetsplatsernas väggar återfinns i koncentrerad form innanför dessa väggar.
Det är oacceptabelt med arbetsmiljöer vilka skadar arbetstagarna, framkallar
sjukdomar eller på andra sätt är farliga. För flertalet är en god och
stimulerande arbetsmiljö en av grundförutsättningarna för en god tillvaro.

Ibland brukar det hävdas att det finns en oöverstiglig konflikt mellan
företagsekonomiska krav och arbetsmiljökrav. I enskilda fall kan sådana
konflikter finnas, men som allmän karakteristik av förhållandena är dessa
påståenden felaktiga. Satsningar på att förbättra arbetsmiljön leder till
minskad frånvaro, lägre personalomsättning och ökad produktivitet. Bristfälliga
arbetsmiljöer innebär sålunda inte sällan såväl företagsekonomiska
som samhällsekonomiska kostnader, vid sidan om det lidande de drabbade
utsätts för.

En god arbetsmiljö blir sannolikt än viktigare när det råder brist på
arbetskraft. Sådan brist upplever vi idag och förväntas uppleva under
överskådlig framtid som följd av rent demografiska förhållanden.

Mycket i den arbetsmiljödebatt som idag tycks vara på väg att blossa upp
känns igen från tidigare större diskussioner om arbetsmiljön. Insikten att
arbetsmiljöinvesteringar ofta kan vara företagsekonomiskt motiverade framfördes
för några årtionden sedan under devisen Arbetarskydd lönar sig.
Vikten av ett vidare arbetsmiljöbegrepp - som också innefattar psykiska och
sociala aspekter och yrkessjukdomar av olika slag- var något debattörer från
flertalet håll tryckte hårt på - då, liksom idag.

Den arbetsmiljöreform, som riksdagen beslutade 1977, var ett svar på den
debatt som då pågått med kraft under en längre tid. Lagen gjordes till en
utpräglad ramlag, och stor tonvikt lades vid den lokala partssamverkan.
Arbetarskyddsstyrelsen fick en stor självständighet i och med rätten att själv
utge straffsanktionerade föreskrifter. En av grundtankarna bakom reformen
var att arbetarskyddsverksamheten måste präglas av flexibilitet. Det vidgade
arbetsmiljöbegreppet - tillsammans med en insikt om att området är
underkastat mycket snabb förändring i tekniska och andra hänseenden nödvändiggjorde
denna typ av lösningar.

För tio år sedan genomfördes sålunda en reform som i hög grad var ett svar

1

1 Riksdagen 1988/89. 3sami. Nr A242247

på problemställningar, som av vissa debattörer nu återigen framförs som Mot. 1988/89

nya och som exempel på brister i den offentliga politiken. A242

Samtidigt finns idag tecken som inger oro. Efter att ha redovisat sjunkande
siffror under några år började statistiken vad gäller både arbetsolyckor och
arbetssjukdomar bli mer dyster kring 1982. Främst är det de inrapporterade
sjukdomarna som ökat. Här har utvecklingen varit explosionsartad. Så
snabb, att själva framtagningen av arbetsmiljöstatistiken inte hunnit med.

Olyckorna visar inte samma drastiska utveckling, här har den nedgång man
tidigare kunnat iaktta bromsats upp och ersatts med en viss ökning.

Ser man till typ av skador är det belastningsskadorna som ökar kraftigast,
och då främst skador på rygg, nacke och axlar. Det är vidare inte osannolikt
att dessa skador också utgör indikatorer på brister i arbetsmiljön i psykosocialt
hänseende, vid sidan om ergonomiska brister.

2. Arbetsmiljökommissionen

Hosten 1988 tillsatte regeringen en kommission med uppgift att - som
socialdemokraterna uttryckte det i valkampanjen - studera de 400 000
farligaste jobben och föreslå åtgärder för att minska riskerna i dessa jobb.

Utan tvekan finns ett behov av att närmare studera utvecklingen inom
arbetsmiljöområdet. Men vi kan inte se att den avgränsning till de 400 000
farligaste jobben är ett särskilt ändamålsenligt sätt att angripa uppgiften.

För det förslå har inga sakskäl redovisats för begränsningen till siffran 400

000. Vi har redan kunnat notera skilda meningar inom kommissionen
rörande vilka dessa 400 000 jobb skulle vara. Därmed riskerar utredningsarbetet
låsas på ett onödigt sätt. Arbetsmiljökommissionen bör därför inte låta
sitt arbete begränsas till att föreslå åtgärder för ett visst antal jobb.

Utgångspunkten bör vara bredare än så, och innefatta den allmänna
utvecklingen av arbetsmiljön.

För det andra ställer vi oss tveksamma till om det är arbetenas rangordning
vad gäller farlighet som skall vara den överskuggande hänsynen för
kommissionen. Det borde vara av minst lika stort intresse att speciellt
studera de arbeten och sektorer där vi kunnat notera större förändringar
under senare tid - oavsett om dessa arbeten tillhör "farligaste eller ej. Som
påpekats i inledningen skedde 1982 ett brott i statistiken både vad gäller
sjukdomar och olyckor. Det borde vara en uppgift för kommissionen att
analysera detta brott i syfte att finna orsaker.

I vilken grad bristande arbetarskyddsverksamhet är en orsak till det ökade
antalet arbetssjukdomar eller om orsakerna skall sökas på annat håll måste
med andra ord vara en viktig fråga för kommissionen. Från bl.a. LO:s sida
har man påpekat att den ökning vi sett skulle till viss del bero på ändrad praxis
från försäkringskassorna. Denna fråga-om en reform är effektiv eller inte besvaras
genom att studera förändringar efter dess genomförande, inte
genom att koncentrera sig på de 400 000 farligaste jobben.

Tillkomsten av arbetsmiljökommissionen kan tolkas som ett uttryck för
kritik mot den verksamhet som bedrivs inom bl.a. arbetarskyddsstyrelsen.

Om så är fallet förutsätter vi att bakgrunden till denna redovisas. Vi vill
understryka att skapandet av arbetsmiljökommissionen inte får innebära att

dubbelarbete utförs inom arbetsmiljöområdet. Mot. 1988/89

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som ovan A242
anförs om arbetsmiljökommissionens arbete.

3. Behov av förändringar

I detta avsnitt vill vi aktualisera några av de frågor vi från folkpartiets sida
drivit under ett antal år, och som knappast tappat i aktualitet i och med
tillsättandet av arbetsmiljökommissionen.

Vad gäller hygieniska gränsvärden har vi påpekat att den snabba utvecklingen
inom det kemiska området medfört att det idag råder brist på kunskap
vad gäller olika ämnens effekter. Grundprincipen i en sådan situation från
myndigheternas sida måste vara att handskas försiktigt med bl.a. gränsvärdena.
Det gäller såväl tak- som nivåvärden. Stor återhållsamhet måste visas
med användandet av kemiska ämnen när kunskapen är otillräcklig.

Mot denna bakgrund ser vi positivt på att arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter f.n. håller på att omarbetas i syfte att halvera gränsvärdena för
organiska lösningsmedel. Bland övriga områden där gränsvärdena enligt vår
mening bör ses över återfinns buller, luftfuktighet, luftförorening samt
temperatur. Inom bland annat dessa områden bör arbetarskyddsstyrelsen se
över gränsvärdena.

Vi vill också understryka vikten av att arbetarskyddsstyrelsen vid sin
översyn av gränsvärdena beaktar förekomsten av synergieffekter, dvs. att
ämnen som var för sig kan vara relativt harmlösa blir farliga när de
kombineras. Det är också viktigt att arbetsplatser som är särskilt utsatta för
kemiska ämnen följs med extra stor noggrannhet.

I fråga om gravida kvinnor vill vi understryka behovet av att dessa får ett
bättre skydd i arbetsmiljöer som är eller kan vara skadliga för fostret. Det är
därför viktigt att gravida kvinnor får rätt till omplacering under graviditeten.

Kan omplacering inte ske bör rätten till utbyggd havandeskapspenning
omedelbart inträda.

Rörande företagshälsovården vill vi hälsa med tillfredsställelse den ökning
av utbyggnadstakten som konstateras i propositionen. Företagshälsovården
har en mycket viktig roll att spela icke minst som stöd för den lokala
partssamverkan. Det förekommer i inte ringa omfattning att rent sjukvårdande
uppgifter utförs av företagshälsovården. Sådana uppgifter kan inte
helt uteslutas ur verksamheten, men sjukvården bör så långt möjligt utföras
inom landstingets ram.

Ett fördjupat samarbete mellan företagshälsovård och landsting skulle
innebära förbättringar i verksamheten. Företagshälsovården skulle få ökade
resurser till miljöutredningar av arbetsplatser. Samtidigt skulle engagemanget
i arbetsskadades rehabilitering kunna intensifieras.

När det gäller rehabilitering vill vi särskilt fästa uppmärksamhet vid det
projekt som sedan hösten 1985 pågått i Trelleborg under rubriken aktiv och
förebyggande rehabilitering. Projektets syfte är att utarbeta en ny arbetsmetodik
i rehabiliteringsärenden, aktivera den försäkrade under dennes
sjukdomstid samt genom förebyggande åtgärder reducera kommande sjukfrånvaro.
De preliminära resultaten från projekten är utomordentligt goda.

1* Riksdagen 1988189.3 sami. NrA242-247

och vi anser att projektet bör kunna prövas i ett större sammanhang. Mot. 1988/89

Våra synpunkter i övrigt vad gäller rehabilitering redovisas i vår arbets- A242

marknadspolitiska motion och i vår motion om handikappades situation. I
dessa motioner poängteras bl.a. vikten av att en ökad samordning kan ske
mellan socialförsäkringssystemet och aktiva insatser för rehabilitering.

4. Den offentliga sektorn

Inte sällan har förhållanden inom den privata sektorn - och då ofta
tillverkningsindustrin - stått i centrum för intresset när arbetslivsfrågor
debatterats. Ofta är det i arbeten inom denna sektor som de tydligaste, lättast
mätbara och klassiska arbetsmiljöriskerna återfinns. Den offentliga
sektorn kom sålunda i skymundan i de debatter, som fördes i arbetslivsfrågor
under sjuttiotalet. Resultatet har enligt vår mening blivit vissa problem när
det gäller att tillämpa exempelvis MBL i offentliga sammanhang.

Idag är det uppenbart att förhållanden inom den offentliga sektorn på ett
helt annat sätt än tidigare måste lyftas fram i arbetsmiljödebatten. Så t.ex.
visar olycksfallsstatistiken att det endast är i den offentliga sektorn som de
anmälda olyckorna ökat mellan 1979 och 1986. När det gäller kvinnors
högriskyrken ifråga om belastningsolyckor kommer sjukvårdsbiträden och
hemvårdare i topp.

Det är inte omöjligt att dessa siffror avspeglar den allmänna kris som den
offentliga sektorn upplever idag. I Läkartidningen 50/88 påpekas att
psykosociala arbetsmiljöfaktorer ofta är bakomliggande orsaker till ryggsmärtor.
Och mycket av den offentliga sektorns problem kan sägas vara
arbetsmiljöproblem: den psykosociala miljön för personalen tycks ha blivit
sämre under senare år. Detta samtidigt som de fysiska kraven-i form av t.ex.
tunga lyft inom vården - ofta är stora. Det har kommit många larmrapporter
under 1980-talet:

- 75% av socialsekreterarna uppgav i en undersökning att de ofta upplever
sitt arbete som psykiskt pressande. Sjukskrivningsfrekvensen är hög,
liksom personalomsättningen.

- Det finns undersökningar som visar att de offentligt anställda ofta har en
mer negativ bedömning än privatanställda t.ex. vad gäller befogenheter
att planera sitt dagliga arbete, att någon i ledningen lägger märke till eller
gör något extra för den anställde om hon gör en extra insats eller ett bättre
jobb än vanligt.

- Personalomsättningen är mycket hög i delar av den offentliga sektorn,
liksom andra indikatorer på att arbetsmiljön inte är bra. Den offentliga
sektorn har fått allt svårare att rekrytera och behålla personal.

När det gäller arbetsmiljön i den offentliga sektorn har politikerna ett
dubbelt ansvar. Dels som Tegelmakare och ansvariga för lagstiftning och
förvaltning. Dels som arbetsgivare. I denna senare kapacitet kan stat och
kommuner göra avsevärt mer än hittills för att förbättra arbetsmiljön, och det
finns ingen anledning att invänta kommissionens slutsatser.

I folkpartiets motion om den offentliga sektorns förnyelse framförs en rad
förslag i syfte att förbättra förhållandena för personalen i den offentliga
sektorn. I hög utsträckning handlar de om att öka de anställdas frihet att

själva fatta beslut, skapa bättre system för belöningar och uppskattning av Mot. 1988/89

goda insatser samt stimulera och understödja personlig utveckling. Den A242

decentralisering och den ökade tilltro till den enskilde detta program bygger
på är relevant på olika sätt för arbetsmiljöproblemen. Dels är det välkänt att
ökat ansvar och mer allsidiga arbetsuppgifter förbättrar den psykosociala
arbetsmiljön. Dels innebär decentraliseringen ökade möjligheter för de
direkt berörda att lösa andra typer av arbetsmiljöproblem direkt på den
enskilda arbetsplatsen.

5. Ekonomiska styrmedel

I direktiven till arbetsmiljökommissionen ingår att den skall överväga om
ekonomiska styrmedel bör skapas gentemot arbetsgivare för att få bättre
arbetsmiljöer. Denna mer positiva syn på ekonomiska styrmedel innebär ett
nytänkande från regeringspartiets sida. När folkpartiet och de övriga
borgerliga partierna under sjuttiotalet drev krav på ekonomiska styrmedel
inom arbetsmiljöpolitiken - då gällde det förslag om stimulansbidrag till
arbetsmiljöinvesteringar - var motståndet från socialdemokraterna hårdnackat.
Detsamma har fram till för kort tid sedan gällt regeringens syn på
miljöavgifter inom den yttre miljön.

Vi ser positivt på att möjligheten av system med ekonomiska styrmedel
inom arbetsmiljöområdet nu undersöks. Om man kan finna ett system, där
styrmedlet kan relateras till skador och sjukdomar vilka kan visas direkt
härröra från brister i arbetsmiljön - och därmed till faktorer som den enskilde
arbetsgivaren har möjlighet att åtgärda - skulle detta sannolikt få en
styreffekt mot bättre arbetsmiljöer.

I tidskriften Arbete, människa, miljö nr 3/88 beskrivs ett kanadensiskt
system för arbetsskadeförsäkring och de danska planerna på att vidareutveckla
detta. Ett inslag i detta är att arbetsgivarens premie till systemet görs
avhängigt av antalet arbetsskador vid hans/hennes arbetsplatser. Detta och
liknande system bör studeras av kommissionen.

Samtidigt vill vi understryka att ett system med ekonomiska styrmedel inte
får konstrueras så, att redan svårplacerad arbetskraft får ytterligare problem.

Ekonomiska styrmedel för en bättre arbetsmiljö får inte leda till att andra
viktiga delar av arbetsmiljöarbetet - som rehabilitering och anpassning till
handikappad arbetskraft - försvåras.

6. Arbetsskadeförsäkringen

Sorn framgått har arbetsskadeförsäkringen nu blivit aktuell i samband med
diskussionen om ekonomiska styrmedel inom arbetsmiljöpolitiken. Detta
utgör ytterligare ett argument för att arbetsskadeförsäkringen som helhet bör
bli föremål för förutsättningslös utredning. Arbetet i denna utredning bör
samordnas med arbetsmiljökommissionens arbete. Det gäller dels frågan om
man skall utforma försäkringen så att denna ger incitament till arbetsmiljöförbättringar,
dels frågor som rör hur kötiderna kan kortas, och vilken roll
arbetsgivarna kan spela i detta sammanhang.

Under en följd av år har det blivit alltmer uppenbart att arbetsskadeförsäkringen
har stora brister. Långa handläggningstider, svårigheter att avgöra 5

vad som skall räknas som arbetsskada och underskottet i arbetsskadefonden Mot. 1988/89

De som främst drabbas av de långa handläggningstiderna-som nu närmar
sig ett år i genomsnitt - är de som råkat ut för de allvarligaste arbetsskadorna.
De långa väntetiderna utgör nämligen ett hinder för en effektiv rehabilitering.
Därför krävs åtgärder även på kortare sikt för att lindra situationen för
de svårast skadade. Det gäller att minska väntetiderna och därmed underlätta
återinträde i arbetet.

I budgetpropositionen föreslås personalförstärkningar till försäkringskassorna
som ett medel att åtgärda ärendebalanserna inom arbetsskadeförsäkringen.
Vår bedömning är dock att denna åtgärd inte är tillräcklig för att
snabbt minska handläggningstiderna i erforderlig omfattning.

Arbetsskadeutredningen diskuterade, trots direktiven, en förlängd samordningstid
från 90 till 180 dagar. Den fann att en sådan förlängning vore en
effektiv åtgärd för att begränsa ärendetillströmningen. Utredningens beräkningar
gav vid handen att en samordningstid på 180 dagar skulle medföra att
antalet ärenden minskade med ca 35%. Samtidigt visade utredningen att en
sådan förlängning inte skulle leda till några större försämringar för den
enskilde.

Mot denna bakgrund anser vi att samordningstiden bör, i väntan på att en
översyn av försäkringen gjorts, förlängas till 180 dagar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om arbetsmiljökommissionens arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om de hygieniska gränsvärdena,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om rätt till omplacering för gravida kvinnor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om ekonomiska styrmedel inom arbetsmiljöområdet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en förutsättningslös utredning av
arbetsskadeförsäkringen,1 ]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förlängd
samordningstid i arbetsskadeförsäkringen i enlighet med motionens
förslag.1]

Stockholm den 23 januari 1989

gör det berättigat att tala om ett system i kris.

A242

Kjell-Arne Welin (fp)

Elver Jonsson (fp)

Charlotte Branting (fp)

Sigge Godin (fp)

6

1 1988/89:Sf305